Svek mot väljarna

Sen augusti och vädret har efter en riktigt fin sommarvecka återgått till det mulna grå. Men vattnet var välkomnande varmt med sina 17 grader, när jag badade i havet under gårdagen. Faktiskt lite varmare än luften.

Nu har också arbetet i politikens olika fält kommit igång. En nyhet som inte borde vara det, är att landets liberala parti, Folkpartiet, nu insett att man kanske borde kalla sig liberaler. Så namnfrågan har blivit het och kommer att avgöras på kommande landsmöte. Ett evenemang undertecknad tagit del i vid 4 tillfällen.

Mark Twain om argumantation

Och i landets storpolitik noterar vi att den rödgröna regeringen fortsätter sin landsbygdsfientliga politik. Nu höjs drivmedelsskatterna ordentligt, och dessutom läggs en indexering på priserna som medför årliga uppjusteringar av skatterna med ett antal procent. Den ekonomiska snaran dras åt snäpp för snäpp om de som har sitt boende utanför de stora städerna. Och än en gång visar sig politikens svekfullhet i full blomning. Det S-märkta och dominerande partiet i regeringen, lovade att inte höja drivmedelspriserna i valet 2014.

I de stora städerna pilar kollektivtrafikens olika fordon fram och åter med en turtäthet som gör bilen tämligen obehövlig. Den kan avvaras och ersättas av deltagande i en bil pol, eller den får bli stående att användas som en extra resurs. Där kan man kanske bortse från bilen som transportmedel, på ett helt annat sätt än den som bor på landsbygden utan tillgång till en fungerande kollektivtrafik.

Och för att göra en tillbakablick till länet mitt i Sverige och dess landstingsproblem. Nu väljer den röda S-märkta landstingsledningen att genomföra förändringar i sjukvårdsstrukturen som står i bjärt kontrast till kraven på lika villkor när det gäller tillgång på sjukvård. Nu fortsätter nermonteringen av sjukvården i de norra och västra delarna av länet med accelererad kraft och tyngd. Om det sa man inget innan valet 2014.

Så demonstreras sveken mot väljarna och landstingens oförmåga att ge sjukvård på lika villkor. Och återigen borde frågan aktualiseras, behövs landstingen egentligen.?

2015.08.26

Jarl

Att bränna pengar

Att bränna pengar är kanske inte det allra klokaste, ändå är det vad som ständigt pågår i vår del av landet, och i nutid. Det fick vi, en samling personer med intresse för gasdrivna bilar, lära oss häromdagen.

Scenen var konferensen ”Energivision Norr” som samlat expertis och de som ville veta mer i Örnsköldsviks Folkets Park under 2 dagar den gångna veckan (18-19/4). Grundtanken är att med årliga möten mellan ledande företrädare för de 4 nordliga länen försöka bygga på den sammanhållning som inte gick att nå i regionfrågan. Att praktisk verksamhet nå de mål som kanske är mer gripbara än den övergripande tanken på en region.

Men nu tillbaka till de brända pengarna. Biogas är en ständigt närvarande resurs som tas illa tillvara i vår nordliga del av landet. Man utvinner biogas ur biologiskt avfall i en rötningsprocess som dels ger metangas (biogasen), dels torrsubstans som kan antingen användas för gödning eller bränsle.

Nog är det väl en god tanke att man istället för att låta den resursen förfaras, tar tillfället i akt för att som en del i klimatomställningen göra fordons gas och användbar torrsubstans av matarester och annat biologiskt material.

Söder om Dalälven har man tagit den här tanken till sig, den som åker till Stockholm kan knappast åka taxi utan att det är en gasbil. Norr om samma älv finns 4 mackar i hela det stora Norrland, på platserna Östersund, Sundsvall, Skellefteå och Boden. Vad gör man då med den gas som ändå uppstår i olika sammanhang? Man facklar den, så heter det när man bränner den till absolut ingen nytta vid ex. Vis de kommunala reningsverken. Gas motsvarande 4,3 miljoner liter bensin bränns upp i de 4 nordliga länen vart år. Den kvantiteten gånger 15 kronor litern blir i runda tal 65 miljoner kronor som kunde använts på ett klokt sätt, samtidigt som man skyddade miljön. Metangasen ger inga utsläpp att tala om jämfört bensin eller diesel.

Och i värdstaden för konferensen Örnsköldsvik berömmer man sig om att ha landets största framställning av biogas i Domsjökombinatet. Men den som letar en gas mack i staden med världsklass på visitkortet, får leta förgäves.

Visst är det ändå ganska trist.

2012.04.20

Jarl Strömbäck

Bubblan som sprack

Den som inget vågar, inget vinner. Så kanske man kan börja den här lilla historien. Det började för drygt 10 år sedan. I kommunen norr om skogen hade man kommit på en lysande ide´. Man skulle börja framställa fordonsbränsle ur skogens träd. Etanolen skulle frälsa världen när de fossila bränslena tar slut.

Men vägen dit måste ju skapas, man måste lära sig hur man framställer etanol ur skogens trän. För att nå det målet skapades en pilotanläggning, i vilken man i liten skala men så idetroget som möjligt skulle finna vägen till etanolen.

Piloten, som den skulle komma att kallas kostade sina modiga 100 miljoner att bygga, men till det kunde man ju få en del stöd. Sen måste den bemannas med kunnigt folk, och universitetsvärlden ställde upp med sin expertis. Så började proven, de ena efter det andra. År efter år av olika tester och simulerade fullskaleprov. Olika blandningar och försök att finna gåtan, hur man skulle få fram flytande etanol ur den växande råvaran.

I pressen kunde vi läsa om de storskaliga produktionsanläggningar som skulle byggas runt om i skogslandskapet, närheten till råvaran var ju viktig för att minska transporterna. Inlandets krympande samhällen skulle kunna få en nytändning med etanolens hjälp. Och miljöpartiet lyckades trumfa igenom en lag om att alla bensinstationer måste ha en pump också för etanol, med resultatet att mängder av väl behövda tankningsställen stängdes.

Nu, i 2011 års adventstid kan vi i media ta del av informationen att piloten skall stängas. Gåtan förblir olöst, och fabrikerna obyggda. Det företag, SEKAB, som kommunen norr om skogen drog på sig i sin naiva tro på budskapet om etanolens frälsning har under tiden byggt upp en imponerande förlustsvit av år, vilka snart måste lösas. Det kommer att kosta kommunens alla medborgare många hundra miljoner kronor.

Och ingen anser sig vara ansvarig, inte de politiker ur olika partier som drev fram besluten. Inte heller de företagsledningar vilka bara gjorde vad de kunde med de politiska besluten.

Och kvar står de gamla Wigforsska orden, ”varje skattekrona som förslösas, är en stöld”.

Det budskapet har kommunens ledning förträngt.

2011.12.11

Jarl Strömbäck