Tid i förändring

Maj månad börjar med höst i luften. Påskens sommarväder har fått sitt bakslag med kyliga vindar, regn och hagelbyar. Klassiskt kallfrontsväder behärskar vårt land och stora delar av Europa när detta skrivs. Också det en påminnelse om klimatets/vädrets nyckfullhet.

Och i veckan har också media bitvis dominerats av “nyheten” att utrotningen av artrikedomen i världen fortsätter i ökad takt. Människan är i biologisk mening bara en del av alla dessa 6 miljoner arter. Får den  utveckling vetenskapen ser och varnar för fortsätta, så kommer dess resultat också att drabba mänskligheten. Den frågan kanske till och med är viktigare än den traditionella klimatdebatten.

I vårt land hölls den första partiledardebatten i TV inför EU-valet i söndags (5.5). Det kan knappast kännetecknas som någon bra debatt, den handlade mer om inrikes frågor än EU. Och paradoxalt nog ser enligt opinionsundersökningarna de 2 partier som är motståndare till EU, Vänstern och Sverigedemokraterna ut att gå fram i valet den 26.5. Det två mest utpräglade EU-positiva partierna Moderater och Liberalerna att mista mandat. EU-valet är i grunden väl så viktigt som de nationella valen för ett land som likt Sverige är helt beroende av det gränsöverskridande samarbetet. Men om det märktes lite i debatten.

Så småningom kommer verkligheten också ikapp USA-s twittrande president. Likt en klumpfotad elefant har han trott att han i enskilda samtal med Nordkoreas och Kinas ledarskap skall lösa de stora globala frågorna om handel och fred. Naturligtvis handlar inte internationell politik om vad en enskild besserwisser anser sin vilja. Att Nordkorea nu annonserat att man har nya vapensystem, och att man testar nya missiler visar att man  leker en katt- och råtta lek med Trump, och det är han som är råttan.

Att Kina nu är ett i handelns hänseende viktigare land globalt än USA, har nog inte Trump förstått. Hans hot om att införa strafftullar på kinesisk export till USA innan denna veckas slut har skrämt upp börsens aktörer, men förändrar inte verkligheten. Nämligen den att USA inte längre är världshandelns viktigaste aktör, det är sedan länge Kina.

Och man har nått den positionen genom att girigheten i de finansiella systemen i väst under år efter år har lagt produktionen av kvalificerade produkter i Kina. Därmed har man också delat med sig av sin tekniska “know-how”, och produkter som ex.vis Huawei nu tillverkar, konkurrerar ut Iphone på många och stora marknader.

Det är svårt att återta förlorad mark heter det, en sanning som också gäller kunskap man “sålt bort”. Fortsättningen i det avseendet blir intressant att följa.

2019.05.08

Jarl S