Höstbestyr

Det är rimfrost på bryggorna. Natten har varit kall och vintern knackar så sakta på dörren. Än lyser löven i allsköns nyanser. Det är bedövande vackert och tystnaden så verklig att man tycker sig kunna ta på den. Fågelskriket från vår och försommar har för länge sedan tystnat. På skäret som är skyddat från landstigning, och därmed blivit en fåglarnas verkliga barnkammare, är det nu också stilla. Jobbet med att lyfta in bommarna kräver sina 3-4 man för att fungera. De är stora och tunga men ändå klena om vinterns isar trycker på. Så för att rädda dem från förstörelse återkommer jobbet årligen. Vass och sly skall samlas ihop och brännas. Stämningen är god och uppslutningen imponerande bra. Efter ett par timmars slit är det dags för korvfika i ett av båthusen. De smakar mumma med bullens ständigt lika odödliga korv. På em, när vassbrasan slocknat är det dags att åka hem för en välförtjänt vila. Det sociala nätverket har fungerat. Det frivilliga och obetalda arbetet knyter särskilda band av förtroende. Kanske skulle också politiken fungera betydligt bättre, om den inte idag var så hårt kommersialiserad. Jakten på arvodena slipar knivarna i samband med nomineringarna och gynnar de utan skrupler, utan samvete. Det är dags för hamnen att få sin vintervila. Och för båtägarna att så småningom börja planeringen för ännu en sommar med drömmar om bad och härligt väder. 2009.10.11 Jarl Strömbäck