Politisk dimma

Morgon i landets näst största stad. Dimman är kompakt efter en kall natt, man ser inte till andra sidan älven när jag tar båten till färjeläget på andra sidan vid Klippan. Därifrån är det några hundra meters promenad till medborgarhuset där konferensrummet Kungen väntar tillsammans med 20-talet andra ledande företrädare för seniorerna i staden. Vi skall under några timmar ta oss an ngra av vår tids samhällsfrågor.

På podiet står ledaren för SPF Seniorerna, landets näst största seniororganisation med sina 270.000 medlemmar. Cristina Rogestam har en lång och gedigen erfarenhet från riksdag och statliga verksledningar, inte minst som ledande tjänsteman i invandrarverket under den senaste stora flyktingvågen på 90-talet, när som mest drygt 80.000 personer 1992 kom från ett krigsdabbat ex.jugoslavien till vårt land.

Att dagens utmaning med ca 160.000 nya svenskar är en ännu större utmaning för landet och de styrande inom politik och förvaltning är uppenbart för henne. Samtidigt har man tydligen glömt, eller valt att tänka bort de erfarenheter som tidigare flyktingvågor gett. Man pratar om att det är så viktigt att människors kunskaper tas tillvara. Att de nytillkomnas kunskaper och utbildningar valideras för att snabbt få dem i arbete, men alltför lite görs av en trög byråkrati. Man gav de nytillkomna språkutbildning genom SFI med en gång, då för 20 år sedan. Så inte idag. Nu förvägras även de som har uppehållstillstånd den grundläggande och allra viktigaste kontakten med samhället språkutbildningen, genom ett osedvanligt korkat regelverk. Ett byråkratiskt moment 22 som innebär att får man inte egen lägenhet och egen adress, så får man inte den grundläggande samhällsservicen. Vår tids byråkratier är de absolut främsta byggarna av utanförskap i det nya Sverige.

Arbete är vid sidan av språket nyckeln till en lyckad integration. Vi behöver få så många av de nytillkomna i produktivt arbete som möjligt, och så fort som möjligt. Om det talas det på tidningarnas debattsidor, och professor Calmfors i ekonomi och livligt förekommande i debatten är en av dem som luftar sina synpunkter. Sänk minimilönerna i arbetslivet från 18-19000 kronor i månaden, till 15000 kronor är hans recept.

I Aktuellts Agenda den 28.2 debatterade V-s partiledare Sjöstedt den frågan med Liberalernas Björklund. Björklunds inspel bejakade Calmfors ide, samt att dessutom staten borde ta bort de löneskatter och arbetsgivaravgifter som är knutna till lönen. Med andra ord att arbetsgivarna skulle ges en enorm subvention. Och vi skulle skapa en ny underklass som inte får tjäna in och bidra till samhällsarbete, sin egen sjukförsäkring och pension.

Sjösteds inspel blev att en sådan utveckling är respektlös och ovärdig det svenska samhället.

Värt att notera i den debatten är att ca 800.000 av landets pensionärer, de flesta kvinnor har en pension som är lägre än 15.000 sek/månad, och på den lönen betalar en högre skatt än den som arbetar. Och att nyfattigdomen bland äldre ökar på ett sätt som borde vara orimligt i ett land som bygger på respekt och värdighet. Men i de politiska dimmornas land fick inte den frågan plats i Agenda-debatten.

2016.02.26

Jarl

Urholkningen av pensionerna fortsätter

Så är det då dags igen. Inför år 2014 aviserar pensionsmyndigheten att pensionerna sänks med 0,7%. Lägg till det en normal inflation på 2,5% så innebär det realt en sänkning med minst 3%, sannolikt mer. Mönstret från tidigare år med reala sänkningar av pensionerna går igen. Snaran dras åt ännu några snäpp.

Det talas i avtalstider om mer eller mindre stora löneökningar för de stora kollektiven, utom för ett, det kollektiv som lever av uppskjuten lön. Det som kallas pensioner. När man för drygt 10 år sedan introducerade det som kommit att kallas århundradets pensionsreform, så var det också det. Aldrig någonsin tidigare i vårt land har staten konfiskerat medel på det sätt som man gjorde när man överförde 258 miljarder av de som sparats i pensionsfonderna till statskassan. Och löftet om att det inte förelåg någon risk för att pensionerna skulle behöva sänkas, har visat sig vara en enda stor bluff.

Den utveckling vi nu ser, kommer att drabba kommande pensionärer i än högre grad än gårdagens. Kortsiktiga skattesänkningar för att köpa röster får ersätta långsiktig vård av ett alla omfattande välfärdssamhälle. I det tänket är av debatter och uttalanden samtliga etablerade partier dessvärre eniga.

Alternativet är att i högre grad återgå till synsätt, där kortsiktigt tänkande och konsumptionshysteri ersätts av synsätt präglade av omsorg om välfärdsstaten. Där man inte spelar ut grupper mot varandra. Där de som arbetar och de som har arbetat kan gå hand i hand. Ett samhälle där vård och omsorg inte enbart räknas i pengar, och där mångfald i tanke och handling ges utrymme att berika både enskilda och samhället i stort.

Den nuvarande utvecklingen kommer om den inte bryts skada samhället i stort, låt vara att det sluttande planet i första hand drabbar den äldre delen av beflkningen.

2012.05.19

Jarl Strömbäck

Seniorpartiet/SPI