Äntligen

Kylig morgon med minusgrader, en påminnelse om att vintern ändå inte är helt över. Men solens strålar och trädens “musöron”, nya gröna blad visar på något annat. Vårens och sommarens återkomst. I landet i norr råder högtryck, och solen skall skina och värma upp dagen. Nu till politikens värld en stund.

Äntligen är rubriken på dagens epos, äntligen börjar en opposition formera sig efter kaoset i regeringsbildningen. En regeringsbildning efter höstens val den 9 september, som blev svårare än någon gång tidigare, och försenades mer än 4 månader. I den processen splittrades den tidigare alliansen, i och med att Centern och Liberalerna valde det socialistiska blocket, tvärtemot vad man deklarerat i valrörelsen. De partierna får nu se resultatet av det vägvalet i starkt fallande opinionssiffror.

Vägval i politik

Under månader har de återstående allianspartierna förefallit vingklippta, och för moderaternas del osynliga i sitt politiska “sorgearbete”. Kristdemokraterna markerade tidigt mot sina svikande “alliansvänner” i C och L, och har  i opinionsmätningar belönats kraftigt för sina ställningstaganden. Man har nu större stöd från väljarna, än någon gång i modern tid.

I den gångna helgens riksmöte i Karlstad, kom äntligen Moderaterna ut med sin politik efter åren med alliansen, en delvis ny politik som bär Moderaternas prägel utan att styras upp av något allianstänkande. Det är befriande inte minst ur den synpunkten, att en demokrati värd namnet förutsätter också en opposition. Den oppositionen är nu äntligen på plats.

Att Centern och Liberalerna valt att placera sig i väntrummet under 4 år, i rollen som någon form av “lame ducks” är obegripligt. Visserligen har man rösträtten kvar i riksdagen, men möjligheterna att påverka är i övrigt små.

Kampen om de politiska prioriteringarna kommer nu att bli tydligare för väljarna, och det är efterlängtat. Valen till EU i maj blir en första värdemätare, och en viktig sådan. Ett starkt EU är en förutsättning för ett starkt Europa, och därmed också för oss i medlemsländerna.

 Brexit-haveriet i England, har skapat stora klyftor i det engelska samhället, och minskad  trovärdighet till det politiska systemet. Det borde avskräcka från fler rörelser i den riktningen.

2019.04.10

Jarl

Allians ifrågasatt!

Vid årsskiftet påbörjades alliansregeringens andra år vid regeringsskutans roder.
Tiden sedan valet 2006 har varit en tid kantad av prövningar. Statsråd vilka knappt hunnit in i regeringskansliet har lämnat på ett mindre smickrande sätt. Opinionsmätningarna gav inte regeringen ens den smekmånad man brukar tala om innan siffrorna började falla. Och förvåningen hos regeringsföreträdare över den utvecklingen är säkert äkta. Man hävdar med emfas att man nu levererar det man i valet lovade att göra.

Vari ligger då orsaken till den alltmer ökande misstron mot alliansregeringen? Tolkningen av olika budskap är inte alltid lätt. Regeringen väljer att redovisa sin tolkning av utvecklingen i regeringsarbetet. Väljarna har sannolikt en annan bild av vad man anser och trodde att man lade sin röst på. Några exempel kan vara på sin plats.

De många som under åren lyssnat på löften om ett borttagande av fastighetsskatten, fick istället uppleva ett beslut som innebär att ett flertal av landets villaägare nu får bidra till att minska skatten för de med allra dyrast boende. Den lösningen fanns inte på bordet i valögonblicket.
Energifrågorna har stort fokus bland i stort sett alla i samhället. För de som skall betala för elektrisk energi tillkommer ökade kostnader genom höjda skatter i produktionsledet. De förhoppningar enskilda och företag haft om en lättnad på det området har gruvligt kommit på skam. Och av löftet om lägre skatter på drivmedel, förvisso knutet till ett av partierna, blev istället höjd skatt och därmed ökade kostnader vilka de flesta inte kan rationalisera bort.

Beslutet att konfiskera de fackanslutnas extra försäkringar, genom att göra motsvarande nerdragningar på utbetalningar av de offentliga stödsystemen blir till en spik i kistan i relationerna till facken och deras medlemmar. Och de skärpningar av ersättningssystemen som avser att tvinga människor att söka arbete på annan ort, även om det innebär att sociala nätverk viktiga för den enskilde slås sönder leder till att regeringen får en stämpel som hjärtlös även av många borgerliga politiker.

Regeringens nuvarande svårigheter har knappast med några misslyckade rekryteringar av statsråd att göra. Den stormen blåste snabbt över. Det handlar istället om tunga och viktiga politiska frågor kopplade till väljarnas känsla av igenkännande och trygghet. När man så grundligt trampar på de värdena som man gjort under tiden sedan valet, då borde man inte förvåna sig över opinionsläget.

2008.01.04
Jarl Strömbäck