Diskriminerande politik

 

Att ledande politiker i valtider vill framföra sina budskap är naturligt. Så var också fallet vid den kongress som Sveriges Pensionärsförbund, representerande 270 000 potentiella väljare, hade i mitten på juni.

Från regeringens sida kom Annie Lööf och Maria Larsson, från oppositionen Stefan Löfven. Alla talade väl om den väljargrupp de ca 200 delegaterna och lyssnarna i salen representerade. Men i verklig mening kom mycket lite ut av ordsvallet.

När det gäller den galna överenskommelse som kommit att kallas det nya pensionssystemet, var man rörande ense om att den inte skall förändras, något som de äldres organisationer krävt. Med andra ord vill man fortsätta med ett pensionssystem som de senaste åren ökat det antal som passerat EU-s fattigdomsgräns från 130 000 äldre till 200 000. Man hävdar fortfarande nyttan av att se pensionerna sjunka, med de följder det får för också de som yrkesarbetat under mer än 40 år, för såväl nuvarande som kommande pensionärer.

Inte gav man heller något hopp till de som möjligen trott på ett snabbt borttagande av den extra beskattning av de äldre som kommit att kallas pensionärsskatten. En extra skatt som för en med pension mellan 10 000 och 20 000 kr/månad, innebär mellan 2800 – 7000 kronor mer i skatt/år än löntagaren med samma lön.

I dagarna kommer nu från S-hållet löften om att utjämna skatteskillnaderna, men det är ett löfte som haltar betänkligt. De är villkorat samhällsutvecklingen, med andra ord vill man fortsätta att använda de äldres ersättningar som en budgetregulator.

Agerandet är diskriminerande, det strider mot tidigare kutym i vårt land. Det strider mot sedvänjor i andra utvecklade länder, och det kommer på sikt att medföra en ökande fattigdom och därmed kopplade sociala spänningar. Det alltmer ökande motståndet mot invandringen har också grogrund i den politiken.

2014.06.26

Jarl Strömbäck

Distriktsorförande SPF Västernorrland

Vinterdag

Klockan är 0730 när jag den 21.2 sätter mig i bilen för att köra de 17 milen till Sundsvall. Sydosten blåser från havet och för med sig en blöt, tung snö. Plogbilarna har inte hunnit ut, och det blir en slaskig och hal bilresa. De känns bra att vara ensam i bilen, marginalerna är små när man kör om långtradare och andra i en dåligt plogad omkörningsfil.

Den normala körtiden en halvtimme längre än normalt, och det blir en kopp kaffe i näven på väg in i konferensrummet. Där väntar företrädare från den stora seniororganisationens rikskansli. Man har kallat företrädare från Västernorrland, Västerbotten, Jämtland och Härjedalen till ett möte om valen kommande höst.

Under några timmar grillas vi av konsulter och förståsigpåare. Det är intressant och tankeväckande. Visst finns det anledning att fundera över en utveckling, där klyftorna ökar i samhället, och den äldre generationen straffbeskattas. Något som i sig är unikt för vårt land. Den kalkylatormodell som påvisar det, kommer att få genomslag när den i intrimmat skick släpps om ett par månader.

Påverkan i politisk mening kan ske på många sätt, frågan är ändå om man väljer att påverka genom ombud, eller själva ta ett eget ansvar? Där går en skiljelinje i de stora pensionärsorganisationernas sätt att tänka och agera.

På eftermiddagen blir det också tid till en timmes prat med vänner i Sundsvall om de kommande månadernas arbete, innan återfärden påbörjas. Nu har dagens ymniga snöande gjort snötäcket än större. Omkörningar av de som väljer att ligga kvar i körfilen ännu äventyrligare. Och i bilradion kommer den ena trafikvarningen efter den andra, fler än någon annan gång jag varit ute på vägen. Och norr om skuleskogen är det stopp. I ett par timmar blir vi stående och köerna milslånga, innan proppen äntligen släpper, och vi i sakta mak kan rulla vidare mot norr.

Hemma vid 20-tiden. En lång dag av oavlönat arbete och givna trafikrisker är slut. Allt i det goda folkhemmets namn och anda.

2014.02.22

Jarl Strömbäck