Natalya Esterimova

När det gamla året går till vila är också tid för att titta tillbaka. Att minnas det liksom de som förtjänar att minnas. I det sammanhanget hart vårt östra grannland Ryssland en särställning. En demokratisk och fredlig utveckling där, skulle vara en enorm tillgång för världen i stort. Därför är också den skendemokrati, och det politiska våld som är del av det ryska samhället djupt olycklig. Ett av 2009 års offer blev Natalya Estemirova, en kvinnlig rysk journalist som likt tidigare den mer kände Anna Politskovskaja, brutalt sköts ner i juli. Hennes brott var uppenbarligen att hon som medlem i människorättsorganisationen Memorial dokumenterade, och försökte lagsöka de krafter i främst Tetjenien som kidnappar, torterar och våldför sig på meningsmotståndare. Från en bombad byggnad utan elektricitet och rinnande vatten, samlade hon information om raketbeskjutning av sjukhus, om barn och deras mödrar som blev offer för beskjutning när de hämtade vatten vid öpnna vattenpumpar. Liksom de grova våldet mot de som vågade opponera mot de nationalistiska krafterna. Hennes brott enligt de nationalistiska våldsmän som styr i det ryska samhället, utan att vilja synas, var att hon arbetade för att förmedla en sann bild av verkligheten. Naturligtvis har ingen gärningsman åtalats. När nu den organisation, Memorial som hon arbetade för fått Sakharov-priset för sitt arbete, är det väldigt positivt. Men det ryska samhällets demokratikämpar behöver långt mer än ett enstaka pris för att ge Ryssland den demokratiska utveckling dess folk så väl behöver. 2009.12.27 Jarl Strömbäck