Hampnäs ett bondeoffer

Hampnäs ett bondeoffer. Så var det då dags. Lagom till sitt 100-års jubileum får Hampnäs folkhögskolas vänner, elever och personal landstingets besked om nedläggning. Visserligen är det inlindat, verksamhet skall kunna kvarstå, men inte i folkhögskoleform eftersom området skall säljas. Men det är ändå en konstruktion som nog ingen tror på, ett sätt att försöka behålla folkbildningsanslagen. Det hjälper i grunden inga av Hampnäs vänner. I ett inlägg i debatten (Ledarskap ifrågasatt) i ÖA för drygt en månad sedan tog undertecknad upp hotet mot Hampnäs. Då uteblev reaktionen, måhända blir den mer påtaglig nu. Som deltagare i det forum, landstingets regionala nämnd, som har att ta det formella beslutet kommande tisdag den 15.12, vill jag gärna förmedla några intryck. Det första är att Hampnäs på inget sätt varken är orsak till landstingets kris, eller räddningen för detsamma. De få miljoner man kan spara på en nedläggning skall jämföras med de minst 361 miljoner saknas i vårdapparaten. Hampnäs har under de 7 år undertecknad suttit i landstingsfullmäktige aldrig varit ett problem. Skolan har fungerat väl inom sina ekonomiska och andra ramar. Det som nu händer är orättfärdigt, skalpellen borde satts in på andra ställen om man nu strävar efter att skära i nämndens kostnader. I nämndens arbete har jag ifrågasatt delar av scenkonsten, vilken har orimligt dålig intjäningsförmåga. Ett annat är hanteringen av Nordviksskolan liksom pengarullningen till länsmuseet. När nu valet fallit på en stängning av Hampnäs så har det mer intryck av regionalpolitiskt schackrande, än seriöst behovsprövad verksamhet. För de som räknar sig som Hampnäs vänner, återstår att fundera på hur de på ett värdigt sätt skall kunna visa sin besvikelse över det politiska sveket mot en väl behövd 100-åring. Stängningen av Hampnäs blir ett bondeoffer för att tala schackspelets språk, av obetydlig betydelse för landstingets ekonomi, och det är sorgligt. 2009.12.10 Jarl Strömbäck Landstingspolitiker SPI