De apatiska

Det lackar mot jul, och det politiska landskapet skall om mindre än ett år prövas i ett nytt val. Inför det valet kan det vara klokt att inte minst titta lite på hur den svenska politiken varit på området invandring. En av många som gjort det är författaren och journalisten Gellert Tamas. Knuten till svensk dagspress och TV:s program “Uppdrag granskning”, har han haft möjlighet att se hur våra myndigheter, med uppbackning från politikens ledarskap hanterat de här frågorna. Resultatet är en bok med titeln “De apatiska”, som borde läsas av alla de som i olika sammanhang har synpunkter på det politikområdet. Att vi i vårt land sedan många år haft en järnaxel bestående av Moderaterna och Socialdemokraterna kring invandrings o flyktingpolitiken är ingen hemlighet. Det förhållandet innebär inte att övriga partier stått på barrikaderna för att protestera, de har varit systemets medlöpare. Vad har då hänt och hur? Eftersom vårt land skrivit under de konventioner som föreskriver att vi måste ta emot flyktingar, alltså personer med flyktingstatus, så har det begreppet blivit ett hinder i den politiska hanteringen. Alltså har man, oberoende av vilka traumatiska händelser som fått människor att lämna allt det äger och har för en osäker flykt till främmande land, vägrat klassa dem som flyktingar. Istället har begreppet invandring av ekonomiska eller humanitära skäl blivit den retoriska omskrivningen för personer som sett anhöriga mördas, våldtas, berövade sin egendom, hotade till livet, fråntagna sina möjligheter att försörja sin familj och liknande händelser. Endast i fall där regeringen känts sig tvingade av FN att ta del av de som finns i FN:s flyktingläger, har man tvingats acceptera flyktingbegreppet och därmed det skydd det innebär. Hela det här spelet är naturligtvis ett storartat och djupt olustigt hyckleri. Det bör man hålla i minnet när nu partierna diskuterar hanteringen på området och vad den kan komma att innebära i kommande val. Svensk invandringspolitik var en stor framgång under en lång följd av år, men förbyttes gradvis till sin motsats när byråkratierna på 1970-talet tog över det egentliga ansvaret från näringslivet och människorna själva. Idag förvägras den som kommer till vårt land arbeta om man inte har myndigheternas tillstånd, och det tillståndet är inte lätt att få. Följden blir att vi utvecklar ett samhälle med en stor grupp människor vilka tvingas leva i stor ovisshet om sin framtid, samtidigt som de för sin försörjning är beroende av en skoningslös, olaglig svart marknad. Så ser de nuvarande politiska partiernas politik ut på området invandring. De har långt kvar innan de kan kalla sin politik humanitär och varmt bemötande. Sätt upp Gellerts bok på Er önskelista inför julen. 2009.11.19 Jarl Strömbäck