Att ledande politiker i valtider vill framföra sina budskap
är naturligt. Så var också fallet vid den kongress som Sveriges
Pensionärsförbund, representerande 270 000 potentiella väljare, hade i mitten
på juni.
Från regeringens sida kom Annie Lööf och Maria Larsson, från
oppositionen Stefan Löfven. Alla talade väl om den väljargrupp de ca 200
delegaterna och lyssnarna i salen representerade. Men i verklig mening kom
mycket lite ut av ordsvallet.
När det gäller den galna överenskommelse som kommit att
kallas det nya pensionssystemet, var man rörande ense om att den inte skall
förändras, något som de äldres organisationer krävt. Med andra ord vill man
fortsätta med ett pensionssystem som de senaste åren ökat det antal som
passerat EU-s fattigdomsgräns från 130 000 äldre till 200 000. Man hävdar
fortfarande nyttan av att se pensionerna sjunka, med de följder det får för
också de som yrkesarbetat under mer än 40 år, för såväl nuvarande som kommande
pensionärer.
Inte gav man heller något hopp till de som möjligen trott på
ett snabbt borttagande av den extra beskattning av de äldre som kommit att
kallas pensionärsskatten. En extra skatt som för en med pension mellan 10 000
och 20 000 kr/månad, innebär mellan 2800 – 7000 kronor mer i skatt/år än
löntagaren med samma lön.
I dagarna kommer nu från S-hållet löften om att utjämna
skatteskillnaderna, men det är ett löfte som haltar betänkligt. De är villkorat
samhällsutvecklingen, med andra ord vill man fortsätta att använda de äldres
ersättningar som en budgetregulator.
Agerandet är diskriminerande, det strider mot tidigare kutym
i vårt land. Det strider mot sedvänjor i andra utvecklade länder, och det
kommer på sikt att medföra en ökande fattigdom och därmed kopplade sociala
spänningar. Det alltmer ökande motståndet mot invandringen har också grogrund i
den politiken.
2014.06.26
Jarl Strömbäck
Distriktsorförande SPF Västernorrland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar