Morgon i landets näst största stad.
Dimman är kompakt efter en kall natt, man ser inte till andra sidan
älven när jag tar båten till färjeläget på andra sidan vid
Klippan. Därifrån är det några hundra meters promenad till
medborgarhuset där konferensrummet Kungen väntar tillsammans med
20-talet andra ledande företrädare för seniorerna i staden. Vi
skall under några timmar ta oss an ngra av vår tids samhällsfrågor.
På podiet står ledaren för SPF
Seniorerna, landets näst största seniororganisation med sina
270.000 medlemmar. Cristina Rogestam har en lång och gedigen
erfarenhet från riksdag och statliga verksledningar, inte minst som
ledande tjänsteman i invandrarverket under den senaste stora
flyktingvågen på 90-talet, när som mest drygt 80.000 personer 1992
kom från ett krigsdabbat ex.jugoslavien till vårt land.
Att dagens utmaning med ca 160.000 nya
svenskar är en ännu större utmaning för landet och de styrande
inom politik och förvaltning är uppenbart för henne. Samtidigt har
man tydligen glömt, eller valt att tänka bort de erfarenheter som
tidigare flyktingvågor gett. Man pratar om att det är så viktigt
att människors kunskaper tas tillvara. Att de nytillkomnas kunskaper
och utbildningar valideras för att snabbt få dem i arbete, men
alltför lite görs av en trög byråkrati. Man gav de nytillkomna
språkutbildning genom SFI med en gång, då för 20 år sedan. Så
inte idag. Nu förvägras även de som har uppehållstillstånd den
grundläggande och allra viktigaste kontakten med samhället
språkutbildningen, genom ett osedvanligt korkat regelverk. Ett
byråkratiskt moment 22 som innebär att får man inte egen lägenhet
och egen adress, så får man inte den grundläggande
samhällsservicen. Vår tids byråkratier är de absolut främsta
byggarna av utanförskap i det nya Sverige.
Arbete är vid sidan av språket
nyckeln till en lyckad integration. Vi behöver få så många av de
nytillkomna i produktivt arbete som möjligt, och så fort som
möjligt. Om det talas det på tidningarnas debattsidor, och
professor Calmfors i ekonomi och livligt förekommande i debatten är
en av dem som luftar sina synpunkter. Sänk minimilönerna i
arbetslivet från 18-19000 kronor i månaden, till 15000 kronor är
hans recept.
I Aktuellts Agenda den 28.2
debatterade V-s partiledare Sjöstedt den frågan med Liberalernas
Björklund. Björklunds inspel bejakade Calmfors ide, samt att
dessutom staten borde ta bort de löneskatter och arbetsgivaravgifter
som är knutna till lönen. Med andra ord att arbetsgivarna skulle
ges en enorm subvention. Och vi skulle skapa en ny underklass som
inte får tjäna in och bidra till samhällsarbete, sin egen
sjukförsäkring och pension.
Sjösteds inspel blev att en sådan
utveckling är respektlös och ovärdig det svenska samhället.
Värt att notera i den debatten är att
ca 800.000 av landets pensionärer, de flesta kvinnor har en pension
som är lägre än 15.000 sek/månad, och på den lönen betalar en
högre skatt än den som arbetar. Och att nyfattigdomen bland äldre
ökar på ett sätt som borde vara orimligt i ett land som bygger på
respekt och värdighet. Men i de politiska dimmornas land fick inte
den frågan plats i Agenda-debatten.
2016.02.26
Jarl
