Välfärdspartiet 2.

Det här avsnittet borde få bära som namn ”Det stora sveket”. Det skall handla om en av de smutsigaste politiska beslut som tagits i vårt land. Beslut som direkt eller indirekt berör oss alla. Beslut som togs utan normalt remissförfarande, för att slippa den kritiska granskning en sådan skulle ha fört till. Och beslut som nu påverkar det politiska klimatet mer för var månad, för vart år som går.

Låt oss gå tillbaka till senare delen av 1980-talet. S regerade och kanslihushögern (som den kallades) dominerade under ledning av Kjell-Olof Feldt, finansministern. Landets ledning sökte en ny identitet, ett närmande till EU. Men för att åstadkomma det, måste en rad krav uppfyllas, dit hörde avregleringar på områden som valutarestriktioner, dit hörde synen på rörlighet mellan länderna. Saker som var knutna till EU-s s.k. fyra friheter.

När den inlåsning av valutamarknaden i vårt land som varat i årtionden släpptes, skapade det en yra som skulle få tyskar och engelsmän att tala om de galna svenskarna. Årtiondens inlåsta besparingar blev plötsligt lösläppta för spekulativa investeringar. Valutan flödade ut ur vårt land, och landets ekonomi blev alltmer pressad. Det blev regeringskris, 1991 fick borgerligheten chansen att bilda regering, men ärvde naturligtvis samma problem. I sina försök att försvara den svenska kronans värde, brändes ytterligare miljardernas mångfald innan man gav upp och lät kronan flyta fritt. Den upplevelsen förde S tillbaka till ledarskapet 1994, men fortfarande med en usel ekonomi i landet.

Den förslagne Göran Persson som nu fick chansen har för initierade förklarat hur han definierade var han skulle finna en lösning på underskotten i statens budget. Han såg de besparingar som gjorts i pensionsfonderna, där fanns pengarna och nu gällde det att få till en överenskommelse över blockgränserna, alla var ju plågade av samma problem?

Så kom det sig att man helt plötsligt förklarade att AP-fonderna inte var tillräckliga för att klara pensionerna på sikt, men samtidigt kunde man plundra dem på 258 miljarder, tanken var att man skulle ta ytterligare 100 miljarder vilket ännu inte har skett. För att dölja sitt svek konstruerade man fantasiscenarior där avkastningen på återstående belopp skrevs upp på ett sätt som saknade relevans i verkligheten.

Resultatet ser vi i återkommande minskningar av pensionerna. I att alltfler äldre hamnar under det som kallas EU-s fattigdomsgräns, och att klyftorna i landet mellan de arbetande och de som har arbetat ständigt ökar. De som nu rycker på axlarna och tycker det inte berör dem, kommer att få ett grymt uppvaknande den dagen de själva skall lyfta sin pension.

Det här har naturligtvis inte skett helt utan kritik. Initierade personer har skrivit böcker om sveket, KG Scherman och Joel Dahlberg bland annat. Det stora pensionärskollektivets representanter kräver omtag när det gäller i stort sätt hela tanken bakom pensionssystemet. Enskilda som drabbas ses återkommande i medias debattspalter, men i riksdagen har man hittills sökt tysta ner frågan.

Ur de här skeendena, och med den verkligheten har också SPI-välfärdspartiet växt fram, buret av förvissningen att vårt land som välfärdsland nu hotas.

Mer om det kommer.

2014.06.29

Jarl Strömbäck

Diskriminerande politik

 

Att ledande politiker i valtider vill framföra sina budskap är naturligt. Så var också fallet vid den kongress som Sveriges Pensionärsförbund, representerande 270 000 potentiella väljare, hade i mitten på juni.

Från regeringens sida kom Annie Lööf och Maria Larsson, från oppositionen Stefan Löfven. Alla talade väl om den väljargrupp de ca 200 delegaterna och lyssnarna i salen representerade. Men i verklig mening kom mycket lite ut av ordsvallet.

När det gäller den galna överenskommelse som kommit att kallas det nya pensionssystemet, var man rörande ense om att den inte skall förändras, något som de äldres organisationer krävt. Med andra ord vill man fortsätta med ett pensionssystem som de senaste åren ökat det antal som passerat EU-s fattigdomsgräns från 130 000 äldre till 200 000. Man hävdar fortfarande nyttan av att se pensionerna sjunka, med de följder det får för också de som yrkesarbetat under mer än 40 år, för såväl nuvarande som kommande pensionärer.

Inte gav man heller något hopp till de som möjligen trott på ett snabbt borttagande av den extra beskattning av de äldre som kommit att kallas pensionärsskatten. En extra skatt som för en med pension mellan 10 000 och 20 000 kr/månad, innebär mellan 2800 – 7000 kronor mer i skatt/år än löntagaren med samma lön.

I dagarna kommer nu från S-hållet löften om att utjämna skatteskillnaderna, men det är ett löfte som haltar betänkligt. De är villkorat samhällsutvecklingen, med andra ord vill man fortsätta att använda de äldres ersättningar som en budgetregulator.

Agerandet är diskriminerande, det strider mot tidigare kutym i vårt land. Det strider mot sedvänjor i andra utvecklade länder, och det kommer på sikt att medföra en ökande fattigdom och därmed kopplade sociala spänningar. Det alltmer ökande motståndet mot invandringen har också grogrund i den politiken.

2014.06.26

Jarl Strömbäck

Distriktsorförande SPF Västernorrland

Välfärdspartiet 1.

 

Tiden går fort, det är mindre än 3 månader till vi skall gå till valurnorna igen. Valen är demokratins högtidsstund, och vi är lyckligt lottade i vårt land, som har fria och tämligen demokratiska val.

Det är dags att utöver den bevakning av det politiska landskapet som måste till, också spränga in bloggar vilka har syftet att tydliggöra SPI-Välfärdens politik, lokalt eller i vidare bemärkelse. Den här bloggen får bli den första i serien ”Välfärdspartiet”.

Det brukar hävdas bland akademins förståsigpåare, att mindre partier till vilka SPI-Välfärden väl får räknas, kommer och går. Men undantag finns där liksom på andra områden. SPI har funnits som parti i mer än 25 år, ett tecken på att partiet har en roll att fylla. Och den rollen borde i vår tid vara större än någon gång tidigare. Vid förra årets stämma valdes också ett helt nytt presidium för partiet. De som nu tagit på sig uppdraget att leda partiet har visat på berömvärd handlingskraft givet de förutsättningar som råder.

Man skall i det sammanhanget ha i minnet att de etablerade partierna lever högt på de partistöd som utgår lokalt-regionalt och på riksnivå. Utan de ekonomiska musklerna skulle säkerligen den politiska kartan se mycket annorlunda ut än den gör. De pengarna konserverar en etablerad struktur, och försvårar för de som vill ta sig upp.

Att ändå nya partier klarar att etablera sig i EU-val och val på andra nivåer är ett uttryck för ett missnöje med de etablerade partuerna. I en levande demokrati skall det ses som en riktig och korrektiv utveckling.

SPI-Välfärden fick sitt nya namn efter stämman förra sommaren, och tillägget ”välfärden”är ingen slump. Partiet har sedan grundandet haft välfärdsfrågorna i fokus. En annan inriktning har varit målgruppen äldre. I dagsläget vill vi framstå som ett parti med socialliberal framtoning. Så uppfattas det nog också i de flesta kommuner där man har en etablerad verksamhet.

Nog för den här bloggen, fortsättning följer.

2014.06.22

Jarl Strömbäck

S+SD=Sannt?

 

Att stora grupper ur LO-kollektivet, traditionella S-väljare gått över till Sverigedemokraterna är ingen hemlighet. Det har sin grund i att just de grupperna mer än andra känner sig hotade av en ”alltför fri” arbetskraftsinvandring. Dit hör bland annat de inom bygg, restaurang och åkeribranscherna. Och de senaste siffrorna från opinionsinstituten som visar hur S krymper istället för att öka, sänder säkert skräckvågor genom partiet.

Troligen är det mot den bakgrunden den intervju som återges i den här länken http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=4976855, skall ses. Där hävdar Urban Ahlin, en av S-partiets tyngsta män att den politik som SD för på området också är Socialdemokraternas.

Och han är inte ensam om det synsättet, redan i en intervju i SvT den 4 december 2013, menade Stefan Löfven att arbetskraftsinvandringen måste begränsas, och att det skall ske genom att parterna, dvs i praktiken facken skall få vetorätt när det gäller arbetskraftsinvandring. http://www.svt.se/nyheter/sverige/lofven-facken-ska-kunna-stoppa-arbetskraftsinvandring

Man må ha vilken uppfattning man vill i sakfrågan, det anmärkningsvärda nu är den totala omsvängning i den socialdemokratiska politiken som detta utgör. Det manifesterar också en likhet mellan S och SD-s politik på området, som man annars söker förneka.

Så går det till när man spelar roulette med trovärdigheten som insats. Vinnaren i det spelet torde vara uppenbar, men överlåter jag till läsarna att bedöma.

2014.06.19

Jarl Strömbäck/SPI-Välfärden

Skövlat landskap 10

 

I ett öppet brev till kommunfullmäktiges ledamöter i Örnsköldsvik publicerat i ÖA den 14 juni kräver Jan Jolbrand en helt ny vindplan. Han är mycket kritisk till den storskaliga vindkraftsutbyggnad som påbörjats i vår kommun.

Undertecknad delar den kritik han framför. I ett antal inlägg på bloggen Liberala Vindar under rubriken Skövlat Landskap, har utbyggnaden och dess konsekvenser tagits upp. Kritikerna till den skövling som följer i vindkraftsindustrins spår blir glädjande nog alltfler. Till dem hör också personer och organisationer med stor expertis på området, bland dem Kungliga Vetenskapakademin.

I Örnsköldsviks kommun har man valt att delegera bort frågan från fullmäktige, trots att utbyggnaden enligt miljöbalken är att hänföra till miljöfarlig verksamhet. Och trots att frågan är kopplad till ett kommunalt veto, vilket bara kan tas i fullmäktige.

Vad jag förstår har också tillstånd redan beviljats för ett antal av de utpekade områdena i 2008 års vindbruksplan. Två av dem nu uppe för utbyggnad nämligen Sidensjö och Skorped.

Med de arrendeavtal som tillämpas förvandlar man därmed också stora arealer till en internationell handelsvara, med de restriktioner för tillgänglighet etc. som det kommer att medföra.

Vi har från SPI-Välfärdens sida lyft den här frågan i fullmäktige, utan stöd från övriga partier. Likgiltigheten för följderna av den storskaliga utbyggnaden, för vår tids största skövling av naturområden, är tyvärr monumental hos övriga politiska partier.

2014.06.16

Jarl Strömbäck

Gruppledare SPI-Välfärden

 

Skövlat landskap 9.

Emellanåt känns det bra att få släppa in gästande skribenter på bloggen, i synnerhet när ämnet är viktigt. Här nedan kommer ett sådant inlägg relaterat till kommunen norr om skogen.

Som folkbokförd medborgare i kommunen är jag synnerligen oroad av den planerade utbyggnaden av vindkraften. Vindplanen som upprättades år 2008 baserades på dåtidens förutsättningar, nämligen vindkraftsverk på 80-103 m. Idag planeras det för vindkraftsverk på 220 m med 50 m vingar. Detta ändrar helt inverkan på landskapsbilden och drabbar närboende i en helt annan skala än vad man tidigare kunde förutse. Jag kräver en helt ny vindplan utifrån dessa nya förutsättningar.

 

Som medborgare i denna vackra kommun kräver jag av mina kommunpolitiker att ni försvarar min rätt till det ångermanländska landskapet. Om ni väljer att offra landskapet så försätter ni medborgare i kommunen i ett hjälplöst tillstånd med direkt hälsovådliga konsekvenser. En mycket stor anledning varför man väljer att bo i glesbygd är just undvikande av industriell verksamhet och natur som livsstil. I många fall är det den enda förklaringen till att man vill bo kvar. Jag kräver svar från alla partier, inför höstens val, vad ni är beredda till att göra för att skydda och bevara landskapet . Svara gärna öppet i Örnsköldsviks Allehanda.

 

Älvarna har reglerats och intensivt skogsbruk har redan förändrat landskapet. I västernorrland klarar man inte ens att upprätthålla 5% målet på skyddsvärda skogar. Idag är det endast ca 1.5 % skyddsvärd skogsmark man lyckats klara. Ni kan väl inte på allvar tro att vi stillatigande ska böja våra huvuden inför det lilla vi har kvar. Om vindkraft ska byggas ut kräver jag att det i så fall ska ske i områden som redan är exploaterade, dvs efter större vägar, intill befintliga industrier etc. Något annat är helt oacceptabelt. Vi har redan bidragit nog med våra naturresurser. Det är ni som på väljarnas uppdrag ska försvara landskapsbilden i vår kommun.

 

Jobben. Jag kräver en ny översyn på antalet beständiga lokala jobb som vindkraften förväntas ge. Under vattenfalls informationsmöte inför planerad vindpark i Skorped  framkom att det jämförbara projektet Stor-Rotlidens vindkraftpark ,vbn:län, gav 7 jobb efter projektets slut, därav 2 ev 3 i lokala jobb. En sådan siffra är häpnadsväckande. Om något liknande sker i Skorped är det skandal. Att lobotomera landskapet för ett fåtal permanenta jobb är direkt brottsligt mot övriga invånare som bor i kommunen.

 

Dagens politiker sitter fast i den rådande politiska vinden och satsar miljarder kronor på helt meningslös ojämn elproduktion med vindkraft. Kortsiktiga vinstintressen och arbetstillfällen i några år får inte gå före kommande generationers rätt till en siktfri och bullerfri miljö. Man förstår inte, eller vill inte förstå, att vi inte minskar några utsläpp i Sverige genom satsningar på vindkraft, vår elproduktion är ju redan praktiskt taget fossilfri. Istället förstör man miljön med öppna landskap, hotar djurlivet och nattsömnen och driver upp energipriserna. Vindkraften reducerar inte koldioxidutsläppen i Sverige.

 

Vindkraften kan ej lagras och det är ingen tillfällighet att Svenska Kraftnät AB står inför en investering på 60 miljarder för att stärka stamnätet för vidare transport till kontinenten. Vårt landskap och vi invånare offras för export av vind-el när det blåser och överskottsenergi bildas. Våra kommunpolitiker är till för att värna invånarna och deras miljö och inte till för att sälja ut det värdefullaste vi har för att  bidra med el till andra.

 

Jag kräver att kommunen inför ett moratorium i vindkraftsfrågan tills landets energiproduktion fått en ordentlig genomlysning på riksplanet. Som det nu är har de flesta partier inte på allvar velat beröra frågan. Denna fråga kommer förr eller senare upp av nödvändighet och innan dess finns ingen anledning att hasta fram lösningar med oanade konsekvenser.

 

 Jan Jolbrand

 

 

 

 

 

 

 

 

De äldre är en resurs

Vår har blivit till sommar, nationaldagen har firats med pompa och ståt. Vi som tittade på SvT-s firarprogram fick ta del av landets i år finaste tal i det diplomaten och snart 74-årige Jan Eliasson höll från skansens scen.

Den kommande veckan kommer Sveriges

Äldreboende

Pensionärsförbund (SPF) att mötas till kongress. Många är de frågor som skall avhandlas under de 3 dagar mötet varar. En fråga med särskild vikt är den om hur samhället ser på de äldre och deras roll. Den på sin tid ledande S-politikern Pär Nuder betecknade ju gruppen äldre som ett köttberg samhället hade problem med. Och återkommande kan man läsa artiklar där man problematiserar hela kollektivet. Är det en rättvisande bild?

Av de handlingar som föreligger inför kongressen framgår att i landet i sin helhet finns 88000 platser i särskilda boenden. Sett mot hela pensionärskollektivet utgör det 5 %. Sett som del av landets hela befolkning om drygt 9,6 miljoner, utgör det ca 1 % av befolkningen.

Med andra ord klarar sig 95 % av äldrekollektivet med litet eller inget kommunalt stöd vid varje given tid. Varför envisas då politikens företrädare att utmåla de äldre som en börda svår att bära?

Borde man inte istället lyfta fram det mycket stora samhällsarbete som de äldre utför i föreningar, som anhörigvårdare och på andra sätt. Borde man inte också tydliggöra att de äldre de facto betalar mer av sin lön i skatt, än den yngre generationen. Varför denna orättvisa?

Och borde man inte erkänna att det pensionssystem som skapades under 90-talet, har blivit en fattigdomsfälla för både nuvarande och kommande generationer. Ett pensionssystem som de äldres representanter i samverkan tydligt vänder sig mot och vill ha förändrat.

Det ligger en skrämmande människosyn i att beskriva den generation som burit fram vårt land till det välstånd vi har idag, som ett problem. Det är istället så att den gruppen är en oerhört viktig tillgång i samhällsarbetet, något som också ledande politiker borde erkänna. Jan Eliasson är i det sammanhanget ett lysande exempel på detta.

2014.06.07

Jarl Strömbäck

Distriktsordförande SPF Västernorrlnad

 

Miljöfundamentalisterna

 Morgonpromenaden runt vackra Sidsjön i Sundsvall är avklarad när detta skrivs. Solen skiner och vi skall få en fin dag. Det är dags att gå tillbaka till ett angeläget ämne. Under rubriken  http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/meningslos-satsning-pa-vindkraft_7075891.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140531 tar än en gång Kungliga Vetensakademin upp den galenskap som den storskaliga satsningen på vindkraft utgör i vårt land.

Det sker i en tid när miljöfundamentalisterna i Mp och C anser sig ha de enda verkliga sanningarna på området. Att vi har haft och har en kärnkraftsburen energiframställning i 40 år, som varit av enorm betydelse för vårt lands utveckling har man ingen förståelse för. Att den fungerat tämligen väl och utan miljömässig påverkan av det slag man nu gör med vindkraften blundar man för. Och argumenten om och jämförelsen med Fukushima trummas ut som om också vi satt med samma risker för en tsunami eller jordbävning, vilket är rena osanningar. Man förleder folk, och pressen rapar upp argumenten utan att ifrågasätta?

Ur just de aspekterna är de två partierna för närvarande det politiskt största hoten mot den välfärd vi har, och för övrigt är hårt trängd på många sätt. Och av de skälen borde också den inlänkade artikeln ges största möjliga spridning.

Och visst är det märkligt att det stora S-partiet, som traditionellt brukar värna om en hög sysselsättning, nu vikt ner sig för miljöfundametalisterna. Resultatet har blivit att Mp har vuxit till ett 10-procentsparti, och S har minskat i motsvarande grad.

Må den trenden vändas inför höstens val.

2014.06.01

Jarl Strömbäck