Koloniala synsätt

Höstlik morgon, vacker och solig med klar luft, men bara +9. Det känns som om sommaren vore över, men förhoppningsvis kommer snart en värmebölja utan regn och storm. Vi behöver det efter veckor av trist väder på kusten i väster.

Med nätverk i olika delar av landet finns det anledning att åter lyfta det av rikskanslern på 1600-talet Axel Oxenstierna,bevingade och besannade orden “i Norrland hava vi vårt Indien”. Detta med avseende på kolonier i andra länder. Och så har det varit och fortsätter att vara. Norrland exploateras som en koloni, rikedomarna flödar ner till Stockholm och andra sydliga tätorter. Och Norrlands naturvärden och livsförutsättningar minskar generation för
generation.

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/jamtland/har-ar-hela-listan-pa-norrlandskommunerna

Det borde inte vara så, om Norrland med sin miljon invånare hade varit självständigt, med egen beskattningsrätt, så hade området blomstrat. Nu utplundras det systematiskt, råvarorna i form av skog, berg och vatten ger enorma rikedomar. Men företagen styrs från Stockholm och beskattas där. Och det som blir kvar blir ett alltmer skövlat och övergivet landskap. I vår tid nu också förstörda livsmiljöer för såväl djur som människor genom enorma vindkraftsområden.

Exemplen på att det kunde vara annorlunda ligger inte långt borta, vi behöver bara gå över kölen till Norge. Där blomstrar det som vi kallar glesbygd, från Hammerfest i norr längs hela kusten ligger välmående samhällen vilka lever, inte genom bidrag och allmosor, utan genom att man får del av de rikedomar som producerats i det egna området. Det är en stor skillnad att se rätten till egenförsörjning, och att uppleva sig som bidragstagare, vilket är fallet i Sverige.

Av och till vaknar samvetet hos någon eller några. Då skrivs en del i media, och senast häromdagen presenterades en undersökning som visade på de mycket stora belopp som undanhålls de norrländska kommunerna, skulle man gjort samma fördelningssätt som man gör i Norge.

De svenska politikerna borde oroa sig mer än man gör, landet kan inte leva på stad allena. Och det koloniala tänkandet som så tydligt finns i statens sätt att se på delar av landet, det borde kastas på historiens soptipp.

I vår tid av förändring krävs nya synsätt, om man menar något med begrepp som “att hela landet skall leva”..

2016.08.11

Jarl

De äldre är en resurs

Vår har blivit till sommar, nationaldagen har firats med pompa och ståt. Vi som tittade på SvT-s firarprogram fick ta del av landets i år finaste tal i det diplomaten och snart 74-årige Jan Eliasson höll från skansens scen.

Den kommande veckan kommer Sveriges

Äldreboende

Pensionärsförbund (SPF) att mötas till kongress. Många är de frågor som skall avhandlas under de 3 dagar mötet varar. En fråga med särskild vikt är den om hur samhället ser på de äldre och deras roll. Den på sin tid ledande S-politikern Pär Nuder betecknade ju gruppen äldre som ett köttberg samhället hade problem med. Och återkommande kan man läsa artiklar där man problematiserar hela kollektivet. Är det en rättvisande bild?

Av de handlingar som föreligger inför kongressen framgår att i landet i sin helhet finns 88000 platser i särskilda boenden. Sett mot hela pensionärskollektivet utgör det 5 %. Sett som del av landets hela befolkning om drygt 9,6 miljoner, utgör det ca 1 % av befolkningen.

Med andra ord klarar sig 95 % av äldrekollektivet med litet eller inget kommunalt stöd vid varje given tid. Varför envisas då politikens företrädare att utmåla de äldre som en börda svår att bära?

Borde man inte istället lyfta fram det mycket stora samhällsarbete som de äldre utför i föreningar, som anhörigvårdare och på andra sätt. Borde man inte också tydliggöra att de äldre de facto betalar mer av sin lön i skatt, än den yngre generationen. Varför denna orättvisa?

Och borde man inte erkänna att det pensionssystem som skapades under 90-talet, har blivit en fattigdomsfälla för både nuvarande och kommande generationer. Ett pensionssystem som de äldres representanter i samverkan tydligt vänder sig mot och vill ha förändrat.

Det ligger en skrämmande människosyn i att beskriva den generation som burit fram vårt land till det välstånd vi har idag, som ett problem. Det är istället så att den gruppen är en oerhört viktig tillgång i samhällsarbetet, något som också ledande politiker borde erkänna. Jan Eliasson är i det sammanhanget ett lysande exempel på detta.

2014.06.07

Jarl Strömbäck

Distriktsordförande SPF Västernorrlnad