Minne av historiens vingslag.

Berlinmur på fall Det var sensommar 1961, närmare bestämt den 13 augusti. Sedan några månader hade jag förtroendet att för första gången i mitt då unga liv föra fartyg som styrman på Broströms feederfartyg Tento. Om ett par veckor skulle jag börja på sjöbefälsskolan, och så gick tankarna när jag gick på min vakt kl. 8 på morgonen. Vi stävade i strålande väder utefter den skånska kusten upp mot Bornholm. I radions nyheter kom upprörda röster, de talade om truppsammandragningar runt Berlin, risk för krig.Jag hade hört och läst så mycket om kriget,och kände hur oron spred sig i magen och kroppen. Under dagen klarnade läget, gränsen mellan den östra och västra delen av Berlin höll på att stängas med hjälp av en mur. Krigsrubrikerna i rapporteringen avtog så småningom och järnridån som den senare kom att kallas permanentades rakt genom Europas hjärta. Så skulle det också förbli i 28 år, tills gräsrötterna i östra Europa framtvingade en ändring, en rivning av muren. För de som likt undertecknad reste mycket i det stängda östra länderna, var skillnaden i utveckling under de här åren så markant. Vardagsmänniskorna fick en allt tyngre börda att bära. Köerna till livets nödtorft blev allt längre, och valfriheten och mångfalden lyste alltmer med sin frånvaro. Det var lätt att registrera den längtan till förändring som fick muren på fall. I det sammanhanget bör det ändå noteras, att länder som England och Frankrike inte ville ha en återförening av Tyskland. Man var rädd för ett starkt Tyskland, och motsatte sig därför i samtal med Gorbatjov återföreningen. Det var stödet från USA som slutligt gav perestrojkan och Gorbatjov den knuff i rätt riktning som nu har gett oss alla ett mer harmoniskt, starkare och för fred och frihet bättre röstat Europa. Historiens vingslag är trots allt ofta en välsignelse. Var hade vi varit nu, 20 år senare om man med våld hade försökt kväsa det folkliga uppror som förde till murens fall? Om det behöver vi dessbättre bara spekulera, det scenariot slapp vi. God bless us for that. 2009.11.13 Jarl Strömbäck