I Mammons tjänst

Mulen är morgonen över landets västra kust, och duggregnet faller som tårar över de som rör sig på väg till dagens aktualiteter. Ännu en dag skall fyllas med nya händelser, några av dem återkommande i medias nyhetsrapporteringar innan dagen är slut. Nu till något som varit återkommande på senare tid, nämligen rubricerat.

I tidernas begynnelse var bytesekonomin det avgörande för samverkan mellan människor i olika avseenden. Så småningom kom guld och ädla metaller att bli värdemätare i handel mellan nationer tillsammans med varor av särskilt värde. I vår moderna tid har de medlen bytts ut mot papperspengar, och i allt större utsträckning digitala pengar vi aldrig håller i handen. De förmedlas som tryck på tangenten i våra digitala system.

Det personliga har ersatts med det opersonliga i penning hanteringen, och girigheten har i stor utsträckning ersatt hederligheten i synen på rätten till de grötfat i symbolisk bemärkelse som pengarna utgör.

Ledande i den utvecklingen har det som kallas banker varit, och är så fortfarande. Där hanteras pengarna i allt mer anonyma kedjor av händelser, och givet att hanteringen av de kedjorna skapar nya rikedomar också för de banker som hanterar verksamheten, blir lockelsen att ta del av rikedomarna, långt större än rädslan för att utpekas som del i en kriminell verksamhet.

Ungefär så kan nog i korthet beskrivas den verklighet som ligger bakom att stora banker som Danske Bank, Nordea och Swedbank nu visat sig vara ledande organ i Mammons tjänst när det gäller att tvätta kriminella pengar med ryskt, och säkert också annat, ursprung.

Det är ljusår mellan de små lokala sparbanker som är exempelvis Swedbanks ursprung, och bildades som ett stöd för de lokala företagandet på sina orter, och det multinationella företag som numera gärna hävdar sin lokala förankring, men i realiteten visat sig stå till det internationella kapitalets tjänst, även när det uppträder i sin mest ljusskygga form.

De avslöjanden som kommit på senare tid är säkert bara en droppe i havet av de kriminella aktiviteter som är del av det internationellt bankväsendet. De är ändå mycket viktiga i en värld där de ekonomiska klyftorna ständigt ökar, och därmed hotet mot stabiliteten i de politiska systemen i demokratisk mening.

2019.03.07

Jarl S

Driv månglarna ut ur templet

Kyrkorum smittat av maktspel och Mammon Om några dar går vi till val. Det är inte vilket val som helst, valet till folkkyrkans förtroendemän och kvinnor. Det är valet till humanismens, etikens och moralens företrädare i vårt samhälle. Det är heller inte ekonomiskt obetydligt. Den vanlige familjen betalar ca 1000 kronor i månaden i kyrkoskatt i vårt län. Det är mer än de flesta har i någon enskild försäkring eller A-kassa för den delen. Nog finns det skäl att värdera de personer vilka skall företräda oss och vad de står för. Under de senaste åren har vi återkommande kunnat läsa om konflikter i kyrkans värld. Det har ofta handlat om de små församlingarnas känsla av rättslöshet och utsatthet inför stiftsledningens diktat i olika avseenden. Det har handlat om vem som har arbetsgivaransvaret i den egna församlingen liksom om hur stiftets tillgångar bäst kommer kyrkans verksamhet i bygderna till del. Och den som i de avseendena utpekas som ansvarig i stiftsledningen är dess vice ordförande Per-Henrik Bodin. Samme Bodin skrev i länets tidningar i mitten på augusti (ÖA 17/8), en debattartikel vars budskap var att valen till stiftsfullmäktige och kyrkomöte, de mest betydelsefulla valen skulle uteslutas ur det direkta valsystemet. Artikeln var blygsamt nog undertecknad med titeln ”kyrkvärd”, inte den verkliga maktposition han egentligen innehar. Bodin vill inte att gemene man skall få inflytande över vilka som väljs till stift och kyrkomöte, de främsta och mest betydande av kyrkans fora. De valen skall istället ske i slutna kretsar vilka lättare kan styras med hjälp av stiftets maktmedel och ekonomiska resurser. Mönstret går igen, och det är lätt att förstå den oro som återkommande synts i media. Nog är det märkligt att en företrädare för det parti, ( C ) som gjort decentralisering och medinflytande till honnörsord, visar sig vara dess främste motståndare. Och nog finns det anledning att fundera på, om verkligen den som sätter Makten och Mammon före demokrati och medinflytande är den som skall vara biskopens främste rådgivare. Kanske bör vi alla i valet kommande helg fundera över Jesu ord ”Driv månglarna ut ur templet”, eller för den delen Tennisons kloka ord i nyårsdikten, ”ring ut det gamla och ring in det nya”. När nu vårt stift får en ny biskop, förtjänar hon nya och kloka rådgivare. Låt kyrkovalet också bli ett förnyelsens val i avseende på de vi väljer till stiftsledning och kyrkomöte. 2009.09.18 Jarl Strömbäck