Hotade hav

  

 Haven, de stora öppna vattnen med sina oändliga horisonter har alltid lockat människor. Genom tiderna har de använts för att ge befolkningar föda. De har varit givna transportleder mellan länder och kontinenter och är så ännu idag. Och de ger avkoppling, vila och upplevelser till människor också i vår tid.

Haven utgör 2/3 av jordens yta, och välmående hav är en förutsättning också för vår överlevnad. Därför är det också välkommet att man inom ramen för FN nu har arbetat fram Djuphavsdokumentet.  Må det få det godkännande det förtjänar och därmed bli giltigt för de stora haven och dess oändligt stora artrikedom. Och Sveriges förhandlare i frågan lyfter gärna att man fått igenom att ingrepp i djuphaven skall föregås av noggranna och vetenskapliga konsekvensbeskrivningar

Men haven börjar alltid någonstans, vid det som kallas kustfarvatten. Det är där som kustfisket av matfisk bedrivits i århundraden. Ett hållbart fiske som i generationer bedrivits med respekt för bestånden, och därmed gett oss ett självklart livsmedel, men som nu hotas av den accelererade exploatering som sker av våra kustfarvatten.

Utfiskningen av våra kustnära farvatten är en realitet, av färsk fisk vi köper i handeln idag är 90% importerad. Industrifisket i haven med fiskefartyg i storlekar som inte fanns för några årtionden sedan, bedriver ett rovfiske som effektivt tömmer de kustnära haven. Kustfiskarna och det hållbara fisket slås ut, något man varnat för i många år, utan att få gehör för sina synpunkter hos politiker och ansvariga myndigheter.

Nu hotas också de kustnära vattnen av omfattande etableringar av vindkraftsområden. Ofta med önskad placering på traditionella fiskeområden. Mycket stora vindkraftsverk som skall bindas samman med grov strömförande kabel vilka omges av mycket kraftiga magnetfält. Erfarenheterna av hittills gjorda utbyggnader är att fisken försvinner, liksom fiskeförutsättningarna.

Nog borde det vara en självklarhet att den typen av etableringar föregicks av just de konsekvensbeskrivningar byggda på vetenskap och beprövad erfarenhet, som de svenska förhandlarna lyft fram i djuphavsavtalet. När skall vi i vårt land få en fiskepolitik som stödjer det kustnära och hållbara kustfisket i likhet med vad som är fallet i Norge.

2023.03.30

Jarl Strömbäck

Sjökapten och fd liberal politiker

Valtider

 

Valtider och valdebatter. I TV4-debatten 3 dygn innan valet den 11.9, kom 7 prydligt klädda partiledare in. Den åttonde, moderaternas Ulf K markerade genom att slipslös och med upprullade skjortärmar ta plats i podiet. Så kan man också signalera aktivitet och vilja till tittarna.

En valdebatt följde som mer än på mycket länge visade på olikheter i synen på framtidens utmaningar och lösningar. Återstår att se vad väljarna prioriterar, och om man kan skapa en handlingskraftig regering efter valet.

Bland de brännande frågorna finns naturligtvis energifrågorna. Stängningen av en stor del av vår kärnkraft har visat sig vara ett stort felbeslut, och följderna får vi bära när begränsningarna skall översättas i nedsläckningar och ökade kostnader.

Utfiskningen våra angränsande hav som lyftes av undertecknad i en debattartikel i Expressen i oktober 2021, hotar vår försörjning av fisk. Den orsakar skador på näringskedjorna i haven med bland annat kraftigt ökad algblomning. Och den är på väg att helt utplåna en av våra äldsta näringar, kustfiske. Om det har det tidigare varit tyst i debatten, men nu fick frågan uppmärksamhet.

I debatten valde ledaren för den nuvarande regeringen att med en återhållsam attityd inta rollen som ”landsmoder”. Motståndet från en samlad opposition visade på skillnader i synsätt som påminde om 1970-talets hårda ordstrider om inte minst kärnkraften och därmed energiförsörjningen.

Två dagar kvar till valsöndagen när detta skrivs. Samtidigt som krigets skuggor sträcker sig från Ukraina till alla europeiska länder på olika sätt, avslutade en världsmedborgare och ikon sin livsvandring.

Drottning Elisabeth var med sina 70 år på tronen i Storbritannien, en unik och av sina medborgare uppskattad, av många älskad person. Hyllningar och minnesord kommer från den demokratiska världens ledarskap. Medborgarna i samväldets länder får nu ta farväl av en person som symboliserat stabilitet och sammanhållning i en nu alltmer splittrad värld.

2022.09.09

Jarl S

Tomt Hav

 

Valtider och tyckandenas mångfald översvämmar media i så många avseenden. Gränsen mellan fakta och fiktion är aldrig långt borta. Tur då att värdefulla och upplysande program ändå sänds. I gruppen ”Vetenskapens värld” finns nu ett mycket angeläget inslag under rubriken ”Tomt Hav.” Här tar men upp något som utmanar girigheten och dumheten, nämligen det rovfiske som tömmer våra hav på liv, och orsakar oerhörd skada på de näringskedjor och miljösystem som är våra hav.

Enligt programmet förvandlas 92% av den matfisk som fiskas i våra angränsande vatten till fiskmjöl och foder för djur och fiskodlingar. Det fisket bedrivs med supereffektiva och stora trålare, som med sin avancerade utrustning lätt hittar fiskstimmen man söker, och sedan sveper upp dem med sina trålar. Industrifisket som det också kallas tar genom sina härjningar död på kustfisket i stora delar av landet, liksom de företag som i generationer förädlat fisken.

Svensk förvaltningstradition bygger på uttrycket att beslut skall fattas på basen av ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. I fallet hur man hanterar våra hav medger också den intervjuade ”forskaren”, att man inte har den vetenskapliga bas man borde ha för sitt arbete.  Och när det gäller beprövad erfarenhet lyssnar man ogärna på kustfiskarnas synpunkter. Det borde man göra, generationer av kustfiskare har bevisat att man kan bedriva ett hållbart fiske.

Forskaren medger också att ingen kontroll sker av industrifiskets efterlevnad av tilldelade kvoter. Det är ingen orimlighet att inse att bristen på kontroll bäddar för rovfiske, långt mer än de kvoter man har tillstånd för.

Att det går att skapa balans och långsiktig lönsamhet i fisket visar utvecklingen i vårt grannland Norge. Där har man strikta begränsningar och kontroll av det som fiskas. Näringen lever till gagn för alla som är beroende av havets skördar. Just fiskepolitiken var en grundläggande anledning till att Norge valde att stå utanför EU.

Fiskefrågorna är oerhört viktiga i ett långsiktigt perspektiv. Hur våra hav mår kommer att ha stor betydelse för också människans livsmiljö och förutsättningar.

Ta er därför tiden att se dokumentären ”Tomt hav”, den finns på SVT Play

22.09.05

Jarl S

 

När strömmingen försvann

Sommar med sol och fina dagar. Semestertid och längtan går till kusten med bad och restaurangbesök. På matsedeln saknas i år den tidigare år obligatoriska, traditionella och goda strömmingen. Synd på en fin fisk, en råvara med så många olika tillämpningar.

I media och SVT-s nyhetsprogram talar man med de kustfiskare som med omsorg om bestånden och sin egen framtida försörjning, traditionellt fiskat på ett hållbart sätt. De ser nu den framtiden raserad, och frågan ställs varför?

Havet är vackert, och kan möjligen uppfattas oändligt. I dess djup lever fiskarnas mångfald i sina olika faser. Större delen av året lever fisken långt från kusterna, för att på vår och försommar söka sig mot land och älvar för sin fortplantning. Det begränsade fiske med små båtar och relativt enkla redskap kustfiskarna använder har aldrig varit en fara för fiskets framtid. Men nya tider och nya makthavare har helt förändrat verkligheten.

Sedan EU-inträdet ca 20 år tillbaka har ett industrifiske etablerats, vars uppgift inte är att förse restaurangerna med matfisk. De arbetar med fiskefartyg som är 100-falt större än kustfiskarnas. De fiskar året runt och tar upp allt de kan. Fisken levereras sedan till industrier i olika länder. Där blir den till oljor och fodervara till djur och odlad fisk.

Borta är det hållbara fisket, in har vi fått rovfisket. Hur resonerar då den myndighet, Havs och Vattenmyndigheten vars uppgift det är att värna om fiskets framtid?

I den mycket välgjorda dokumentärserien Fiskarnas Rike (SVT Play del 3) uttalar sig ansvarig chef. Hans uppfattning är att myndighetens uppgift inte är att värna om bestånden av fisk, men att medverka till att fisket blir lönsamt.

Och lönsamt har det blivit för de som fått förmånen att tömma haven. Industrifiskets företrädare följer gärna tesen ”verka utan att synas”. Det är en utomordentligt lönsam affär.

Men haven är kommunicerande kärl, och när haven töms kommer ingen fisk in till kusten för att leka. Och Strömmingen försvinner från restaurangernas matsedel.

2022.07.28

Jarl Strömbäck, Sjökapten f.d. Liberal Politiker

 

Vindkraft i Bottenviken

Bottenviken, det lilla innanhavet i norr. Med sitt bräckta vatten en barnkammare för allt från den fredade vikarsälen, till laxfiskarnas mångfald. Matad med friskt fjällvatten av de stora och ännu oexploaterade älvarna Kalix älv och Torne älv. Älvar som sparades under vattenkraftutbyggnadens tid, för att ge utrymme och liv åt fiskens naturliga vandringsvägar,

Älvdalar i vilka sportfisket och lokala fisken som sikfisket i Kukkola-forsen växt till betydande händelser både kulturellt och turistiskt. Allt hotas nu av beslutsfattare någonstans, och deras konsulter. Där ser man på områdena utanför Kalix och Torneå älvar på ett helt annat sätt.

För dem är de grunda innanhavet en given plats för ett gigantisk vindkraftsområde. 135 stora vindkraftverk planeras, och nu skall påverkansprocessen starta. Den process som med köpta konsulters hjälp antas leda fram till beslut helt styrda av det sökande bolaget, och med målet att övertyga svenska myndigheter om det förträffliga med ideen. Så gör man bocken till trädgårdsmästare?

Ett vindkraftsområde av den omfattning som planeras innebär väldiga ingrepp i det berörda området både visuellt och för fiske och naturliv. Det innebär också att enorma nätverk av grov strömförande kabel kommer att läggas mellan de olika inblandade enheterna. Kablar som skapar mycket kraftiga magnetfält, vilket i sig kommer att blockera vandringsvägarna för de laxfiskar som har sin väg upp i älvarna.

Kustfisket i vårt land är ett kulturarv vars överlevnad på grund av industrifiskets härjningar och kraven på havsbaserad vindkraft nu är en utdöende verksamhet. 85% av all färsk fisk vi äter i vårt land är importerad. I Bottenviken finns fortfarande ett starkt och livgivande kustfiske, baserat på både sommarfisket av lax, sik och strömming. Men störst betydelse har idag det fiske och den förädlingsprocess som fört fram till produkten Kalix Löjrom. En produkt som blivit ett internationellt accepterat varumärke, och som sysselsätter 1000-tals människor under den korta men intensiva period fisket bedrivs.

Det fisket och den produkten kommer med stor sannolikhet att försvinna när de fiskevattnen på vilka det bedrivs, påverkas av de nu planerade vindkraftverken.

Nog är det märkligt att kulturarv och synsätt på värdet av miljö-och naturvård som under årtiondena sedan vattenkraftutbyggnadernas tid tillämpats och hållits så hårt på, nu öppnas för exploatering.

2022.05.26

Jarl Strömbäck Sjökapten och fd Liberal politiker med rötter i Kalix skärgård.

 070 6727669

 

 

Liberala värden

Det blåser en frisk sydlig vind när vi lägger ut från bryggan. Dags för ännu en tur på jakt efter det som för många är en av höjdpunkterna under sommaren, makrillens återkomst. Väl ute på djupt vatten i fjorden, lägger vi ut dörjen med dess blänken, tafsar och krokar. Båten kryper fram i trollingfart, automat styrningen sköter sitt och vi småpratar, svärsonen och undertecknad. Efter några minuter känner han på linan och konstaterar att det är ordentlig tyngd i den. Skräp på krokarna som så ofta förr tror han. För egen del stoppar jag framfarten, och plockar fram baljan medan svärsonen drar in dörjen. Snart lyfts den första, andra, tredje och slutligen fjärde makrillen ombord. Makrillen är tillbaka och blir till härlig middag någon timme senare.

Och ute i den stora världen befinner sig sonen på kongress i Washington tillsammans med mediapersoner från stora delar av världen. Ett USA där demokratins framtid är mer ifrågasatt  just nu än på de flesta håll i världen. I ett USA som varit den stora och sammanhållande kraften i den kulturkrets som hyllat de demokratiska värdena av mångfald, öppenhet  och tolerans. Värden som nu hotas på många sätt och i många länder. Må de krafter som verkar för dessa bestående värden vinna.

EU-valet i vårt land är över, för några en tydlig framgång, för andra dess motsats. Det ökade valdeltagandet tillhör det positiva liksom att de liberala krafterna vann ökat inflytande i EU i stort. Men det gjorde också de nationalistiska och de som driver klimatfrågorna hårt. EU-samarbetet kommer att kräva nya allianser för att fungera, hur det kommer att resultera återstår att se. Klart är i vart fall att EU-s betydelse för också vårt land blir allt större, ju större oron i vår omvärld blir.

Och för de som intresserar sig för handel och samverkan kan konstateras att Kina nu börjar tappa tålamodet med den amerikanske presidenten. Den dag Kina på allvar visar sina muskler, kommer också USA att skakas. I vår uppkopplade tid har Kina 80% av de jordmetaller som utgör grunden för batterierna till bilar,datorers/mobilers funktion. Att Kina nu hotar med att stoppa all export av dessa metaller är ett uttryck för att man börjar tröttna på despoten i Vita Huset.

Fortsättning följer som alltid.

2019.05.30

Jarl S

Semestertid i fiskeland

Semestertid i fiskeland

Semestertid, vi fyller båten med tre generationer, den yngste 6 månader. Vinden får föra oss ut i skärgården. Den skärgård som nu också de flesta kustkommuner börjar räkna med som en resurs. Då handlar det om turistnäringen. ”Destination skärgården” har blivit en av dagens slogans för att  gynna tillväxten av skärgårdsturism.

Inget fel i det, skärgården har sina egna värden. Naturen på öarna med strövstigar, klippor och sandstränder. Bad naturligtvis, och den kulturella bakgrund som fisket som traditionellt yrke alltid betytt för folket på öarna.

Den biten, fisket har nu de senaste 50 åren strypts av byråkratierna och en missriktad politik på fiskets områden som är djupt beklaglig. Och som fått till följd att det kustnära fisket som huvudsakligt yrke nu är en spillra av sitt forna jag på större delen av den svenska kusten.

Istället för att stimulera och bejaka det kustnära och lokala yrkesfisket, har man från politiken satsat på att stödja utsjöfisket genom generösa lånevillkor för stora nya båtar. Man har gradvis skapat fredningstider, på ett sätt som slagit ut det kustnära och lokala fisket till förmån för det storskaliga utsjöfisket. Och i media utmålar man de ca 15% av laxfisket som sker i kustnära vatten som ett stort problem, men blundar för de 85% som tas upp i det storskaliga utsjöfisket.

De senaste 50 årens fiskepolitik i vårt land är ett stort misslyckande, i vart fall om man ser till de lokalsamhällen som drabbats. Nu köper vi vår rökta fisk på ön av den siste som vågar röka och sälja åt turisterna. Sedan något år gäller EU-regeln att den som fiskar inte får röka och sälja fisken. Alltså säljer deltidsfiskaren sin fångst till någon som också röker och vidaresäljer fisken. Allt redovisat med kvitton och allegat för att undvika oredovisade inkomster.

Det fungerar ännu något år, med kommande generationsskiften kommer kanske också den möjligheten vara stängd? Vem uppmanar sina barn att satsa miljoner på en näring som behandlas så styvmoderligt som det lokala och kustnära fisket fått utstå av det politiska ledarskapet?

2013.07.15

Jarl Strömbäck/SPI

 

Svarta Liemän

Så är dom då tillbaka skarvarna, luftens svarta liemän. De senaste veckorna har jag sett dem flyga i stort antal. Plocka grenar från de stora träden vid vattenbrynet för att sedan flyga ut till den lilla fågelskyddade ön de nu ockuperat.

Där har vi tidigare sett en mångfald av vadare och sjöfåglar häcka varje år. Nu kommer dom snart vara bortdrivna av skarvarna och den tidigare lummiga lilla ön förvandlad till en spök-ö av förvridna döende, och av vit träck täckta träd.

Så åskådliggörs också förvandling, allt är inte positivt. Nu talas om skyddsjakt på skarven, den har ingen egentlig fiende och är nu ett problem av dimensioner i många delar av landet. Fisket drabbas hårt, i Stockholms skärgård har turistfisket i stort sett dött ut, det finns inget att ta. Det har skarven redan gjort.

Här uppe i norr har den tidigare så självklara fiskenäringen i stort sett dött ut som yrke. Skälen till det är flera, sälen är ett stort problem för alla som försöker fiska med fasta redskap, nät eller fällor berättar min bror, ordförande för den spillra som finns kvar i yrket här i norr. Det är så mycket lättare att plocka fisken ur fiskarnas redskap, är att jaga själv, och tillväxten av säl fortsätter.

Det finns kanske anledning att fundera över den levande mångfald vi nog alla eftersträvar, i ljuset av de förändringar över tid som sker. Allt är inte guld som glimmar, all förändring är inte av godo.

2012.05.13

Jarl Strömbäck