Natalya Esterimova

När det gamla året går till vila är också tid för att titta tillbaka. Att minnas det liksom de som förtjänar att minnas. I det sammanhanget hart vårt östra grannland Ryssland en särställning. En demokratisk och fredlig utveckling där, skulle vara en enorm tillgång för världen i stort. Därför är också den skendemokrati, och det politiska våld som är del av det ryska samhället djupt olycklig. Ett av 2009 års offer blev Natalya Estemirova, en kvinnlig rysk journalist som likt tidigare den mer kände Anna Politskovskaja, brutalt sköts ner i juli. Hennes brott var uppenbarligen att hon som medlem i människorättsorganisationen Memorial dokumenterade, och försökte lagsöka de krafter i främst Tetjenien som kidnappar, torterar och våldför sig på meningsmotståndare. Från en bombad byggnad utan elektricitet och rinnande vatten, samlade hon information om raketbeskjutning av sjukhus, om barn och deras mödrar som blev offer för beskjutning när de hämtade vatten vid öpnna vattenpumpar. Liksom de grova våldet mot de som vågade opponera mot de nationalistiska krafterna. Hennes brott enligt de nationalistiska våldsmän som styr i det ryska samhället, utan att vilja synas, var att hon arbetade för att förmedla en sann bild av verkligheten. Naturligtvis har ingen gärningsman åtalats. När nu den organisation, Memorial som hon arbetade för fått Sakharov-priset för sitt arbete, är det väldigt positivt. Men det ryska samhällets demokratikämpar behöver långt mer än ett enstaka pris för att ge Ryssland den demokratiska utveckling dess folk så väl behöver. 2009.12.27 Jarl Strömbäck

Tomte-jul

””månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken, endast tomten är vaken”” Sverige fick sin tomtejul, helt i Viktor Rydbergs anda. Snön har kommit till i stort sett hela landet, till glädje för barnen i deras lekar. Och för oss vuxna som ett avbrott av snöskottning mellan alla måltider och gemytlig samvaro. Så politiken och vardagen kan också få vila några dar, det mår den nog bra av. Tids nog återkommer vår vardag med dess krav. Men tills dess, visst behöver vi tid för varandra. Annandag-jul 2009 Jarl Strömbäck

Tomte-jul

””månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken, endast tomten är vaken”” Sverige fick sin tomtejul, helt i Viktor Rydbergs anda. Snön har kommit till i stort sett hela landet, till glädje för barnen i deras lekar. Och för oss vuxna som ett avbrott av snöskottning mellan alla måltider och gemytlig samvaro. Så politiken och vardagen kan också få vila några dar, det mår den nog bra av. Tids nog återkommer vår vardag med dess krav. Men tills dess, visst behöver vi tid för varandra. Annandag-jul 2009 Jarl Strömbäck

En julhälsning

Nedanstående kom som en julhälsning häromdagen, den kan få gå fram till Er mina läsare obeskuren också från undertecknad. Hej mina nära och kära. Nu är det bråda tider då julen närmar sig med stormsteg. Det är mycket som ska hinnas med - julklappsinköp, julfester, pyssel hemma och mycket annat. Trots det vill jag låna 5 minuter av er tid. Som ni alla vet var vi nära att mista vår lilla Isa i somras. Hon fick en fruktansvärt svår start i livet men hon kämpade hårt så liten hon var. Att hon finns hos oss och får fira sin allra första jul är en lycka och gåva som inte går att klä i ord. Att Isa faktiskt överlevde har vi oerhört kompetent och duktig vårdpersonal att tacka för. Den vackra försommarnatten var rätt person på rätt plats. Rätt beslut fattades och de rätta åtgärderna vidtogs. Isa skickades omedelbart till Umeå universitetssjukhus där hon låg drygt 3 dygn på en kylmadrass. Det gav hjärnan och resten av kroppen en chans att få vila och återhämta sig. Denna nya och framgångsrika metod (startades upp 2007) hade inte tillämpats i Sverige idag om inte forskning kring spädbarn som drabbas av asfyxi hade funnits. Min uppmaning och önskan till er alla är att besöka följande länk www.lillabarnet.se Det är en förening vars syfte är att samla in pengar åt forskning kring nyfödda, såväl prematura som andra bebisar som på något sätt har fått en svår start i livet. Man kan bli medlem eller skicka en julpeng och ta del av hur forskningen fortskrider. Jag hoppas att ni tar er tid att besöka Lilla barnet och kanske också uppmanar andra att stötta denna förening som är så oändligt viktig. Jag och Hans har två underbara döttrar och det är med stor tacksamhet och lycka ser jag framemot att träffa tomten och fira jul med de små tjejerna. Jag önskar er alla en god jul med trevligt umgänge och mycket kärlek. Kram Karin 2009.12.19 Jarl Strömbäck -------------------------------------------------------------------------------- Låna pengar utan säkerhet. Sök och jämför lån hos Kelkoo.

Från ROVER till SAAB

1990-tal och den anrika biltillverkaren Rover hade fått nya ägare. Tyska BMW hade tagit företaget under sina vingars beskydd, och nu skulle både kvalitet och marknadsföring höjas. För egen del föll jag för locktonerna. Jag köpte en bil av 400-modellen, en modell som hade sina rötter i ett tidigare samarbete med Honda. Bilen fungerade fint under de år jag hade den, väl så bra som andra bilar jag haft. Men Rover blev en alltför tung börda även för tyskarna. Med hotet om en nedläggning av den 100-åriga tillverkaren, gick den brittiska staten in som ägare, bara för att tvingas lägga ner efter ett par år och många miljarder pund senare. Spegelbilden mot SAAB går inte att undvika. Själv har jag ägt ett antal SAAB-ar, och har naturligtvis inget emot bilen. Den är bra på de flesta sätt, men kan inte möta konkurrensen på en allt tuffare marknad. I det så har företaget samma problem som mycket av annan svensk industri. Lösningen är knappast att med skattepengar förlänga en svår process. Den svenska varvsindustrins sammanbrott, som jag följde på plats i Göteborgs 1970-tal, borde lärt oss den läxan. Återstår att hoppas att de kommande veckorna för med sig en lyckans fe till de SAAB-anställda och dess vänner. 2009.12.16 Jarl Strömbäck

Hampnäs ett bondeoffer

Hampnäs ett bondeoffer. Så var det då dags. Lagom till sitt 100-års jubileum får Hampnäs folkhögskolas vänner, elever och personal landstingets besked om nedläggning. Visserligen är det inlindat, verksamhet skall kunna kvarstå, men inte i folkhögskoleform eftersom området skall säljas. Men det är ändå en konstruktion som nog ingen tror på, ett sätt att försöka behålla folkbildningsanslagen. Det hjälper i grunden inga av Hampnäs vänner. I ett inlägg i debatten (Ledarskap ifrågasatt) i ÖA för drygt en månad sedan tog undertecknad upp hotet mot Hampnäs. Då uteblev reaktionen, måhända blir den mer påtaglig nu. Som deltagare i det forum, landstingets regionala nämnd, som har att ta det formella beslutet kommande tisdag den 15.12, vill jag gärna förmedla några intryck. Det första är att Hampnäs på inget sätt varken är orsak till landstingets kris, eller räddningen för detsamma. De få miljoner man kan spara på en nedläggning skall jämföras med de minst 361 miljoner saknas i vårdapparaten. Hampnäs har under de 7 år undertecknad suttit i landstingsfullmäktige aldrig varit ett problem. Skolan har fungerat väl inom sina ekonomiska och andra ramar. Det som nu händer är orättfärdigt, skalpellen borde satts in på andra ställen om man nu strävar efter att skära i nämndens kostnader. I nämndens arbete har jag ifrågasatt delar av scenkonsten, vilken har orimligt dålig intjäningsförmåga. Ett annat är hanteringen av Nordviksskolan liksom pengarullningen till länsmuseet. När nu valet fallit på en stängning av Hampnäs så har det mer intryck av regionalpolitiskt schackrande, än seriöst behovsprövad verksamhet. För de som räknar sig som Hampnäs vänner, återstår att fundera på hur de på ett värdigt sätt skall kunna visa sin besvikelse över det politiska sveket mot en väl behövd 100-åring. Stängningen av Hampnäs blir ett bondeoffer för att tala schackspelets språk, av obetydlig betydelse för landstingets ekonomi, och det är sorgligt. 2009.12.10 Jarl Strömbäck Landstingspolitiker SPI

Politikens vinnare och förlorare

Så har då julhandeln startat. De flesta bedömare tror på en ökad handel, och troligen får de rätt. Det som hänt de senaste åren med finanskris börjar nu klinga av enligt vår finansminister, och krisen har trots allt för de flesta skapat vinnare enligt den beräkning som häromdagen kom från Swedbank. Där har man nämligen räknat ut att två-barnsfamiljen på grund av lägre räntor och jobbskatteavdrag vunnit 2200 kr/månad det senaste året på toppen av tidigare års jobbskatteavdrag. Men givetvis finns också förlorare. Den ende förloraren enligt prognosen är pensionären som tappar 380 kronor, plus kostnaden för ökad hyra i de flesta fall. De äldre bor ju i allt större utsträckning i hyrd lägenhet och kan därmed inte dra nytta av räntesänkningarna. Under den senaste tiden har pensionärsorganisationernas protester mot den negativa behandlingen av de äldre börjat uppmärksammas också av media och de politiska partierna. Den här frågan är i grunden långt större än att bara behandlas som en fråga för den som idag är 75+ i ålder, en grupp som ofta har en lön efter skatt på mindre än 10.000 kr/månad att leva på. När så ca hälften av den summan betalats i hyra och resten skall räcka till att leva av, blir livet inte lätt. De flesta av oss har äldre anhöriga vi kan rådgöra med om de nu inte skäms över att visa upp sitt armod. Alla blir vi äldre och sammanhållningen och respekten mellan generationerna borde vara större, något som de stora pensionärsorganisationerna återkommande tryckt på och påpekat. Inför julen vill också de gamla mor- och farföräldrarna kunna köpa små gåvor till sina barnbarn. En ekonomisk politik värd beteckningen solidarisk, borde inte tillåta att äldre människor som ofta tjänat samhället hårt efter egen förmåga, sätts på svältkur. 2009.12.10 Jarl Strömbäck Distriktsordförande SPF Västernorrland Relingsvägen 22 89178 Bonässund 070-6727669

December 2009

Klimatprotest i Köpenhamn Tillbaka efter fint och högstämt barndop och en julmarknad i duggregnets tecken. Ur led är tiden och klimatet skall konfereras på högsta nivå i Köpenhamn. Kommer det att leda någon vart? Svaret är knappast, alltför mycket står på spel för korta beslutsvägar och snabba beslut. Långbänken är svaret att döma av rapporter från olika håll. Här hemma har Swedbank nu kommit med en rapport över vinnare och förlorare under det så kallade finanssåret. Vinnarna blir barnfamiljerna som enligt deras räkning tjänat 2200 kr/månad genom minskade räntor och skatter. Förlorare pensionärerna som förlorat 380 kronor/månad. Så långt talet om rättvisa skatter. Nu har slaget om trovärdigheten i skattedebatten startat så smått. Interpellationsdebatten i riksdagen häromdagen kom att bli en manifestation av ord, när det är verklig handling och innehåll som krävs. Och för de som vill förstå de äldres situation, och ibland förtvivlan, borde de många äldres situation, de som lever på mindre än 10.000 kr/månad tydliggöras. När väl hyran är betald är kanske hälften kvar att leva på. Följande är citat ur delar av ett anonymt brev skrivet med den gamles lite knotiga handstil jag erhöll för en tid sedan. Lever själv på 4500-5000 kr/månad när hyra och skatt är betald. Då kan man aldrig unna sig något extra. Så har vanliga pensionärer det, man har tid men inte råd. Det är dit utvecklingen går för alla äldre med den utveckling pensionssystemet har idag. Att leva länge kommer att innebära att leva fattig på äldre dar. 2009.11.07 Jarl Strömbäck

Små tomtar och annat

Den 4 december, när detta skrivs markerar också halvårsdagen av en dramatisk förlossning omskriven här i bloggen tidigare. Ett nytt liv som började en försommarmorgon med ambulanshelikopter till Umeå Universitetssjukhus och 14 dar uppkopplad mot allsköns slangar och mätutrustningar. Så småningom fick hon lämna livets väntrum och successivt träda ut. Nu tittar hon med fast och nyfiken blick på oss med sina nötbruna ögon. Hon är ett verkligt litet smycke i livets trädgård. I morgon skall hon få sitt dop i en ceremoni av traditionellt snitt, buren av vänners kärlek. Vägen hit har varit en prövning för i första hand hennes föräldrar och 5-åriga storasyster. De har burit den här prövningen och vuxit av den på alla möjliga sätt. Sjukvården har också bevisat sitt värde, den solidariskt burna sjukvården skall vi vara mycket rädda om. Min senaste blogg kommenterades av en av läsarna på nedanstående sätt: Hej J! Så sant du skriver i din blogg! Tror du att det finns någon solidaritet kvar? I morse hörde jag hur läkarna på onkologen på Karolinska sjukhuset reagerade över Försäkringskassan regler. Det handlade om svårt cancersjuka som efter 180 dgr´s sjukdom måste ut och söka NYTT jobb om den gamla arbetsplatsen inte kunde ta emot dem på heltid!!! Kan nån tro att en rehabilitering (och förresten var finns den) ska lyckas när den sjuke förutom sjukdomen ska bära oron över vad som kommer att hända? ORKAR jag? Vill nån anställa mej? Måste jag sälja allt jag sparat ihop? Sälja huset? Vräkas? Vad händer min familj? Varför fick jag cancer? Hur kunde jag hjälpa till att rösta fram en sån regering som inte har solidaritet med dom svaga i sitt koncept. Det är inte utan att högerspöket gjort sig påmint. Hur ser fördelningspolitiken ut...... Nå, jag menar inte att du ska ha svaren, jag blir bara så ledsen över hur dom allra svagaste behandlas och tryggheten får sig törnar..... Kram från en som det inte går någon nöd på .......... Tack för dina fina synpunkter och kram tillbaka. 2009.11.04 Jarl Strömbäck

Brytningstid

Fullmåne över vinterlandskap. Krispig snö under joggingskor och några minusgrader. Det lackar mot jul och handelns stora högtid. För många är det “business as usual“, för andra har meddelandet om uppsägning kommit. Det var länge sedan den offentliga sektorn var den självklart trygga arbetsplatsen. Nu är det i landstinget i Västernorrland som kvasten går. Hundratals människor får sin trygghet ifrågasatt genom uppsägningar man har svårt att förstå. Behoven i sjukvården finns, arbetet likaså. Men det kostar för mycket och ledarskapet har sviktat. Kostnadsutvecklingen på löner och läkemedel äter upp vårdens resurser. Paradoxen är att man inte längre har råd att ge de sjuka den omsorg de skulle behöva. Köerna ökar liksom oro och ilska. Den motor som skall hålla samhället igång, industrin och de fria näringarna har fått sina möjligheter alltmer beskurna av en hungrig, politiskt styrd byråkrati. Av kostnadsutvecklingen på områden som exempelvis energi, vilken slagit ut, och slår ut allt fler företag. De nedskärningarna slår indirekt på de pengar som borde flyta in till den offentliga sektorn. Så värnar man inte om den bas som bär samhället, så sågar man på den gren som bär en tills den brister, då får man bära konsekvenserna. Och de högavlönade läkarna, är de villiga att samverka med återhållsamhet på löne-och förmånssidan? Är de villiga att skärpa sina schemaläggningar till förmån för patienterna? Nyckeln bär fler än en på, fråga är om de är villiga att var och en och tillsammans låsa upp stängda dörrar, eller om än fler skall förpassas till arbetslöshetens väntrum alltmedan köerna till vården ökar. 2009.12.02 Jarl Strömbäck

I adventstid

Första Advent och den nyfallna snön gnistar med tusende stjärnor i gatljusens sken när jag tar min morgonjogg. Ännu dröjer det en stund innan solen väckt dagen, och stillheten är så påtaglig, att man nästan kan ta på den. Om några timmar skall bion få besök. “Luftslottet som sprängdes”, den sista delen i Stig Larssons filmade Millenium-serie är säkert värd den uppmärksamheten. Alltmedan mina fotspår lämnar små avtryck i snön, går mina tankar till en liten notis i ett av våra politiska partiers husblad. Texten meddelade att en av våra riksdagskvinnor nu tilldelats en kvalificerad person med uppgiften att vara ledamotstöd och sköta korrespondensen med väljarna. Den liberala uppfinningen “ledsagarservice” har funnit sin väg också in i Sveriges riksdag. Inget ont i det kan man tycka, men när en riksdagsledamot är så nergången, att vederbörande varken kan sköta uppdraget som riksdagsledamot eller kontakten med väljarna, då borde vederbörande befrias från uppdraget. Cynismen i det här handlar kanske inte främst om den enskilde riksdagsledamoten, utan mer om ett parti som till varje pris vill ha den lilla draghjälp ett förbrukat namn kan ge i kommande valrörelse. När den valrörelsen väl är över, finns medel och möjlighet att ta tag i problemet. Ersättaren väntar i kulisserna. 2009.11.29 Jarl Strömbäck

Svinaktigt

Äras den äras bör, och klandras den som klandras bör. När djurrättsalliansen efter ett stort antal besök på grisfarmer (ca 100 st) nu gått ut och visat på det ”svineri” uppfödarna håller på med, har det med rätta vållat uppståndelse. När så den myndighet som är väl betald för att utöva tillsyn konfronteras med representanten för djurrättsalliansen på bästa sändningstid i Aktuellt den 26.11, hade jag i min enfald räknat med att vederbörande skulle tacka de ideella som ”hjälpt” myndigheten med bevakningen av djurskyddet. Men icke så, istället valde veterinären Beck-Friis att kritisera djurskyddsalliansen för att men inte omedelbart vid första gårdsbesök slog larm. Skuldbördan för den dåliga tillsynen hade myndighetspersonen den osökt dåliga smaken att försöka lägga utanför sitt eget välavlönade revir. Så talar bara revirpinkande skitstövlar, ursäkta ordvalet, vilka vägrar se några brister i den egna verksamheten. Man kan med fog undra vems ärende den myndigheten företräder, det är knappast grisarnas. 2009.11.27 Jarl Strömbäck

Vattenfalls förfall

Frågan om ett ifrågasättande av Vattenfalls utveckling som företag har legat i luften länge. För egen del har jag tagit upp energipolitiken vid många tillfällen i debatt och blog. När nu äntligen frågan når riksmedial nivå så är det hellre sent än aldrig. Och naturligtvis har de som drivit utvecklingen hunnit kliva av . Visst skall Lars G Josefsson bära sin del av det högmod som präglat utvecklingen. Istället för att värna om ett av landets allra finaste och viktigaste företag, har han kastat ut det på en resa fylld av risker omöjliga att egentligen beräkna. Men han skall inte ensam bära bördan, den skall i lika hög grad bäras av den förra Socialdemokratiska regeringen och styrelsen med Gerhard Larsson i spetsen. De var de som gav signalerna att gå ut i Europa och köpa skitig kolkraft, nedläggningshotad kärnkraft, och nu senast det holländska energibolaget Huon, ett bolag helt beroende av fossil gas. På det här sättet har man försatt sig och svenska folket i en situation där priserna på energi pressats upp till nivåer som drabbar svensk processindustri hårt med nedläggning efter nedläggning som resultat. Svenska konsumenter har också fått se sin köpkraft kraftigt beskuren i takt med prisutvecklingen på den infrastruktur som elförsörjningen är. Och beskattningen av El, med energicertifikat på ren energi, med moms på skatten etc, borde vara en skam för en rättsstat. När nu ropen på Maud Olofssons skuld börjat höras allt högre, måste felen sökas långt tidigare i kedjan av händelser. Det är lätt att skjuta budbäraren som bekant, anstiftaren är å andra sidan den eller de som borde lyftas fram i ljuset. Hanteringen av Vattenfall är en skandal, och den blir inte bättre av att som något korkat parti föreslår, vår oersättliga och miljömässigt hållbara vattenkraft såldes ut. Sverige och svensk industri skulle ha mått så oändligt mycket bättre, om Vattenfall hållit fast vid de nationella mål om energipolitiskt oberoende och den prispolitiksom var vägledande på 70-talet. 2009.11.21 Jarl Strömbäck

De apatiska

Det lackar mot jul, och det politiska landskapet skall om mindre än ett år prövas i ett nytt val. Inför det valet kan det vara klokt att inte minst titta lite på hur den svenska politiken varit på området invandring. En av många som gjort det är författaren och journalisten Gellert Tamas. Knuten till svensk dagspress och TV:s program “Uppdrag granskning”, har han haft möjlighet att se hur våra myndigheter, med uppbackning från politikens ledarskap hanterat de här frågorna. Resultatet är en bok med titeln “De apatiska”, som borde läsas av alla de som i olika sammanhang har synpunkter på det politikområdet. Att vi i vårt land sedan många år haft en järnaxel bestående av Moderaterna och Socialdemokraterna kring invandrings o flyktingpolitiken är ingen hemlighet. Det förhållandet innebär inte att övriga partier stått på barrikaderna för att protestera, de har varit systemets medlöpare. Vad har då hänt och hur? Eftersom vårt land skrivit under de konventioner som föreskriver att vi måste ta emot flyktingar, alltså personer med flyktingstatus, så har det begreppet blivit ett hinder i den politiska hanteringen. Alltså har man, oberoende av vilka traumatiska händelser som fått människor att lämna allt det äger och har för en osäker flykt till främmande land, vägrat klassa dem som flyktingar. Istället har begreppet invandring av ekonomiska eller humanitära skäl blivit den retoriska omskrivningen för personer som sett anhöriga mördas, våldtas, berövade sin egendom, hotade till livet, fråntagna sina möjligheter att försörja sin familj och liknande händelser. Endast i fall där regeringen känts sig tvingade av FN att ta del av de som finns i FN:s flyktingläger, har man tvingats acceptera flyktingbegreppet och därmed det skydd det innebär. Hela det här spelet är naturligtvis ett storartat och djupt olustigt hyckleri. Det bör man hålla i minnet när nu partierna diskuterar hanteringen på området och vad den kan komma att innebära i kommande val. Svensk invandringspolitik var en stor framgång under en lång följd av år, men förbyttes gradvis till sin motsats när byråkratierna på 1970-talet tog över det egentliga ansvaret från näringslivet och människorna själva. Idag förvägras den som kommer till vårt land arbeta om man inte har myndigheternas tillstånd, och det tillståndet är inte lätt att få. Följden blir att vi utvecklar ett samhälle med en stor grupp människor vilka tvingas leva i stor ovisshet om sin framtid, samtidigt som de för sin försörjning är beroende av en skoningslös, olaglig svart marknad. Så ser de nuvarande politiska partiernas politik ut på området invandring. De har långt kvar innan de kan kalla sin politik humanitär och varmt bemötande. Sätt upp Gellerts bok på Er önskelista inför julen. 2009.11.19 Jarl Strömbäck

Hopp och förändring/Hope and change

Det finns andra uppgifter att uppfylla för Obama

Minne av historiens vingslag.

Berlinmur på fall Det var sensommar 1961, närmare bestämt den 13 augusti. Sedan några månader hade jag förtroendet att för första gången i mitt då unga liv föra fartyg som styrman på Broströms feederfartyg Tento. Om ett par veckor skulle jag börja på sjöbefälsskolan, och så gick tankarna när jag gick på min vakt kl. 8 på morgonen. Vi stävade i strålande väder utefter den skånska kusten upp mot Bornholm. I radions nyheter kom upprörda röster, de talade om truppsammandragningar runt Berlin, risk för krig.Jag hade hört och läst så mycket om kriget,och kände hur oron spred sig i magen och kroppen. Under dagen klarnade läget, gränsen mellan den östra och västra delen av Berlin höll på att stängas med hjälp av en mur. Krigsrubrikerna i rapporteringen avtog så småningom och järnridån som den senare kom att kallas permanentades rakt genom Europas hjärta. Så skulle det också förbli i 28 år, tills gräsrötterna i östra Europa framtvingade en ändring, en rivning av muren. För de som likt undertecknad reste mycket i det stängda östra länderna, var skillnaden i utveckling under de här åren så markant. Vardagsmänniskorna fick en allt tyngre börda att bära. Köerna till livets nödtorft blev allt längre, och valfriheten och mångfalden lyste alltmer med sin frånvaro. Det var lätt att registrera den längtan till förändring som fick muren på fall. I det sammanhanget bör det ändå noteras, att länder som England och Frankrike inte ville ha en återförening av Tyskland. Man var rädd för ett starkt Tyskland, och motsatte sig därför i samtal med Gorbatjov återföreningen. Det var stödet från USA som slutligt gav perestrojkan och Gorbatjov den knuff i rätt riktning som nu har gett oss alla ett mer harmoniskt, starkare och för fred och frihet bättre röstat Europa. Historiens vingslag är trots allt ofta en välsignelse. Var hade vi varit nu, 20 år senare om man med våld hade försökt kväsa det folkliga uppror som förde till murens fall? Om det behöver vi dessbättre bara spekulera, det scenariot slapp vi. God bless us for that. 2009.11.13 Jarl Strömbäck

Förnedrings-TV

Utpekad o smutskastad familj Konsten att göra billiga TV-produktioner, är också i mycket konsten att använda oprofessionella aktörer, vanliga människor i produktionerna. Just det, att utnyttja enkla människors okunskap, fåfänga och begär att få synas, att vara någon är förnedrings-TV:s inspirationskälla. Det må vara hänt att man gottar sig åt vuxna människors olyckor i program som lyxfällan. Det blir mindre smakfullt när man gottar sig åt skitiga hem, och som nu senast lyfter ut familjekonflikter som borde lösts i terapeutiska, kontrollerade samtal till offentlig beskådan. Att nu Barnombudsmannen, liksom både journalistförbundet och annan expertis sällat sig till de många lekmän som fått nog av exploateringen av människors, och då i synnerhet barns olyckor är bra. Media är på väg att förvandla sig självt till ett etiskt och moraliskt träsk, där förödmjukelser och sensationsökande förvandlas till lösnummer och jakt på tittarsiffror. Resultatet blir ett alltmer förråat samhälle, där tolerans, solidaritet och omsorg om människor ersätts av utsatthet och lidande för de som drabbas. Därför är det hög tid nu att debatten om medias etiska förhållningssätt kommit upp på dess dagordning och debattsidor. Må den debatten förändra utvecklingen mot mer av ansvarstagande från medias sida, mindre av sensationssökande och billiga program byggda på små enkla människors olyckor. 2009.11.08 Jarl Strömbäck

Pensionsfrågan berör

Det är bra att frågan om pensionerna nu och i framtiden fått utrymme i spalterna på sistone. I det avseendet hoppas jag att ung som gammal tagit del av KG Schermans inlägg på debattens olika fora. Han var med om skapandet av det nya pensionssystemet och kan dess tankebakgrund mer än de flesta. Och han våndas nu över hur politikens företrädare genom olika svek river grunderna för den svenska modellen, byggd på solidaritet mellan generationerna. Göran Persson, vår förre statsminister bidrog till det genom att han med sin regering lät pensionsfonderna betala sociala kostnader de inte var avsedda för, samtidigt som han överförda enorma belopp (258 miljarder) till statskassan för att täcka statens svarta hål. I den nuvarande regeringskonstellationen är det tydligen KD som fått uppdraget att ta hand om det här politikområdet. Samma KD lovade oss lägre drivmedelskostnader och fastighetsskatter vid förra valet. Om det kan många berätta, så jag lämnar den frågan. Enligt verifierad uppgift har regeringen och S en intern överenskommelse med innebörden att man skall samarbeta om frågor som rör det kollektiva sparande som kallas pensioner. Av det följer att ingen av parterna egentligen vill ha den här frågan på dagordningen i kommande valrörelse. När man hävdar som en del debattörer gör, att de äldre borde vara tacksamma för att de som nu jobbar betalar in till pensionssystemet, är det lika begåvat som att hävda att de unga borde vara särskilt tacksamma över att de äldre betalat deras uppfostran och skolgång. Återigen kan vi välja politisk väg, att bygga broar av förtroende och samarbete mellan generationerna, eller att spela ut dem mot varandra. 2009.11.05 Jarl Strömbäck

Dagens gästkrönikör KG Scherman Vart är pensionssystemet på väg? Skatterna? Karl B Hamiltion, folkpartiets ekonomiske talesman blåser till strid. Pensionärerna vill ha lika skatter, dem vill han inte ha att göra med. Jarl Strömbäck, regional politiker här uppe i Västernorrland skrev tidigare: ”Nu skakas solidaritet mellan generationerna i sina grunder” och lämnade folkpartiet. Oron är stor. Och väl motiverad. Sverige har ett pensionssystem som är dåligt för dagens pensionärer och ännu sämre för dem som idag är unga. Så har det gått med ett system som 1994 sattes i sjön under bred politisk enighet, socialdemokraterna och dagens regeringspartier röstade för. Det nya pensionssystemet skulle ge ungefär samma andel av lönen som det gamla, mellan 55 och 65 procent av slutlönen. Pensionsåldern avskaffades, matematiska formler sattes i dess ställe. Men man trodde att pensionsåldern på sikt skulle behöva höjas med lite mindre än ett år för att löftet om pensionernas storlek skulle kunna infrias. Så blev det inte. Vi lever längre och formlerna talar sitt obevekliga men för den oinvigde obegripliga språk. Det var först när internationella organisationer tvingade fram en öppen redovisning som sanningen kom fram. Den senaste i raden av rapporter har just kommit. Från OECD i Paris. En person som 2006 börjar arbeta vid 20 års ålder och sen jobbar på i full fart till 65 får en pension på under 50 procent av lönen. Var finns jobben, när skall man studera, vad händer om man blir sjuk, arbetslös? Ja, arbetar man inte för fullt under dessa 45 år, då sjunker pensionen ytterligare. Det har visat sig att kritikerna, för såna fanns redan 1994, faktiskt hade rätt. De förstod att med denna uppgörelse var de gamla idéerna om solidaritet mellan generationerna och politiskt ansvar borta. De ersattes av okänsliga formler och allmänt politiskt prat. Okänsligheten nådde nya höjder då en "broms" infördes. Den sänker automatiskt pensioner och pensionsrättigheter så mycket som behövs för att finanserna skall gå ihop utan att höja avgifterna. Bromsen, i sin tur, möjliggjorde att man något senare förde stora belopp från AP-fonderna till statsbudgeten. Bromsen såg ju till att pengarna aldrig tar slut. Nu ser vi resultatet, i form av rejält sänkta pensioner. För en "normalpensionär" handlar det om 50 000 kronor i förlust under en femårsperiod. Den avskaffade solidariteten märks också på andra sätt. Reallönerna har ökat kraftig, pensionerna har inte följt med. Sjuk- och arbetslöshetsförsäkring har urholkats. Skatten har sänkts rejält för löntagare men inte för arbetslöshetsersättning, sjukpenning eller pension. När pensionärernas organisationer protesterar mot dessa uppenbara orättvisor går en av allianspartiernas företrädare i taket och blåser till öppen strid. Övriga företrädare för de i pensionsfrågan förbundna partierna, alltså (S) och dagens regeringspartier reagerar med något större skicklighet: De tiger och låtsas inte om att det ens finns något att diskutera. Gång på gång upprepas i stället med stort allvar: "pensionsuppgörelsen gäller, vi står för den". Men vad är det egentligen man står för? Uppgörelsen 1994 innehöll inte någon broms, inte skilda skatteskalor för pension och lön. Den förutsåg en höjning av pensionsåldern med mindre än ett år där nu mer än tre år behövs. Vad är det man står för? Utöver de slutna rummens politik, där representanter för dessa fem partier samlas och sen kommer ut och talar om vad man just kommit överens om. Detta är ohållbart. Inte blir det bättre av att man nu upphöjt de här partiernas hittills informella uppgörelse till ett formellt regeringsbeslut. En ordentlig utvädring behövs, förhoppningsvis har den äntligen kommit igång. KG Scherman Generaldirektör Riksförsäkringsverket 1981-1996

Liten är stor

Det är inte första gången sjukhuschefen, den gladlynte Inger bjuder upp till info-träff på sitt sjukhus. Sollefteå sjukhus tillhör inte de stora, i vart fall inte i antal anställda räknat. Men storhet har så många dimensioner. Till de hör folklig acceptans, eller kanske rent av kärlek. Dit hör också personalens engagemang för sin arbetsplats, och det den betyder och tillför. Och visst kan man fråga sig vad som ger de bästa resultaten, att gnälla sig fram genom tillvaron, eller att aktivt arbeta för att vända det som upplevs tungt till dess motsats? Visst har det stormat också runt det här lilla sjukhuset. Det stora länssjukhuset i söder skulle nog gärna se att verksamheten här i inlandet las ner, och de ekonomiska resurserna tillfördes mastodonten. Men med seghet och list har Sollefteå undvikit att drabbas av samma öde som tidigare drabbade Härnösand. Där fick självkänslan och hjärtat i en “infarkt” när sjukhuset där bit för bit monterades ner till förmån för Sundsvall. Ur det har fötts mycket negativt, många motsättningar. I Sollefteå har man lärt många saker av det. En är att ligga på framkant i tanken över vart utvecklingen är på väg, och försöka parera det som kommer på ett aktivt, inte reaktivt sätt. En annan att bädda för maximal trivsel hos personalen trots relativt små omständigheter. Medlet heter samverkan över kompetensgränserna, bort med revirpinkande i verksamheterna. Och att vårda uppdraget, det att vara kundens tjänare, patientens vän. Där borde många ha att lära av Sollefteå. På det området är liten stor. 2009.10.31 Jarl Strömbäck - SPI

Ledarskap ifrågasatt.

Hampnäs folkhögsskola Den gångna veckan har landstinget i vårt län med viss rätt fått del av rubrikerna. Den ekonomiska situationen framkallar nu en skattehöjning om ca 80 kr/månad för en medelinkomsttagare. Överkomligt kan det tyckas, men för många blir också den prövningen kännbar. Vägen till ännu en skattehöjning är snitslad av återkommande kritik från revisorerna riktad mot landstingstyrelsens ledarskap, eller kanske snarare brister i sitt ledningsuppdrag. I varje annan verksamhet hade med stor sannolikhet styrelsen mot den bakgrunden omformats, men inte så i det politiska systemet. Likt grå oberörbara eminenser sitter partiernas alltmer idelösa ledamöter kvar. Var finns självkritiken, och var finns partiernas ansvar? I skuggan av det “ledarskapet” uppstår naturligt nog kostnader vilka revisorerna återkommande visat på. Kostnader vilka nu fört fram till den kulturrevolution som framtvingats genom Mantec-konsulternas inköpta ledarskap, och landets per capita största underskott i landstingsverksamheten. Låt vara att 90% av landstingets medel går till sjukvård, landstinget har också andra uppdrag. Ett är bildningsuppdraget och skolorna, där våra folkhögskolor och Nordviks lantbruksgymnasium spelar roll. I det sammanhanget är spelet runt Nordvik särskilt intressant. Skolan utgör i grunden en stor jordbruksfastighet, väl belägen vid nya E-4 strax norr om HögaKusten bron och med strand mot Norafjärden. Med andra ord har skolan ett betydande marknadsvärde, rimligen 30-50 miljoner på en öppen marknad. Rollen som skola har under åren naggats i kanten av friskolor och andra alternativ, med andra ord, skolan är inte lönsam. I det läget har landstinget under flera år försökt få länets kommuner att ta över skolan, de har emellertid så här långt inte varit intresserade. Man överväger nu från landstingsledningens sida att utan egentlig kompensation överlåta Nordviksskolan till Ådalens gymnasieförbund, vilket står för kommunerna i Kramfors och Sollefteå. I det beslutet inryms även en jävsituation kopplad till oppositionsrådet Hans Hedlund. På det sättet avhänder sig landstinget möjligheten att genom en försäljning av Nordvik säkra en fortsatt verksamhet vid den folkhögskola som nu diskuteras för nedläggning, troligen Hampnäs. 2009.10.28 Jarl Strömbäck Landstingspolitiker (SPI) Relingsvägen 22 89178 Bonässund 070-6727669

Födelsedagsfest i nybyggarland

Det är födelsedagsfest i nybyggarland. Huset är nymålat i solens klargula färg med vita rena knutar. På farstutrappan hänger ballongerna i regnbågens alla färger, och i huset är det tjo och tjim. Där leker och busar de 3-10 åriga barnen, professorn får vara lekpappa medan ”Bey” ansiktsmålar ungarna. Det är just så trevligt och stojigt som det skall vara på ett barnkalas. Bland barnen finns också de tre syriska syskon som kom till vårt land för bara 3 år sedan med sina högutbildade föräldrar. Redan talar barnen lika bra svenska som de övriga i gruppen, de är barn bland andra barn. Och tanken går till vårt politiska system och dess behov av att problematisera. Vårt land har varit ett invandrarland i generationer. Gruvnäring, och skogsnäring har burits upp av utländska entreprenörer, detsamma gäller för övrig industri under efterkrigstiden. I vår tid har invandringen blivit en födkrok för en alltmer svällande byråkrati, vars mål är minst sagt diffusa. Resultatet ett alltmer ökande utanförskap. I leken syns inget av det, och en from förhoppning får bli den att kommande generationer får ett mer öppet, mer förlåtande synsätt på de som vill komma till vårt land. Mångfald och kulturell kompetens är viktiga i en alltmer globaliserad värld. Våra nya svenskar förtjänar inte att problematiseras eller bli en födkrok för en svällande och inhuman byråkrati. De behöver ges arbetstillstånd och möjligheter att pröva sina vingar i den nya värld de valt att komma till. 2009.10.25 Jarl Strömbäck

Det mest förbjudna

Till det mest förbjudna i vår västerländska kultur, räknas ifrågasättandet av religiösa eller rituella koder från andra kulturer. Författaren och journalisten Dilsa Demirbag-Sten, själv med muslimsk bakgrund förklarar fenomenet i samband med Niqab (kläd) debatten i en mycket insiktsfull artikel på DN-debatt. Samma beröringsskräck tycks gälla för synen på omskärelse av små gossebarn av debatten i vårt landstingsfullmäktige i frågan den 21.10 att döma. Den lagstiftning som ligger till grund för synen på icke medicinskt betingad omskärelse kom år 2001. I dess 3:e paragraf står uttryckligen att “ett ingrepp inte får utföras mot en pojkes vilja”. Den skrivningen borde i sig utesluta ingrepp på små barn. Den bedömningen har också Rädda Barnen gjort när de (i en artikel i ST tagit ställning för barnens rätt att inte bli könsstympade. Så har också flertalet av landets landsting gjort, medan några som i fallet med vårt landsting vacklar i sin ambivalens. I den debatt som fördes i media under sommaren framgick klart att två av tre barnkirurger inte vill utföra omskärelse, utan ser ingreppet som uttryck för ett övergrepp och en misshandel av barnet. Vid sidan av FN:s barnkonvention har vården anslutit sig till Nordisk Förening för Sjuka Barns Behov där det gemensamt slås fast att barn skall informeras på deras villkor för vård som ges och att barn har rätt till barnutbildad personal som kan bemöta barnens fysiska och psykiska behov. Kort sagt, barnens integritet skall respekteras. Mot den bakgrunden har barnkirurger och barnläkare via sina fackliga organisationer ifrågasatt den allvarliga integritetskränkning som avlägsnande av kroppsdelar hos en omyndig person utan rimligt medgivande innebär. När barns och vuxnas intressen kolliderar vid exempelvis pedofili och misshandel tar vi självklart barnets parti genom att kriminalisera dessa beteenden till skydd för barnen. Att då betrakta vuxnas önskan om att avlägsna kroppsdelar som en samhällelig rättighet utan intresse för barnets medgivande är en absurditet enligt barnläkarna. 2009.10.22 Jarl Strömbäck Landstingsledamot (SPI)

Alneskolan-en mönsterskola i Örnsköldsvik Återställare blev ett begrepp under socialdemokratiska regeringar. Förändringar som man gjorde under en viss period, skulle när S kom till makten återställas. Ordet fick på det sättet en i mångas öron positiv klang. Undrar just om den positiva klangen kommer att höras lika tydligt när nu Folkpartiet vill återställa skolan under statligt huvudmannaskap? Göran Perssons omdebatterade skolreform, den att flytta ansvaret för skolorna till kommunerna skulle därmed förklaras havererad. Ännu ett av hans livsverk, kanske det tydligaste, ogiltigförklaras efter 20 års prövning. Inget ont i att tid och erfarenhet skapar nya lösningar, nya fält att pröva. Kanske är staten en bättre huvudman, men osvuret är bäst. Vad som är viktigt för den enskilde eleven är ju i grunden inte vem som äger och sköter skolan, utan vad skolan levererar i värden för elev och samhälle. Det skall bli spännande att följa debatten om landets största och viktigaste arbetsplats skolan framöver. 2009.10.20 Jarl Strömbäck SPI

Politik på villovägar

Det är den 15 september 2009, en dag som alla andra kan man tycka, men så är inte fallet. Det är dagen när regeringen skall vissa pensionärsorganisationerna att de inte har något inflytande alls över regeringens politik. På morgonen den dagen trummas budskapet ut att pensionärerna kommer att få en skattelättnad på ca 100 kr/månad valåret 2010. Därmed förvandlade man den överläggning som var inplanerad mellan organisationerna och regeringen till dagen därpå, den 16 september till ett meningslöst kafferep. Så fungerar makten när den väljer att visa sin mest cyniska sida. Men mer än så, här demonstreras än en gång att de ca 800.000 personer som anslutit sig till pensionärsorganisationerna för att de skall kunna känna en större trygghet, i själva verket betalar till en koloss utan tänder. Makten ligger i det politiska systemet, inte i välgörenhetsorganisationer. Och där, i den politiska maktens centrum, i riksdagen företräds de äldre av 1% av ledamöterna medan de i befolkningen utgör 22%. I vårt åldersfixerade land tycks stupstocken vara given vid 65-årsstrecket, som om kompetens och duglighet plötsligt och av outgrundlig anledning då upphörde. Sedan mer än 20 år har den äldre kompetensen sökt organisera sig i politiska former genom ett seniorparti (SPI). De ansträngningarna motarbetas av pensionärs organisationerna med hot om uteslutning för den som för frågan på tal, exempelvis i denna form. Och många av de som ser valet mellan de två blocken som valet mellan pest och kolera, väljer alternativet att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. Därför blir pensionärsorganisationernas ovilja att stödja en egen politisk plattform, till ett direkt stöd till Sverigedemokraterna, något som syns i opinionsmätningarna för närvarande. Jarl Strömbäck Relingsvägen 22 89178 Bonässund 0707627669

Kampen om rösterna

Nu har kampen om väljarnas gunst startat på riktigt. Så kan man nog sammanfatta gårdagens riksdagsdebatt. Och medlet är som så många gånger förr köp av röster. Alliansen har gjort den strategin till sin huvudfåra. I riksdagsdebatten basunerade Fredrik Reinfeldt ut att 4,5 miljoner löntagare fått i medeltal 1700 kronor i månaden lägre skatt med alliansens politik. Det är med de köpta rösterna han skall vinna valet 2010. När så oppositionen påpekade att priset betalas av de äldre, av sjuka och arbetslösa sprack Reinfeldts normala överseende arrogans, och ersattes av tydlig ilska. Konstig reaktion egentligen på en alldeles riktig iakttagelse. Problemet oppositionen har är att övertyga allmänheten att man vill göra något åt orättvisorna. Socialdemokratin har en lång meritlista på svek med sig i bagaget, den listan var ju också skälet till att de förlorade valet 2006. Trovärdigheten var förlorad. Nu väntar ett antal debatter där kontrahenterna kommer att försöka nagla fast den andre parten, utan att binda sig själva. Klassisk förhandlingstaktik visserligen, men en taktik som bäddar för svek mot väljarna längre fram. Och för många av de som nu känner sig drabbade återstår att leta efter ett tredje alternativ till “blocken”. Blir det Sverigedemokraterna, så ser det ut i opinionsmätningarna nu. Eller kommer något annat parti att bli 2010 års uppstickare. För egen del ser jag fram emot den utvecklingen, Sverige blir fattigt med bara två partier (ok grupper då) att rösta på. 2009.10.15 Jarl Strömbäck

Höstbestyr

Det är rimfrost på bryggorna. Natten har varit kall och vintern knackar så sakta på dörren. Än lyser löven i allsköns nyanser. Det är bedövande vackert och tystnaden så verklig att man tycker sig kunna ta på den. Fågelskriket från vår och försommar har för länge sedan tystnat. På skäret som är skyddat från landstigning, och därmed blivit en fåglarnas verkliga barnkammare, är det nu också stilla. Jobbet med att lyfta in bommarna kräver sina 3-4 man för att fungera. De är stora och tunga men ändå klena om vinterns isar trycker på. Så för att rädda dem från förstörelse återkommer jobbet årligen. Vass och sly skall samlas ihop och brännas. Stämningen är god och uppslutningen imponerande bra. Efter ett par timmars slit är det dags för korvfika i ett av båthusen. De smakar mumma med bullens ständigt lika odödliga korv. På em, när vassbrasan slocknat är det dags att åka hem för en välförtjänt vila. Det sociala nätverket har fungerat. Det frivilliga och obetalda arbetet knyter särskilda band av förtroende. Kanske skulle också politiken fungera betydligt bättre, om den inte idag var så hårt kommersialiserad. Jakten på arvodena slipar knivarna i samband med nomineringarna och gynnar de utan skrupler, utan samvete. Det är dags för hamnen att få sin vintervila. Och för båtägarna att så småningom börja planeringen för ännu en sommar med drömmar om bad och härligt väder. 2009.10.11 Jarl Strömbäck

Regionfrågan mot haveri

Just nu läggs sista orden till de remisser som skall vara hos kammarkollegiet/regeringen den 12.10, med avseende på den så omtalade regionbildningen. Till sist prövas viljan till verkligt samarbete mellan de norrländska länen, och den är inte översvallande stor. Här i vårt län är splittringen monumental, de stora partierna som skulle varit vägledande, har istället demonstrerat sin oförmåga att hålla sams om en gemensam linje. Men splittringen är nästintill lika stor i Norrbotten. När jag den gångna helgen besökte anhöriga och vänner, och kunde ta del av medias rapporteringar, så förstärks intrycket ytterligare. Regionbildningen som projekt inför en alltmer krävande och globaliserad omvärld, har inte politikens företrädare klarat av att marknadsföra gentemot en skeptisk allmänhet. För egen del har jag varit en stark förespråkare för ett djupare samarbete mellan de norrländska länen, och är så också idag. Men tanken på att genomdriva en regionbildning som skapar så stora spänningar som de vi ser nu, är liktydigt med ett tvångsäktenskap. Den sortens agerande kommer att få följder i form av ett ökat politikerförakt, ett ytterliga fjärmande av de politiska ledarskapet från väljarna. I dagsläget kommer sannolikt regeringen att avslå tanken på en regionbildning till 2010 års val, det är nog klokt i så fall. Att det blir så måste i allt väsentligt läggas de stora partierna till last. De har i det här projektet demonstrerat en politiskt impotens av monumentala mått. Mognadsprocessen hos både politiker och allmänhet kräver mer tid och omsorg. 2009.10.07 Jarl Strömbäck Landstingsledamot Seniorpartiet – SPI

Höstens färger

Resan upp de 450 kilometrarna är bedövande vacker. Likt naturens eget guld lyser färgerna i lövträdens gul-och rödglänsande blad. De kontrasterar så vackert med barrskogens gröna, den kristallklara höstluften och det spegelblanka havet. Väl däruppe flyter samtalet som det brukar med en av de fiskare som nu under en månads tid av hårt arbete skall förse, inte minst de fina salongerna med det havets guld som kallas Kalix löjrom. Tidiga mornar, innan mörkret gett vika går båtarna ut. Sedan följer en dag med trålning, oavsett väder innan dagens fångst kan landas vid 17-tiden. Sedan skall den gallras så att man skiljer de rombärande fiskarna från de andra. I de livsmedelsanpassade lokalerna väntar ett 20-tal kvinnor på att ta hand om arbetet med att utvinna rommen ur fisken. Ett arbete som inte sällan drar över midnatt. Hårt arbete under en dryg månad innan fisken drar sig tillbaka, för att återkomma om ett år. Höstens färger är också skördetid, och skördetid är arbete. 2009.10.05 Jarl Strömbäck

Medelmåttornas tyranni

På stulet mandat i riksdagen? Ett brev säger så mycket hette en reklamslogan som posten en gång i tiden använde. Häromdagen kom ett brev med adress undertecknad, och med beskedet att jag uteslutits ur det parti jag tjänat i drygt 15 år. Bra så, ibland måste medelmåttorna få bekräfta sina egna misslyckanden. Dags då för en liten tillbakablick. I mitten av 90-talet hade Västernorrlands liberaler ett guldkantat slagläge. Under en stark och entusiastisk ledning av Jesper Strömbäck hade de liberala ungdomarna i vårt röda län tagit över mycket av den politiska debatten i länet. Det arbetet hade uppmärksammats i Stockholm, han blev partiets yngste partistyrelseledamot 1993, och ungdomsförbundet lade också sin kongress till Sundsvall senare samma år . I partiet talades mycket om behovet av förnyelse, det skrevs en särskild rapport med den uppmaningen, och förnyelsen skulle också komma på många platser, men inte i Västernorrland. Här härskade det gamla gardet med namn som paret Björn och Solveig Hellqvist, Ulla Norgren, Sigge Godin och Gunnar Melin. Och blotta tanken att på något avgörande sätt släppa på makten och därmed de ekonomiska köttgrytor det innebär, är och var för dem främmande. I valet 1998, det val man hade haft den verkliga chansen att skörda frukterna av 10 års ungdomsarbete, valde man istället att blockera det. Straffet för det blev ett missat riksdagsmandat, tack för det kära väljare. Men också att 10 års arbete för att förnya partiet i länet kastades bort av ”klanens” om jag får kalla den så, destruktiva krafter. I provvalet inför 2002 års val vann undertecknad med god marginal. Det ingick inte i klanens kalkyler och måste naturligtvis korrigeras? Ett provval samlar i allmänhet större delen av partiets ledamöter, ett nomineringsmöte bara ett mindretal. I nomineringsmötet hade man pratat sig samman och förankrat sig hos inringda vänner. Provvalsresultatet förkastades, Solveig Hellqvist som kom först på plats 4 i provvalet, men råkade vara gift med länsförbundets ordförande, valdes bli listetta till riksdagen. Trots massiva insatser ekonomiskt och personellt förlorade hon personvalet med nästan 100 röster, hon var inte heller väljarnas val till riksdagen. Den 8% spärr som riksdagsmännen skapat för att skydda sig själva från obehaglig konkurrens räddade henne och gav samtidigt partiet en kompetensfattig och svag riksdagsperson. I den historien ryms också ett personligt ansvar. Nämligen det om valet att stjäla andras framgångar? Klanens behov av kontroll över partiets utveckling, eller skall vi kanske kalla det avveckling i länet har inte minskat. Närhelst beslut med påverkan av makt och ekonomisk art uppkommit, så har klanen vaktat på sina rättigheter. Ett slutligt och belysande exempel kan hanteringen av landstingsvalet 2006 få utgöra. Där fick undertecknad som ende personvalde ledamot 16,5% av personrösterna, eller i absoluta tal fler personröster än Ulla Norgren och Björn Hellqvist tillsammans. Det borde varit en självklarhet att det förhållandet blev avgörande för också gruppledarskapet. Svaret behövs kanske inte, vänskapskorruptionen har sina egna självklara regler. Spegel, spegel på väggen där....när nu klanen som uppenbart anser sig vara så obefläckad kräver att jag skall lämna landstingsuppdraget, bortser de från några fakta som jag gärna delger läsarna. Under många år har jag lagt ner enormt mycket tid på det liberala folkpartiet. Men inte bara tid utan också ekonomiska resurser. Jag har aldrig varit avlönad på annat sätt än genom arvoden för enskilda uppdrag. Och de framgångar jag haft har de och partiet kunnat profitera på genom de fasta arvoden och mandatstöd som utgår. Jag kommer självklart inte att lämna landstinget förr än väljarna så bestämmer. Det vore att än en gång underkasta sig de destruktiva krafter som nu sakta men säkert marginaliserar partiet i länet. De här raderna utgör 15 år i ett koncentrat. År präglade av klanens alltmer ideologiskt impotenta ledarskap i länsförbund och kommunföreningar. Mycket mer kan naturligtvis sägas, men varför bry sig? Därute finns många utmaningar som i rätt miljö behöver hanteras. Det är skönt att vädra ut unken luft. 2009.09.30 Jarl Strömbäck

Flickan med guldbyxorna

Verkligheten hinner i allmänhet ifatt drömmarna, det är mest en fråga om tid. Så också i fråga om de norrländska kommunerna Örnsköldsvik, Umeå och Skellefteås drömmar om att bli det nya energilandet. Jag har berört SEKAB affären i den här bloggen förut, den gångna veckan har den fått tjäna som främsta nyhet i berörda kommuner, inte i positiv bemärkelse tyvärr. De vildsinta och dåligt förankrade satsningarna i Afrika, i Polen och Ungern, alla skall de nu gradvis avvecklas och prissättas. Enbart under året beräknas underskottet i bolaget till 235 miljoner på en omsättning om drygt 1,2 miljarder. Sett över de senaste 3 åren har förlusten varit 782 miljoner. Det är så häpnadsväckande stora siffror att gemene man nog inte kan förstå dem. Och ringarna kommer gradvis att sprida sig till övriga delar av den kommunala ekonomin. För Öviks del handlar det om påverkan på Övik energis resultat, ett resultat som också är under isen. Istället för en vinst på 40 miljoner, prognostiseras nu för en förlust på 70 miljoner i år. Flickan med guldbyxorna, kommunalrådet Elvy Söderström har generöst spridit sin framtidstro och de kommunala besparingar som fanns vid hennes tillträde på det ena projektet äventyrligare än det andra. När inte den kommunala kassan kunnat användas, har lån tagits upp i Övik Energis namn och kanaliserats vidare den vägen. Kommunallagens skrivningar om omsorg om den kommunala ekonomin har istället drabbat kärnverksamheterna som fått det ena sparbetinget efter det andra,.Förändringar i personalstat och scheman har skakat om grunderna för verksamheten och i förlängningen drabbar det kommunens kärnverksamheter inom framför allt omsorg och skola. I sanningens namn skall hon inte ensam bära ansvaret, det delas i lika grad av den opposition som mer liknade en hyllningskör när beslutet om ex.vis satsningen på Sekab togs i fullmäktige. Nu kan man peka finger åt Elvy, men med vilken trovärdighet? Sanningen är nog tyvärr den att det politiska etablissemang som nu försöker frigöra sig från ansvar på olika sätt, istället är de som ytterst skapat förutsättningarna för problemen. Men det vill man nu inte vidkännas. 2009.09.27 Jarl Strömbäck Seniorpartiet – SPI Relingsvägen 22 89178 Bonässund 070-672 7669

Så sant så!

Dilsa, ett klart brinnande ljus Jag vill hissa flaggan, inte på halv stång utan till topp. Det är härligt att få skriva lite positivt igen, och visst är klarsyn positiv? Vissa sanningar kan bara sägas av vissa personer. Så fort Svensson rör vid mångkulturens tveksamheter, kommer rasiststämpeln fram. Det är inte lika lätt när texten är skriven av den egna familjens klart brinnande ljus. Tack Dilsa Demirbag-Sten för ditt inlägg på DN-debatt den 24.9. Visst skall vi värna om mångkulturen, men innebär det att kravlösheten blir norm? Är det oväsentligt hur man klär sig på våra arbetsplatser? Så rätt du tänkt Dilsa, den svenska, kanske också västerländska flatheten att hellre lyssna till de högljutt extrema än att lyssna på de stora grupper som strävar efter ett liv i harmoni är det verkliga hotet mot tolerans och samförstånd mellan kulturerna. Det är verkligen dags att sätta ner foten, och det görs på ett så övertygande sätt i din artikel. Så ni som inte läst, gå till www.dn.se/debatt, läs och begrunda. 2009.09.25 Jarl Strömbäck

Orättfärdig budget.

När regeringen i måndags lade fram sin budget för valåret 2010, så är det en djupt orättfärdig budget. Den är orättfärdig på det sättet att ytterligare bördor läggs på de som drabbas av arbetslöshet och de som är sjuka. Orättfärdig framför allt för att de vilka under ett långt arbetsliv byggt vårt samhälle, och fostrat den nuvarande politikergenerationen, belönas med den ena ekonomiska örfilen efter den andra. Jobbskatteavdrag kallas det som i själva verket är en omfördelning av skattebördan från de arbetande till de som har arbetat. Och det är inte småsummor det handlar om. I en granskning DN i maj lät göra med hjälp av rikskatteverket visade man på skillnader som handlar om många tusen kronor per år beroende på löneläget. Nu förstärks de skillnaderna ytterligare. Samtidigt som ett ytterligare jobskatteavdrag införs, kommer under 2010 och åren därefter en nedjustering av lönen för de äldre att göras. Det är den s.k. bromsen som slår till och innebär att under de kommande 5 åren de äldre kommer att mista ca 50.000 kronor av en redan snäv ersättning, detta utöver skatteorättvisan.. En redan svår situation är på väg att urarta, och köerna till de kommunala ersättningssystemen kommer att öka. Den här situationen är inte okänd, den har debatterats i slutna kretsar under flera år och hänger samman med missgrepp i hanteringen av den skattereform som genomfördes för drygt 10 år sedan. Den här situationen är heller inte något som bara angår dagens seniorer, den angår i högsta grad de 50,60 och 70-talister som en dag också kommer att ta del av det kollektiva sparande vi kallar pensioner. Den nuvarande politiken på området kan i bästa fall liknas vid det sluttande planet, bort från solidaritet och omsorg, mot ett samhälle där egennytta och bristande solidaritet mellan generationerna breder ut sig. Men också bristande information till dagens unga, som därmed invaggas i förhoppningen att allt nog ordnar sig till slut. Att de olika pensionärs organisationerna i det här sammanhanget protesterar är naturligtvis bra. Men lite tyder på att de får ett politiskt stöd för sin uppfattning av de nuvarande, i den här frågan sammanlänkade partierna. De som vill se en förändring i de här avseendena, får nog söka den utanför det nuvarande politiska etablissemanget. 2009.09.21 Jarl Strömbäck

Driv månglarna ut ur templet

Kyrkorum smittat av maktspel och Mammon Om några dar går vi till val. Det är inte vilket val som helst, valet till folkkyrkans förtroendemän och kvinnor. Det är valet till humanismens, etikens och moralens företrädare i vårt samhälle. Det är heller inte ekonomiskt obetydligt. Den vanlige familjen betalar ca 1000 kronor i månaden i kyrkoskatt i vårt län. Det är mer än de flesta har i någon enskild försäkring eller A-kassa för den delen. Nog finns det skäl att värdera de personer vilka skall företräda oss och vad de står för. Under de senaste åren har vi återkommande kunnat läsa om konflikter i kyrkans värld. Det har ofta handlat om de små församlingarnas känsla av rättslöshet och utsatthet inför stiftsledningens diktat i olika avseenden. Det har handlat om vem som har arbetsgivaransvaret i den egna församlingen liksom om hur stiftets tillgångar bäst kommer kyrkans verksamhet i bygderna till del. Och den som i de avseendena utpekas som ansvarig i stiftsledningen är dess vice ordförande Per-Henrik Bodin. Samme Bodin skrev i länets tidningar i mitten på augusti (ÖA 17/8), en debattartikel vars budskap var att valen till stiftsfullmäktige och kyrkomöte, de mest betydelsefulla valen skulle uteslutas ur det direkta valsystemet. Artikeln var blygsamt nog undertecknad med titeln ”kyrkvärd”, inte den verkliga maktposition han egentligen innehar. Bodin vill inte att gemene man skall få inflytande över vilka som väljs till stift och kyrkomöte, de främsta och mest betydande av kyrkans fora. De valen skall istället ske i slutna kretsar vilka lättare kan styras med hjälp av stiftets maktmedel och ekonomiska resurser. Mönstret går igen, och det är lätt att förstå den oro som återkommande synts i media. Nog är det märkligt att en företrädare för det parti, ( C ) som gjort decentralisering och medinflytande till honnörsord, visar sig vara dess främste motståndare. Och nog finns det anledning att fundera på, om verkligen den som sätter Makten och Mammon före demokrati och medinflytande är den som skall vara biskopens främste rådgivare. Kanske bör vi alla i valet kommande helg fundera över Jesu ord ”Driv månglarna ut ur templet”, eller för den delen Tennisons kloka ord i nyårsdikten, ”ring ut det gamla och ring in det nya”. När nu vårt stift får en ny biskop, förtjänar hon nya och kloka rådgivare. Låt kyrkovalet också bli ett förnyelsens val i avseende på de vi väljer till stiftsledning och kyrkomöte. 2009.09.18 Jarl Strömbäck

Ett hack i kurvan

Lehman Brothers, ett glashus i dubbel bemärkelse Betydelsen av den finanskris vi sett under det senaste året har debatterats livligt inte minst nu på årsdagen av Lehman-bankens kollaps. Störningarna blev monumentala, men tack vare politikens ingripande kunde de lösas upp. Det är nog så viktigt att notera, att den så ofta bespottade politiken visade sitt värde när finansen själv svek på det grövsta. Nu blev krisen inte den katastrof man var så rädd för. Snarare ett hack i kurvan av ständig ekonomisk utveckling. En tillbakagång på 2-3 % i vårt land, mer på en del andra ställen visserligen. Nu förutses en ökning av tillväxten under tredje kvartalet i år, och därmed har vi kanske kommit upp på fast mark igen. Sviterna som återstår är snarare de som skulle kommit även utan krisen. Fordonsindustrin lider av överetablering, och små tillverkare har då ofta svårast att klara sig, med andra ord Volvo och Saab. Att de dessutom hade sjuka ägare gjorde inte saken bättre. På motsvarande sätt kan man analysera område efter område. Det omedelbara hoten har försvunnit, nu handlar det mycket om att parera en möjlig inflationsrisk pga de stora kapitalbelopp som tillförts de finansiella systemen. Ur askan stiger också behovet av att reglera de finansiella system som ju visat sig inte kunna sköta ruljangsen på egen hand. I det sammanhanget är det betryggande att ta del av Obamas tal på Wall Street idag (14.9) liksom den enighet som EU;s ministrar demonstrerade på det området i mötet i London. Vulgärkapitalism hör inte samman med ansvarsfull ekonomisk politik, åtminstone det borde krisen ha lärt oss. 2009.09.14 Jarl Strömbäck

Höst i Sverige

Semestrarna är över och nu startar kampen om dagordningen och medias uppmärksamhet. Det är ett år kvar till valet, det år då rösterna för nästa mandatperiod skall köpas. Regeringen gör sitt bästa genom att mata de som redan har med ytterligare jobbskatteavdrag. Som om inte den nu yrkesverksamma generationen kunde masa sig till jobbet, om man inte får en ytterligare muta. Och den rödgröna oppositionen kontrar med att man vill vara bäst på välfärdstänket. Bra så, om man nu tror sig kunna lita på det? Sveken från den rödgröna sidan i tidigare regeringar har varit så många. En grupp lyser mer än andra med sin frånvaro trots drygt 20% av landets befolkning, de äldre och deras ekonomiska situation. 1,6% avdraget som varje år minskar deras ersättning med 1,6% jämfört kostnadsutvecklingen i övrigt i landet, garanterar att den som lever tillräckligt länge också får smaka den ekonomiska piskan. Gamlemor och gamlefar, de som lagt grunden till yuppiegenerationens glassiga tillvaro, får snällt finna sig i att redovisa varje korvöre man sparat för att kunna få ut eventuellt stöd i form av bostadsbidrag. Så läggs tvångströjan på de seniora i Sverige. Dess namn kallas olika saker, bromsen som orsakats av regeringarnas plundring av AP-fonderna, eller underlåtenheten att inbetala de avgifter som det nya pensionssytemet (NPS) förutsåg. Det ligger stråk av vemod över ett land som lämnar solidariteten mellan generationerna, och hellre skapar ytterligare klyftor. De gamlas av arbete knotiga händer förtjänar mer än barnbarnens flinande arrogans. 2009.09.09 Jarl Strömbäck Seniorpartiet

En ynka rad

Rödgrön opposition Söndagen den 6 september och den opposition (S+V+MP) som för närvarande leder i opinionsmätningarna över regeringsalliansen har en stort uppslagen debattartikel på DN-debatt. Temat är vad man skall prioritera när man tar över regeringsansvaret efter valet 2010. I den artikeln spiller man endast en ynka rad på de frågor som berör det kollektiva sparandet och skattefrågorna för seniorerna. Det sker sedan samtliga pensionärsföreningar med 800.000 medlemmar dagarna innan haft möte med Thomas Östros, alternativets ekonomiske talesman. Ett samtal som andades löften om en annan syn på de viktiga områdena. Det tog inte lång tid att glömma det. Det kollektiva sparandet och de skattefrågor som hör samman med utbetalningen av den uppskjutna lönen kräver ett annat handlag, och av allt att döma också andra politiska företrädare. 2009.09.05 Jarl Strömbäck Seniorpartiet-SPI

Bo bra hela livet

Trygghetsboende? När den statliga utredningen äldreboendedelegationen lade fram sitt betänkande ”Bo bra hela livet”,konstaterade man att behovet av anpassade bostäder kommer att bli mycket stort under överskådlig tid framöver. De handlar om de seniora medborgarnas behov, men också behov hos övriga grupper av medborgare. För dem handlar det om att det saknas en boendeform mellan det ordinära boendet och det särskilda boenden som är inriktade på vård och omsorg. Oro och otrygghet liksom ensamhet gör att många önskar sig ett annat boende. Bostaden har kanske inte hiss, den är inte handikappanpassad eller kraven på tillgänglighet brister på andra punkter i det ordinära boendet. Delegationen föreslår därför att de termer och begrepp som idag används för olika slag av bostäder, ersätts av seniorbostäder (anpassade för äldre), trygghetsbostäder samt vård – och omsorgsboende. Det nya är alltså att begreppet trygghetsboende skall fylla glappet mellan det ordinära och det särskilda boendet. Delegationen föreslår att kommunerna genom en särskild lag får befogenhet att tillhandahålla trygghetsbostäder till äldre utan särskild prövning enligt socialtjänstlagen. Åtagandet skall vara frivilligt. I ett trygghetsboende skall det finnas tillgång till gemensamhetslokal, personal som en gemensam resurs och trygghetslarm. Det skall också finnas möjlighet till gemensamma måltider. Målgruppen för det här boendet är de äldre som känner sig oroliga, otrygga och/eller socialt isolerade i sitt gamla boende. En reform av det här slaget kostar en del pengar bland annat för personal, vilken skall vägas mot andra kostnader vilka uppstår ur otrygghet och stress. Därför föreslås att ett statligt bidrag till personal i gemensamhetslokaler i anslutning till trygghetsboenden utgår. Man föreslår också att det nuvarande investeringsstödet till särskilt boende även skall omfatta trygghetsboende och att ramen för stödet utökas. Hur förslaget kommer att mottas följs med stort intresse av de som berörs. Valåret 2010 och regeringens handlande är i det avseendet av stor betydelse. Hur situationen är i vårt län, kommer delvis att belysas under den kommande veckan, då Sveriges Pensionärsförbund/SPF med sina 6200 medlemmar i 23 föreningar i vårt län, på olika sätt kommer att fokusera på boendefrågorna. Vi anser att politiker och planerare redan nu på allvar måste ta tag i den långsiktiga bostadsplaneringen för att på det sättet kunna möta växande behov. I det avseendet är trygghetsboenden en särskilt eftersatt, och önskad bondeform. När därför SPF gjort vecka 37 till kampanjvecka i hela landet, med annonserade program på många order, så vill vi med det lyfta frågan om att ”Bo och leva hela livet” på rätt sätt. 2009.09.04 Jarl Strömbäck Distriktsordförande Sveriges Pensionärsförening i Västernorrland Relingsvägen 22 89178 Bonässund 070-6727669

Plats för nya tankar.

Det hävdas ofta att kroppspråket är långt viktigare som sanningsmarkör, än ordet. Och så är det nog också, vi känner instinktivt om någon talar osanning. I det avseendet är nog också garvade politiker sitt eget samvetes fångar. När därför Fredrik Reinfeldt i Moderaternas nyligen av hållna stämma i Västerås, och senare i TV:s program Agenda för fram budskapet att Moderaterna nu för en politik för hela folket var det ett budskap som inte bars av hans kroppspråk. Det var en besvärad Reinfeldt som likt en besvärjelse framförde ett budskap han inte själv trodde på. Att Moderaterna skall bli det nya statsbärande partiet är naturligtvis en from önskan från hans sida, men då får man nog tänka om. Det Reinfeldt i själva verket gör, och det vet han naturligtvis, är att han köper röster via skattesänkningar, enligt samma cyniska synsätt som S tidigare köpte röster via bidragssystemet. Lika kålsupare med andra ord, låt vara med andra målgrupper. Man bygger inte statsmannaskap på att ställa grupp emot grupp, vilket sker just nu i Moderaternas och deras vänners Sverige. Det är inte alltid den enskildes fel att vederbörande blir arbetslös eller sjuk. Det är inte klok och medkännande politik att ställa hela äldrekollektivet utanför samhällsutvecklingen, och omfördela skattetrycket på den redan ekonomiskt pressade gruppen. Alliansen har inte svaret på framtidens frågor, inte heller ett vänsterblock som tyst accepterar utvecklingen. Av de skälen är det hög tid att lämna plats för nya tankar i politiken, tankar byggda på solidaritet mellan grupper av människor, mellan samhälle och näringsliv. 2009.09.01 Jarl Strömbäck Seniorpartiet -SPI

Augustitankar.

Vindkraftspark, Strömsund i Jämtland. Havet ligger oljeblankt stilla, och stillheten är också nästintill fysisk när jag glider in i hamnen på semesterön den sena augustidagen. Buset har lämnat plats för stillheten på Norrlandskustens mest namnkunniga ö. Och i butiken med dess sporadiska öppettider har man nu tid att lyfta blicken, föra samtal på ett personligt sätt och utan högsommarens stress. Det är en dryg månad nu sedan flera hundra båtar med sina besättningar trängdes i hamnen och på den lilla bygatan. Och i det politiska livet börjar debatten ta liv igen. På senare tid har vi i både riksmedia och lokalt kunnat ta del av ifrågasättandet av de vattendirektiv som kommit från EU, och nu skall översättas i lag och handling i vårt land. Ännu ett av dessa påbud som i grunden handlar om att beskära den nationella beslutanderätt, och den äganderätt som vi vant oss vid att se som självklar. När varningsklockorna för en del år sedan började klinga med budskapet att värna om det svenska självbestämmandet, möttes det av stor kyla från flertalet politiska instanser. Sakta börjar en ny medvetenhet sprida sig, och bra är väl det. Var hamnar vi i en förlängning där EU beslutar över land och vatten, över näringsliv och energipolitik, och riksdagen blir dess förlängda arm och villiga lagstiftare. En massiv utbyggnad av vindkraft för att stödja och exportera energi till kontinenten, medför enorma ingrepp i naturen. De kontrakt som styr den exporten kommer att förutsätta att vi kan garantera leverans under alla omständigheter, vilket innebär att vattenkraften, eller kärnkraften måste byggas ut väsentligt. Reglerkraft kallas det i officiella sammanhang. Man behöver inte vara EU-motståndare för att ha synpunkter på den politik som förs, och dess konsekvenser på vårt land. Den insikten hoppas jag kommer att prägla mer av debatten på det här området framgent. 2009.08.30 Jarl Strömbäck Landstingsledamot Seniorpartiet SPI Relingsvägen 22 89178 Bonässund 070-6727669 http://liberalavindar.blogspot.com

Augustikväll

Augusti, varma dagar och kvällar med ljummen luft. Frodig grönska, kräftor eller surströmming allt efter belägenhet och smak. Det är tid för sommarens efterrätt. I skogarna väntar naturens blå och röda guld på att skördas. Så måste i alla fall många av de från fjärran länder som lockats till vårt land föreställa sig det. Kanske lurade av samvetslösa människor, vilka lovat mycket men håller lite. Så svävar tankarna iväg medan jag plockar mitt röda guld, mina lingon på ön. Där växer bären i överflöd, ingen plockare behövs. Nävarna blir fort fulla och likaså den lilla hinken. Men så är det inte alltid. För de som skuldsatt sig för att från fjärran land göra resan till bärens ”Klondyke”, i tron att man skulle bli rik kan sluträkningen bli smärtsam. Och de som profiterade på resan kan räkna sina pengar utan ryggont och insektsbett efter långa dagar i skogen. Här hemma talas det mycket om arbetslöshet, inte minst bland de unga och i glesbygd. Bland dem finner man sällan bärplockare. Likt arabländernas sheiker får gästarbetarna göra det ”ovärdiga” jobbet, alltmedan de arbetslösa väntar på att bidragsmaskineriet skall mata dem. Sverige i augusti 2009 Jarl Strömbäck

Från ord till handling

Generationer i samverkan Att gå från ord till handling är inte alltid lätt. Ändå är beslutet att våga det steget det avgörande, inte minst gäller det i politiska frågor. För egen del har sommaren 2009 blivit en vägdelare på flera sätt. Samtidigt som en nära 100-årig anhörig avslutat sin jordavandring, har ett litet charmtroll till barnbarn kommit till världen. Generationerna avlöser varandra, och så skall det vara. Vi som är de äldre skall som goda förebilder och stöd finnas med på resan genom livet för de nya, och gör det väl också i allmänhet med stor glädje. Men nu skakas den solidaritet som så väl behövs mellan generationerna i sina grunder. Inte på grund av något hugskott från enskildas håll, men väl av ett politiskt etablissemang som gör sitt bästa för att ställa grupp mot grupp enligt den gamla tesen om att härska genom att söndra. När därför de fem största pensionärsorganisationerna med ca 800.000 medlemmar bakom sig, i gemensamt brev till regeringen för fram sina synpunkter till regeringen så är det skarpa ordalag som gäller. Tillåt mig att citera.: ”Med de pensionssänkningar som blir nästa år, de gap i inkomstutveckling vi sett de senaste 15 åren mellan pensionärer och löntagare och skatteorättvisan, ser vi ett samhälle som rivs isär. Grupp ställs mot grupp. Vi pensionärer känner att vi ställs utanför samhällsutvecklingen”. Till Anders Borg, vår finansminister blir budskapet än tydligare: ”När vi från samtliga pensionärsorganisationer uppvaktade dig för ett år sedan sa du att pensionärerna skulle stå långt fram i kön vid nästa budget. Du kunde heller inte argumentera emot det orättvisa i att pensionärer betalar väsentligt högre skatt än löntagarna på samma inkomst. Den orättvisa inkomstskatt som införts av den regering du är finansminister i, är ett brott mot pensionsöverenskommelsen. Att rättvisan återställs är en förutsättning för att vi pensionärsorganisationer skall skall kunna acceptera pensionssystemet.” En regering som gör till sitt motto att ställa generationer mot varandra, att härska genom att söndra eller för den delen så tydligt markerat sitt avståndstagande till de äldre förtjänar inte mitt stöd. Att gå från ord till handling för egen del har därför blivit liktydigt med att lämna drygt 15 år i ett av regeringspartierna. Det rättstänkande jag förknippar med en liberal och ansvarstagande grundsyn tar jag med mig, när jag nu fortsätter mitt politiska arbete i Seniorpartiet SPI. 2009.09.22 Jarl Strömbäck Relingsvägen 22 89178 Bonässund 070 6727669