Nytt år och
nya förutsättningar. Vi lever i den bästa av världar hävdar många, inte minst
ansvariga i regeringen. Samtidigt som konsumtionen flödar och fler nya bilar
säljs än något tidigare år, syns de riktigt stora kriserna inom offentlig
sektor.
Skolan har
stora problem med både resultat och att få behålla sina pedagoger. I Pedagogisk
tidskrift lyfter man fram Finland som en förebild. Där har man satsat på speciallärare
för att ta hand om de stökiga eleverna, medan den resursen bantats i Sverige. Resultaten
blir betydligt högre utfall i PISA och andra kunskapsundersökningar än vi har i
Sverige.
Inom
rättsväsendet finns liknande problem. Finland har hälftens så många poliser räknat
per/capita som vi har i Sverige, men trots det långt högre uppklarandeprocent
när det gäller brott av olika slag. I Sverige jagar polisen brottslingarna, tar
in dom och får sedan se dom vandra ut efter att åklagarna valt att släppa dem.
Resultatet blir en poliskår som i allt mindre grad ser nyttan med sitt arbete,
och väljer att hoppa av yrket. Ärendena samlas på hög på grund av brist på
utredare, och en tydlig negativ spiral som skapar oro och sviktande tilltro
till det rättsvårdande systemet.
Och inom
äldrevården är larmklockorna återkommande. De berörda kallas numera för
brukare, ett totalt avpersonaliserat begrepp som borde vara förbjudet, även
äldre personer har namn. TV-s granskning av hemtjänst och boende i särskilt
boende visar på stora brister i kontinuitet, i läkemedelshanteringen och när
det gäller näringsriktig kost.
Så samtidigt
som samhället tuffar på och bärs fram som ett mönster för andra länder, ökar klyftorna,
inte minst inom den sektor som kallas offentlig sektor.
Det är
naturligtvis lönlöst att tycka att det var bättre förr, men något borde man
kanske ta till sig, när invandrarna själva i vissa stadsdelar, likställer situationen
i Sverige med den i de länder de flydde ifrån.
2017.01.18
Jarl S
