För undertecknad följt medias rapportering under årtionden,
och också under drygt 10 år hade delar av mitt arbete med Ryssland som bas, var
ändå boken klargörande på många punkter. Den reformering som Gorbatjov
initierade när han tog plats i det ryska ledarskapets inre kretsar, döptes där
till perestrojka. Ett ord som i grunden stod för en omvälvning av ryskt samhällsliv
som skulle i högre grad bygga på demokratiska val, och en ekonomisk
omprioritering. I det ryska samhället under kalla krigets sista år slukade det
militärindustriella komplexet enorma resurser, både ekonomiskt och när det
gällde intelligentsia. Resultatet blev en allt fattigare befolkning, brist på
varor al alla slag i butikerna, från livsmedel till bilar. Missnöjet med
landets styrelse var omfattande och svaret skulle bli perestrojkan.
För att nå det målet måste man också öppna upp för det
demokratiska samtalet i unionen, det steg som med ryska kallas Glasnost.
Glasnost gav media och medborgare frihet att komma med sina synpunkter, och gav
landet under några år det som vi kallar åsikts och yttrandefrihet. En frihet
som på sikt också blev del av reformarbetets fall.
Om inställningen till reformarbetet från början i hela
ledarskapet var enigt och tydligt, förändrades det över tid. Runt om i landet
satt mängder med politruker, byråkrater och personer som kände sin verksamhet
hotad och ifrågasatt. Personer som vant sig vid, och satsat på den politiska
plattformen, och oavsett dess värde såg den tryggheten viktigare än den
osäkerhet som perestrojkan medförde.
På sikt skulle det komma att innebära först den statskupp
som Boris Jeltsin initierade, vilken förde till Gorbatjovs avgång, senare att
de ryska säkerhetstjänsterna tog över ledarskapet via Putin. Resultatet ser vi
nu i allt högre grad. Gorbatjovs försök att skapa en välmående demokrati av
västerländsk modell i Ryssland, en modell där fred och frihet blev ledstjärna har nu vänts till sin motsats.
Med Putin och hans ledarskap är såväl Perestrojka som
Glasnost förpassade till historiens soptipp, och det militärindustriella
komplexet har återigen huvudfokus i landets agerande. För den som vill fördjupa
sig i den problematiken, finns mycket skrivet. Återigen har vi i Ryssland ett
ledarskap med mängder av blod på sina händer, från de krig man fört i Tjetjenien,
Georgien, Ukraina och Syrien. Från nerskjutning av civila flygplan till mord och bombningar av det egna landets
medborgare och opposition.
Och återigen är vi på väg i en riktning där vapenmakt prioriteras
framför fredlig samexistens.
Gorbatjovs bok är väl värd att läsas.
2017.01.04
Jarl
