Laglöshet och rättslöshet, två
begrepp som varandras hand och handske. När lag och rätt försummas, eller nedprioriteras skadas en grundbult i samhället. Fungerar inte den ena sidan,
så fungerar inte heller den andra. Ändå är de centrala begrepp
för ett fungerande samhälle.
Att det finns en väsentlig
förbättringspotential på de båda områdena är inget nytt. Sedan
länge har vi fått vänja oss vid att bilburna gäng, ofta från
något grannland, åker på stöldturneer i vårt land.
Villainbrotten har stått som ett pärlband efter deras besök,
likaså stölderna ur fritidsbåtar i hamnarna. Nästa steg på den
vägen är att gamla börjar rånas i sina hem, var slutar det? Och
vad säger rättstaten åt sina medborgare?
Istället för att rättsvårdande
myndigheter stärker sina egna resurser, sin egen närvaro, så
uppmanas människor att organisera grannsamverkan och vakttjänst i
båthamnar och på uppläggningsplatser. Så smiter samhället bort
från en del av det samhällskontrakt vi anser oss ha rätt till.
I den verkligheten skall vi också nu
se det förhållandet att det är förknippat med uppenbara risker
att som ensam röra sig i många stadskärnor, i synnerhet på
kvällar och nätter. Dagligen sker ett antal rån i de stora
städerna, ofta av gäng på 2-4 unga män. Laglösheten har blivit
ett verkligt problem, och rikspolischefen begär nu att få 2500
ytterligare poliser för att garantera vår trygghet och bekämpa
laglösheten. I det ligger också de brott som är knutna till den
“hemliga”koden 291, alltså immigrationen.
Ingen tjänar på att verkligheten
hemligstämplas. Ingen misstänkt, alla misstänkta blir resultatet
av en sådan policy. Och risken är uppenbar att vissa grupper
skuldbeläggs på ett orättfärdigt sätt, istället för att de
brott som begås ses som individrelaterade. Och myndigheters och
politikers trovärdighet rasar.
Vi behöver värna om rättsamhället
för vår nations och vår egen säkerhet, det uppdraget kan inte ges
till självutnämnda huligangäng som nu senast (30-31/1) i Sthlm.
Den utvecklingen är lika farlig för vår framtida säkerhet, som
för demokratin som sådan.
Vårt samhälle står sannerligen inför
väsentliga prövningar.
2016.02.01
Jarl
2 kommentarer:
Vi hör statsminister Löfven berätta för oss medborgare och väljare att det vi nu upplever – eller genomlider – är “en liten ansträngning”. Vi har läst att statsminister Löfven tycker att landet är på väg åt rätt håll, att allt kommer att bli bra, bättre, bäst om bara vi väljare och medborgare sitter stilla i båten Svea medan Löfven sitter vid styråran. Sedan tittar vi på nyheterna och undrar om statsministern är vid sina sinnens fulla bruk eller bara blind och tondöv…?
Kravaller i Stockholm. Folk misshandlas bara för att de ser ut att komma från ett annat land än Sverige, åker på stryk bara av blotta misstanken att de skulle kunna vara flyktingar eller invandrare. Våldet eskalerar. Frustrationen i samhället skapar konflikter. Extremister vädrar morgonluft och tar för sig.
Kravaller i Stockholm. Ungdomar misshandlas av maskerade män bara för att de skulle kunna vara marockanska gatubarn, åker på stryk för att de där maskerade huliganerna säger att de “har fått nog”. Våldet eskalerar. Frustrationen i samhället skapar konflikter. Extremister vädrar morgonluft och fixar sin variant av medborgargarde.
Ett knivmord på ett HVB-hem häromdagen. En ensam ung kvinna mördas på sin arbetsplats i Mölndal av en ensamkommande flyktingkille. Rikspolischefen använder sin TV-tid i en morgonsoffa för att grubbla offentligt om hur det kunde bli så här för den stackars killen, gärningsmannen alltså. Samma signaler kommer från stadshuset i Mölndal där borgmästarinnan också verkar tycka mest synd om han som utförde dådet. Frustrationen växer. Extremister vädrar morgonluft och ger sig ut på gatorna.
Över 5000 brott redovisas inte av Polisen bara för att de har med det att göra som enligt statsministern ”är en liten ansträngning”. Kod 291 har blivit ett samtalsämne. En stor del av väljarna och medborgarna upplever att skillnaden mellan maktens verklighet och deras är avgrundsdjup. Frustrationen växer och folk som aldrig skulle vara extremister börjar tänka i samma banor som extremisten. Sverige är på väg åt rätt håll, sade statsministern häromdagen.
Vem tror han att han lurar egentligen, Löfven? Tror han själv på det han säger är vi illa ute. Tror han inte på det han säger så borde han avgå. Det är en gigantisk utmaning som kräver ledarskap. Det är ett Sverige som inte alls är på väg åt rätt håll, utan tvärtom. Det är kommer att bli ett par skamliga kapitel i framtida historieböcker, när inkompetensen triumferande och inkonsekvensen tilläts styra landet.
Hösten 2015 ville jag tillsammans och min svåger besöka Rinkeby, för att återse den plats där han tidigare bott i under 1980-talet. Vår egenskap i form av ”vitingar” gjorde att närvarande polis på plats avrådde oss från besök, med hänsyn taget för vårt liv och hälsa.
Rinkeby bedöms som särskilt utsatt område.
Förorter där hot, våld och utpressning är vardag. Där boende inte vågar prata med polisen av rädsla för hot och våld. Platser där narkotikaförsäljning sker öppet, 12-åringar bär vapen och poliser möts av regnande gatstenar
Själv tänker jag tillbaka på statsminister Löfvens bevingade ord från massmötet i Münchenbryggeriet – “Vi har gjort det förr, och vi kan göra det igen!” Löfvéns stackato av mantrat: Vi har gjort det förr, och vi kan göra det igen.
Vad är det vi då har gjort? Vi har misslyckats totalt med integrationen i decennier, och vi tvekar inte att göra det igen. Vi har skapat områden där polisen inte har kontroll, där polisen inte har respekt med sig, där de svenska lagarna inte gäller. ”Vi har gjort det förr, och vi kan göra det igen.”
Aftonbladets redovisning idag torsdag den 4 februari 2016 om polisens utmaningar och de utbredda problemen i dessa fyra utanförskapsområden är lika gedigen som skrämmande, men ännu mer skrämmande är det, att bara i Stockholmstrakten finns betydligt fler områden med samma typ av problematik. Alla dessa områden är tydliga bevis på det svenska samhällets oförmåga att integrera de som har migrerat till Sverige, med utanförskapets alla kända effekter.
“Vi har gjort det förr, och vi kan göra det igen” stod statsminister Löfven och skrävlade från scenen på Münchenbryggeriet för några månader sedan.
Det är det som Aftonbladet beskriver idag som vi har gjort och som vi gör om och om igen, och det som Aftonbladet beskriver är bara toppen av ett isberg. Den svenska politiken är påminnelse om Titanic. De i första klass kommer att klara sig med livbåten i form av en “gated community” någonstans långt borta från stöket medan de i andra och tredje klass kommer få hoppa i det iskalla vattnet eller drabbas av panik när verkligheten kommer ikapp även våra politiker…
Skicka en kommentar