Politisk dimma

Morgon i landets näst största stad. Dimman är kompakt efter en kall natt, man ser inte till andra sidan älven när jag tar båten till färjeläget på andra sidan vid Klippan. Därifrån är det några hundra meters promenad till medborgarhuset där konferensrummet Kungen väntar tillsammans med 20-talet andra ledande företrädare för seniorerna i staden. Vi skall under några timmar ta oss an ngra av vår tids samhällsfrågor.

På podiet står ledaren för SPF Seniorerna, landets näst största seniororganisation med sina 270.000 medlemmar. Cristina Rogestam har en lång och gedigen erfarenhet från riksdag och statliga verksledningar, inte minst som ledande tjänsteman i invandrarverket under den senaste stora flyktingvågen på 90-talet, när som mest drygt 80.000 personer 1992 kom från ett krigsdabbat ex.jugoslavien till vårt land.

Att dagens utmaning med ca 160.000 nya svenskar är en ännu större utmaning för landet och de styrande inom politik och förvaltning är uppenbart för henne. Samtidigt har man tydligen glömt, eller valt att tänka bort de erfarenheter som tidigare flyktingvågor gett. Man pratar om att det är så viktigt att människors kunskaper tas tillvara. Att de nytillkomnas kunskaper och utbildningar valideras för att snabbt få dem i arbete, men alltför lite görs av en trög byråkrati. Man gav de nytillkomna språkutbildning genom SFI med en gång, då för 20 år sedan. Så inte idag. Nu förvägras även de som har uppehållstillstånd den grundläggande och allra viktigaste kontakten med samhället språkutbildningen, genom ett osedvanligt korkat regelverk. Ett byråkratiskt moment 22 som innebär att får man inte egen lägenhet och egen adress, så får man inte den grundläggande samhällsservicen. Vår tids byråkratier är de absolut främsta byggarna av utanförskap i det nya Sverige.

Arbete är vid sidan av språket nyckeln till en lyckad integration. Vi behöver få så många av de nytillkomna i produktivt arbete som möjligt, och så fort som möjligt. Om det talas det på tidningarnas debattsidor, och professor Calmfors i ekonomi och livligt förekommande i debatten är en av dem som luftar sina synpunkter. Sänk minimilönerna i arbetslivet från 18-19000 kronor i månaden, till 15000 kronor är hans recept.

I Aktuellts Agenda den 28.2 debatterade V-s partiledare Sjöstedt den frågan med Liberalernas Björklund. Björklunds inspel bejakade Calmfors ide, samt att dessutom staten borde ta bort de löneskatter och arbetsgivaravgifter som är knutna till lönen. Med andra ord att arbetsgivarna skulle ges en enorm subvention. Och vi skulle skapa en ny underklass som inte får tjäna in och bidra till samhällsarbete, sin egen sjukförsäkring och pension.

Sjösteds inspel blev att en sådan utveckling är respektlös och ovärdig det svenska samhället.

Värt att notera i den debatten är att ca 800.000 av landets pensionärer, de flesta kvinnor har en pension som är lägre än 15.000 sek/månad, och på den lönen betalar en högre skatt än den som arbetar. Och att nyfattigdomen bland äldre ökar på ett sätt som borde vara orimligt i ett land som bygger på respekt och värdighet. Men i de politiska dimmornas land fick inte den frågan plats i Agenda-debatten.

2016.02.26

Jarl

Folkhemmet under attack

Det svenska folkhemmet har varit en tydlig målbild för generationer av svenskar, alltsedan det målet formulerades av ledare som Per-Albin Hansson (S) och Bertil Ohlin (FP) på svenskt 1930-tal. Med det målet har 40-talisterna och efterkommande generationer fått tillgång till utbildning. Samhällsbyggandet har varit i fokus med avseende på de flesta sektorer i samhället. Nya förorter har vuxit upp i snart sagt alla större samhällen. Fri eller nästan fri sjukvård, och universitet och högskolor har skapat det utrymme för självförverkligande som vi nu förknippar med begreppet klassresa. Och det svenska folkhemmet och välfärden har blivit ett begrepp också i internationell mening.

Men den utvecklingen har också inneburit en tung offentlig sektor, och därmed skattetryck. Skattemyndighetens effektivitet tillsammans med en generellt sätt hög skattemoral har burit förvandlingen, men är nu i grunden hotad.

Vägval i politiken

I trycket från de nu ökade behoven av arbetsplatser, har också etablerade partier deklarerat att man vill införa nya minimilöner, vilka delvis bygger på att delar av den beskattning som bygger välfärdssystemen skall reduceras eller tas bort. Hur den ekvationen skall gå ihop har nu också ledande företrädare för bland annat facken uppmärksammat. Skall vi bygga ett allmer ojämlikt samhälle med nya underklasser utan de skydd som övriga medborgare åtnjuter, eller skall sjukvård, utbildning och andra offentliga tjänster ytterligare urholkas?

Frågorna är berättigade, för tar man bort stora delar av de rättigheter som binds via kollektivavtal och arbetsgivaravgifter, då tar man också bort stora delar av den finansiering som bär välfärden. Tillåts inte ny arbetskraft intjäna pensionsrätter, och därmed skapa sin egen trygghet på sikt, så kommer bördan att få bäras på annat sätt av alltmer urholkade samhällsresurser.

I en situation där skolorna har allt större problem med att finna kompetenta lärare, och goda lokaler. När sjukvården sviktar under trycket av en alltmer ökad specialisering, och ett kostnadstryck som den nuvarande organisationen inte förmår hantera, är en utveckling baserad på kortsiktiga överväganden knappast långsiktigt bärbar.

Den nu rådande debatten och en nedskalning av löner och intäkter kommer också att slå mot den gemensamma sektor som är motor och smörjmedlet i begreppet det svenska folkhemmet.

2016.02.21

Jarl

Maktens mördarband

Februari 2016 och vintern har kommit tillbaka med köld och snö ännu en gång. Och i landet i norr går livet vidare i skydd av stängsel och kontrollpunkter för att hålla obehöriga inkräktare borta. Egennyttan har ersatt solidariteten som politisk ledstjärna.

Samtidigt bombar ryskt flyg de få sjukhus som ännu är verksamma i Syriens hårt prövade samhällen, och den av Iran och Ryssland sponsrade och stödda offensiven mot de demokratiska krafterna i landet, skapar ännu en våldsam flyktvåg mot grannländerna, samtidigt som svälten börjar ta alltfler offer, inte minst bland kvarvarande barn. Den politiska cynismen och grymheten skördar ständigt nya offer där maktens mördarband drar fram.

Och på klassiskt vis när makten vill visa tänderna, tar nu Turkiet chansen att angripa den kurdiska minoritet, som på den syriska sidan av gränsen hittills lyckats hålla krigets mördarband på avstånd. Samma turkiska regim som stod som åskådare när striderna om Cobane stod som hetast, samma regim angriper nu de syriska kurderna.

Och de fredssamtal som skulle leda fram till eldupphör är av maktapparaten i Damaskus och dess Iranska och Ryska bödlar skjuten i sank. Vem representerar de mer än sig själva? Det kommer inte att finnas något att fredsförhandla om där makten har gjort samtalet meningslöst.

Sällan får vi se ett FN mer paralyserat och handlingsförlamat, sällan ett EU och Nato mer undfallande. Det bådar inte gott, inte för dagen och heller inte för framtiden. För där våldet firar triumfer, sporras längtan efter nya framgångar.

Den våldsvåg som skakar Syrien, och redan är internationell, den kommer inte att stanna vid det landets gränser. Den ryska aggressionen har alltför stor likhet med utvecklingen i tyskt 30-tal för att kunna negligeras. Så för ett EU med av konflikträdsla präglat ledarskap, väntar nya prövningar.

2016.02.17

Jarl

Churchill i vår tid

Vi skriver den 12 februari 2016, ett datum i civilisationens år och med historiens alla erfarenheter tillgängliga som stöd för fred och frihet i världen. Men samtidigt kan vi läsa inlagd länk som tar upp en FN-rapport över kriget i Syrien. Ett krig som förs med ofattbar grymhet, och nu också med all den cynism som stormakten Ryssland förmår uppvisa. http://www.svt.se/nyheter/utrikes/fn-rapport-syrisk-civilbefolkning-utrotas.

De siffror som redovisas är med stor sannolikhet siffror i underkant av verkligheten, men tillräckliga för att FN skall konstatera, att det som pågår är ett brott mot mänskligheten, och ett folkmord. Att detta tillåts fortsätta är oerhört tragiskt. Var finns en Churchill i vår tid?

För visst saknas den handlingskraft som skulle få stopp på den alltmer eskalerande ryska våldsapparaten, en tydlig avspegling av utvecklingen i Tysklands sena 1930-tal. Samma typ av militär uppbyggnad, samma argument i prropagandan, och samma stenhårda interna kontroll av media och åsikter.

Med ett USA som i vanlig ordning är handlingsförlamat under den period man håller på med sina valrörelse, och ett EU som med sin interna splittring inte kan samlas om starka synpunkter och aktioner, har den syriska demokratiska rörelsen lämnats åt sitt öde.

Min Churchill skulle inte svika de demokratiska krafterna som man nu gör. Han skulle se till att de som är skyldiga till blodbadet i Syrien fick smaka samma medicin, kunskapen finns liksom de tekniska möjligheterna. Den utveckling vi nu ser kommer inte att stoppa vid Syrien, snart nog kommer den att fortsätta med Ukraina som mål.

Man kan välja att stämma i bäcken eller i ån. Väldigt många liv hade kunnat sparas om man tidigt agerat i Jugoslavien konflikten för 20 år sedan. Väldigt många liv hade kunnat , och kan fortfarande sparas, om västvärlden genom resoluta sanktioner och bojkotter, kombinerat med militära markeringar agerat.

Var finns en Churchill i vår tid.

2016.02.12

Jarl

Granne till kaos

November 2015 och TV gör ett av sina många inslag med intervju av en ung och välklädd man, nyss kommen till Sverige. Han irriteras av mottagandet, han förväntar sig snarast jobb och bostad, han har kommit till Sverige för att landet har uttalat att man gärna tar emot nya medborgare. Då förväntar han sig en öppen famn när han nu gjort den långa resan.

Januari 2016 och meddelandet att ca hälften av de som kommit till landet måste utvisas igen, de har inte giltiga asylskäl och kommer från länder vilka bör kunna ta hand om sina invånare. Ute i landet finns redan drygt 20.000 personer som skall utvisas då de inte har asylskäl och inte heller uppehållstillstånd. Byråkratierna brottas med berget av överklaganden och stödgrupper hjälper de utvisningshotade på många olika sätt.

De utvisningshotades gamla hemländer visar inget större intresse av att ta tillbaka sina invånare. Först skall identiteten fastställas, och oftast saknar de berörda indentitetshandlingar. Sedan vill länderna ifråga ha rundligt betalt för att ta tillbaka sina, i de flesta fall söner. Processen medför för de som berörs att de placeras i ett ingenmansland. Inget stöd annat än det allra nödvändigaste i form av mat och husrum under väntan på utvisning, en väntan som kan bli årslång.

I det klimatet växer desperationen och frustrationen alltmer för var dag och vecka som går. Alltfler blir utbrotten på berörda boenden, polisen vittnar om ständigt återkommande insatser på boenden där våldsamheter utbrutit, personalen känner sig inte längre säker och vaktbolagen har fått en ny stor marknad att betjäna, den att sköta säkerheten på flyktingboendena.

Den svenska välviljan har kolliderat med verkligheten, byråkratin med människors krav på delaktighet i det svenska samhället, nu och med detsamma. När så inte sker uppfattas det som ett stort svek av de som kommit till landet i norr.

Så utvecklades den forna humanistiska stormakten till ett land där otryggheten breder ut sig, och där till och med statsmaktens ledning använder sig av ordet kaos i sin för tillfället gällande argumentation.

2016.02.08

Jarl

Historien går igen

Måndag den 25/1 skulle fredsamtal över Syren ha påbörjats. Så blev inte fallet eftersom ett ryskt bombregn över de områden som de demokratiska krafterna i Syrien behärskade, startats av ryskt flyg, och med förödande verkan. Enligt Human Rights Watch, har ryska bombningar över Aleppo och andra ryska mål den senaste tiden orsakat 1000-tals döda civila, samt att 130.000 personer drivits på flykt bort från raserade bostadsområden. Ännu ett mått på den så kallade “ryska hjälpen” till det syriska folket?

Men detta är ingen enskild händelse, det är bara en händelse i en kedja som har sin alldeles solklara modell i Europas 1930-tal. Efter att Hitler och hans NSDAP tagit kontrollen över Tyskland startades arbetet med det stortyska riket ganska omgående. Bärande argument i det var att tyskspråkiga områden i andra länder skulle införlivas med Tyskland. Och medan omvärlden såg på införlivades först gränsområden mot Frankrike, sedan Österrike och Sudet, innan man gav sig på det stora kapet, Polen.

Ryskt bombflyg.

På precis samma sätt agerar nu Putins Ryssland, när man brutalt krossade frihetstankarna i Tetjenien och närliggande områden. Georgien fick sin alldeles tydliga varning och påminnelse att böja rygg för makten, och Krim och delar av Ukraina togs med ryska vapen och rysk trupp låt vara utan gradbeteckningar. Och Polens motsvarighet i det här fallet är Ukraina i sin helhet. Endast omvärldens sanktioner och tydliga reaktioner har tillvidare stoppat en rysk annektering av hela Ukraina.

Och precis som Hitlers Luft-Waffe fick träna sina kunskaper i stöder för diktatorn Franco i Spaniens inbördeskrig mot de demokratiska krafterna, väljer nu Putins Ryssland att med bombflyg stödja fascisten Al-Assad i Syriens inbördeskrig. Ryssland som påstod sig komma till Syrien för att bekämpa IS, visade sig istället koncentrera hela sin kraft på att förgöra de demokratikrafter som verkar för att ge landet en ny framtid.

Och precis som på 1930-talet står omvärlden förlamad av våldet. Samtidigt som det visas i sin oerhörda grymhet dagligen i våra media, är FN förlamat av de onsdkans krafter som ser egen vinning och maktbegär, långt viktigare än det lidande man skapar.

I tanke och handling är skillnaden mycket liten mellan Putins Ryssland idag och Tyskland innan krigsutbrottet 1939. Och i de försvarsdagar som hölls för ett par veckor sedan i Åre, varnade den svenska överbefälhavaren för armen, för att vi kan i Europa inom något år befinna oss i ett nytt stort krig.

Historien går igen, tragiskt nog. Och utvecklingen sedan marionetten Putin av sina uppdragsgivare inom säkerhetstjänsten sattes att leda landet, är skrämmande lik den vi såg förebåda krigsutbrottet 1939.

2016.02.04

Jarl

Laglöshet och rättslöshet

Laglöshet och rättslöshet, två begrepp som varandras hand och handske. När lag och rätt försummas, eller nedprioriteras skadas en grundbult i samhället. Fungerar inte den ena sidan, så fungerar inte heller den andra. Ändå är de centrala begrepp för ett fungerande samhälle.

Att det finns en väsentlig förbättringspotential på de båda områdena är inget nytt. Sedan länge har vi fått vänja oss vid att bilburna gäng, ofta från något grannland, åker på stöldturneer i vårt land. Villainbrotten har stått som ett pärlband efter deras besök, likaså stölderna ur fritidsbåtar i hamnarna. Nästa steg på den vägen är att gamla börjar rånas i sina hem, var slutar det? Och vad säger rättstaten åt sina medborgare?

Istället för att rättsvårdande myndigheter stärker sina egna resurser, sin egen närvaro, så uppmanas människor att organisera grannsamverkan och vakttjänst i båthamnar och på uppläggningsplatser. Så smiter samhället bort från en del av det samhällskontrakt vi anser oss ha rätt till.

I den verkligheten skall vi också nu se det förhållandet att det är förknippat med uppenbara risker att som ensam röra sig i många stadskärnor, i synnerhet på kvällar och nätter. Dagligen sker ett antal rån i de stora städerna, ofta av gäng på 2-4 unga män. Laglösheten har blivit ett verkligt problem, och rikspolischefen begär nu att få 2500 ytterligare poliser för att garantera vår trygghet och bekämpa laglösheten. I det ligger också de brott som är knutna till den “hemliga”koden 291, alltså immigrationen.

Ingen tjänar på att verkligheten hemligstämplas. Ingen misstänkt, alla misstänkta blir resultatet av en sådan policy. Och risken är uppenbar att vissa grupper skuldbeläggs på ett orättfärdigt sätt, istället för att de brott som begås ses som individrelaterade. Och myndigheters och politikers trovärdighet rasar.

Vi behöver värna om rättsamhället för vår nations och vår egen säkerhet, det uppdraget kan inte ges till självutnämnda huligangäng som nu senast (30-31/1) i Sthlm. Den utvecklingen är lika farlig för vår framtida säkerhet, som för demokratin som sådan.

Vårt samhälle står sannerligen inför väsentliga prövningar.

2016.02.01

Jarl