Brytningstid

Fullmåne över vinterlandskap. Krispig snö under joggingskor och några minusgrader. Det lackar mot jul och handelns stora högtid. För många är det “business as usual“, för andra har meddelandet om uppsägning kommit. Det var länge sedan den offentliga sektorn var den självklart trygga arbetsplatsen. Nu är det i landstinget i Västernorrland som kvasten går. Hundratals människor får sin trygghet ifrågasatt genom uppsägningar man har svårt att förstå. Behoven i sjukvården finns, arbetet likaså. Men det kostar för mycket och ledarskapet har sviktat. Kostnadsutvecklingen på löner och läkemedel äter upp vårdens resurser. Paradoxen är att man inte längre har råd att ge de sjuka den omsorg de skulle behöva. Köerna ökar liksom oro och ilska. Den motor som skall hålla samhället igång, industrin och de fria näringarna har fått sina möjligheter alltmer beskurna av en hungrig, politiskt styrd byråkrati. Av kostnadsutvecklingen på områden som exempelvis energi, vilken slagit ut, och slår ut allt fler företag. De nedskärningarna slår indirekt på de pengar som borde flyta in till den offentliga sektorn. Så värnar man inte om den bas som bär samhället, så sågar man på den gren som bär en tills den brister, då får man bära konsekvenserna. Och de högavlönade läkarna, är de villiga att samverka med återhållsamhet på löne-och förmånssidan? Är de villiga att skärpa sina schemaläggningar till förmån för patienterna? Nyckeln bär fler än en på, fråga är om de är villiga att var och en och tillsammans låsa upp stängda dörrar, eller om än fler skall förpassas till arbetslöshetens väntrum alltmedan köerna till vården ökar. 2009.12.02 Jarl Strömbäck