Att rädda liv

Barn i kuvös Det är idag en vecka sedan jag skrev bloggen ”Livets byggstenar”. Den veckan har inneburit en ständig kamp mellan hopp och förtvivlan för de närmast berörda. I universitetssjukhusets kliniska sal har det lilla barnet varit uppkopplat till allsköns blinkande och räknande maskiner. Det lilla huvudet har mest av allt liknat en nåldyna, pepprad med nålar, sensorer som rapporterat data över hjärnans signaler (EEG), sensorer som mätt hjärtfrekvens och blodvärden, leverfunktion och mycket mer. Nu, en vecka senare har ”nåldynan” blivit befriad från sina nålar. Idag görs en MR magnetröntgen på det lilla barnet, lilla ISA som hon heter. Vägen tillbaka till ett alldeles vanligt spädbarn ser ut att lyckas. Av alla fysiska prövningar i livet är själva födelsen kanske den allra största. Inom loppet av några minuter i bästa fall, förflyttas barnet genom den trånga öppning som är kvinnans bäcken ut i en fullständigt ny miljö. Ut i kylan och bort från skyddet i livmodern. Omedelbart skall också anpassningen till det yttre livet ske. Navelsträngen klipps och andningen komma igång. I de allra flesta fall går det bra, i ett fall på 1000, drabbas barnet av ett chocktillstånd som kallas Asfyxi med medicinskt språkbruk. Andningen kommer inte igång, och därmed uppstår också ett livshotande tillstånd. För universitetssjukhuset här i björkarnas stad handlar det om ett barn i månaden, med hela övre Norrland som upptagningsområde. Boten är naturligt nog att omedelbart och akut arbeta för att få igång andningen. Men det tar normalt en stund, och för att säkerställa att allt ändå blir bra följer en period av varierande längd med intensiv vård. Landstingspolitiken får en annan och mycket konkret innebörd när man får följa den i praktisk verklighet. Den handlar i mångt och mycket om just begreppen liv eller död. Vi har i vårt land värderat livet högt, men resursfrågorna hänger ständigt likt ett mörkt moln över sjukvården. Visst har enormt mycket skett i form av utveckling inom vården. Antalet vårdplatser minskar ständigt som en följd av nya behandlingsmetoder. Ingrepp görs nu på ett helt annat sätt med titthåls kirurgi, laser eller medicinering. Kunskap och kontroll av sjukdomsförlopp är så mycket mer kända än förr. Sjukhuset idag är mer av en kontrollstation av hälsan på vägen genom livet, än en institution man vistas på under längre tider. Men kvar står behovet av den yttersta länk av trygghet som sjukvården ändå utgör, den länken får inte fuskas bort i de diskussioner om prioriteringar inom vården som nu påbörjats i landstingen. Exemplet med det lilla barnet är verkligt. Omkring det ryms en ung familj, en liten storasyster och andra anhöriga. Och inte minst alla de förhoppningar som månader och år av längtan efter barnet skapat. Barnens inträde är också biljetten till framtiden. Nog är det värt att värna om, att vi också i framtiden skall ha råd att hjälpa dem bli del av livet. 2009-06-07 Jarl Strömbäck

Piraternas framsteg.

Unga "pirater"gläds över valresultatet Det blir pirater i EU-parlamentet efter helgens val. Illa kanske några tänker, långt bättre än rasister med förment demokratiska förtecken enligt min mening. Med andra ord, hellre de som vill värna om integritet och yttrandefrihet, än de som söker sin bekräftelse i rasism och intolerans. Alltså tyckte svenska folket så som jag gjorde i min blog häromdagen, man valde att stödja piratpartiet. Som sann liberal känns det bra. Den liberala själen har alltid haft en ifrågasättande grundton. I så måtto känns släktskapet med piraterna nära. Att sedan dess företrädare Christian Engström är för detta Folkpartist gör inte saken sämre. Har ni för övrigt missat Linda Skugges stöd för Piraterna på Newsmill dagarna innan valet så gå gärna tillbaka och läs. De synpunkterna är mycket relevanta, jag upprepar dem inte här men återkommer gärna senare. Nog för idag alltså. 2009.06.09 Jarl Strömbäck

Livets byggstenar

Livets byggsten läggs till byggsten. Celler möts, sönderdelas och återskapas, växer och skapar strukturer. I timmar, veckor och månader fortgår processen. Så småningom börjar det lilla fostret röra sig. Känn, det rör sig säger en stolt blivande mor. Livets byggstenar är på väg att skapa ett nytt liv. Klockan är 23 på kvällen när telefonen ringer. Det är dags för morfar att sätta sig i bilen, köra de 2 timmarna ner till den unga familjen och ta hand om 4-åringen medan hennes mamma åker till sjukhuset för att föda fram den lilla syskon flickan. Vägen till ett syskon har varit lång, kantad av två utomkvedshavandeskap med tunga operativa ingrepp. Inget tas för givet under de omständigheterna. Tur ändå att lilltösen finns, solstrålen Tova betyder oändligt mycket för att skingra dimmorna i vuxenvärldens krävande verklighet. Klockan 01 är jag framme, 0230 åker en förhoppningsfull blivande mor med sin man till KK, det är dags för syskonet lilla Isa att få komma till världen. Allt har sett så fint ut, efter tidigare prövningar har kollen den här gången varit rigorös. Dubbelt så många uppföljningar på BVC, en speciell gynekolog som följt mor och barn. Nu skall Tova äntligen få ett syskon. Det blir en tillsynes okomplicerad förlossning, vid 05-tiden kommer den lilla flickan fram. Men hon skriker inte efter dask i stjärten, hon andas inte? Rusning efter läkare och återupplivningsprocessen startar på det som för någon minut sedan troddes vara helt okomplicerat. Syrgas, kuvös och helikoptertransport de 30 milen till universitetssjukhuset i björkarnas stad. Det osannolika sker även idag. Och i förlossningsrummet ligger den nyförlösta i väl en timme utan att förstå varför dom försvann med barnet, och varför hon inte får några besked. ”Mitt livs längsta timme”,sagt senare med tårdrucken röst. Vid 1330-tiden öppnas dörren till det nybyggda huset, och en rödgråten, nyförlöst och förtvivlad ung mor kommer in tillsammans med sin man. Barnprogrammet på TV avbryts abrupt, det är dags att rafsa samman lite kläder och sätta sig att köra de 3,5 timmarna till björkarnas stad och universitetssjukhuset där. 4-ringen förstår inget, var är lillasyster frågar hon så naturligt? Kan man säga att hon ligger i en kuvös och kämpar för sitt liv till en 4-åring? Nu ett drygt dygn senare återstår så många frågor? Hopp och förtvivlan kämpar om det själsliga utrymmet. Och rent medicinskt, vad var orsak och verkan? Önskan att förstå och att livets väv skall vara stark nog hos den lilla att stå emot prövningen. 2009.06.05 Jarl Strömbäck

Försvaret av internet.

Christian Engström, Piratpartiets förstanamn i Eu-valet. Det öppna samtalet brukar i högtidliga sammanhang ges benämningen en av demokratins hörnpelare. Utan det samtalet kan inte demokratin överleva på sikt. Ur det sammanhanget är det viktigt att beakta vad som sker i vår omvärld. I dagarna firas 20-årsminnet av massakern på unga studenter på Himmelska fridens torg i Peking. Där sköts mängder av unga studenter ihjäl för sin tro på demokratins möjligheter i Kina. Om det får man inte tala och veta i Kina. Internet är kontrollerat och låst, endast det som är lagligt enligt regimens censur får förekomma på nätet. I andra länder, exempelvis Ryssland har pressen och media ytterst begränsade möjligheter att verka, kritiska journalister mördas regelmässigt om de inte ”förstår” sitt eget bästa vilket innebär självcensur. När därför förslag öppet diskuteras också i EU om att endast det som är lagligt skall få avhandlas på Internet, utan definition av vad det lagliga innebär, då handlar det i grunden om att strypa den roll som Internet utan tvekan har i att sprida det öppna samtalet, demokratins röster. Visst finns det mycket i cyberspace som är vidrigt och delvis kriminellt. Barnporr, försök till bedrägerier är exempel. De aktiviteterna skall naturligtvis motarbetas inom ramen för normal lagstiftning, inte genom svepande kvävning av Internet. Ur de här synpunkterna är det anmärkningsvärt att inget annat parti, inget annat än Piratpartiet har gjort integriteten på Internet till en huvudfråga i söndagens EU-val. Och just av det skälet känns det angeläget att Piratpartiet får en eller flera röster i EU. Se förövrigt den artikel i ämnet som Christian Engström hade under brännpunkt i SvD den 2.6.09. Hotet mot det fria ordet finns, det är väl känt inom mediebranschen. Tidningen "Från Riksdag och Departement"s eminente chefsredaktör Nils Funcke lämnar nu det jobbet för att börja ett nytt uppdrag med fokus på yttrandefriheten. Den friheten har varit en absolut grund för vår svenska demokrati, och behöver försvaras även idag. 2009.06.04 Jarl Strömbäck Relingsvägen 22 89178 Bonässund 070-6727669

Kampen om trovärdigheten

Världsklass på kommunalt risktagande! Det är roligt att spendera, att shoppa runt med fickorna fulla av pengar. Så tycker inte bara omogna tonåringar. Också de som borde ha skolflickstadiet bakom sig kan dras med i den cirkusen. Också kommunalråd med frestelsen att ha kommunens besparingar i sin hand bildligt talat. Strålande kommunalråd För en del år sedan var Örnsköldsvik en rik kommun. Kamerala fäder hade varit måna om den goda ekonomin i kommunen, men det sakernas tillstånd skulle snart ändras. I början av 90-talet kom ett nytt yrväder i ledningen för kommunens politiska system. Med det började shoppingrundan och för all del, det fanns många villiga medhjälpare. Vem vill inte åka limousin genom tillvaron? Så påhejad av fiktiva titlar som årets Öviking var det tesen gasa och bromsa som sattes i verket. Gasa när det gällde det ytligt tydliga. Bromsa när det gällde den tråkiga kärnverksamheten. Äventyrsbadet skulle bli störst och vackrast i norr, naturligtvis skattesubventionerat. En ny arena, den gamla dög inte att bygga om även om andra föreningar gjort så, och kostnaderna sköt i höjden för lån, borgen och direkta kostnader för ex.vis infrastruktur. Men de pengarna var egentligen småpotatis. De riktiga utmaningarna skulle manövreras via det numera bolagiserade energibolaget. Först en saftig kommunal subvention till en gammal utsliten massafabrik, i form av att energibolaget köpte in sig i fabriken. Sedan var det dags att bygga ett kraftvärmeverk som för sin lönsamhet gjorts helt beroende av den gamla fabriken. Sedan var det dags att bli klimatproblemens frälsare genom att överta ansvar för etanolförsörjningen i landet. Övertagandet av SEKAB som nu valsat runt i media inte bara i vårt land har nu mer eller mindre havererat och frågan är bara hur stor smällen blir när den så småningom inte längre kan döljas. I det läget är det naturligtvis opportunt att angripa den sittande regeringen för att den inte skyndar till den nödlidande kommunens hjälp. Angrepp är bästa försvar heter det ju. Kampen om trovärdigheten har bara börjat. För egen del är det intressant att märka den omsvängning insatta personer nu ger uttryck för. De som med sin tystnad tidigare accepterade utvecklingen, ser nu den ekonomiska snaran sakta men säkert börja dras åt, inte bara i kärnverksamheter som vård, skola och omsorg, utan också runt den egna plånboken i form av skattehöjningar. Verkligheten är ibland intressantare än dikten. Och fortsättning följer. 2009.06.02 Jarl Strömbäck

Efterfrågad rehabilitering

Medicinsk rehab liktydig med nödvändig eftervård. Vid styrelsemöte i Västernorrlands distriktsstyrelse av SPF, Sveriges Pensionärsförbund den 2009.05.28, har styrelsen beslutat avge nedanstående synpunkter med avseende på det förändringsarbete som just nu pågår vid länssjukhuset i Sundsvall/Härnösand. En god vård, tillgänglig för alla i rätt tid och med rätt resurser är för många den allra viktigaste samhällsfunktionen i något skede av livet. Vården i vårt län har inte alltid uppfyllt de kriterierna, och vi från SPF är inte motståndare till nödvändiga anpassningar till förändringar med syftet att få till stånd en kostnadsanpassning. Vi har genom media och på andra sätt också följt den kritik som inte minst landstingets egna revisorer riktat mot landstingets ledning, och menar att den kritiken också måste få följder på olika sätt. En god vård i länet innefattar inte bara den akuta delen av vården, den måste också ta hänsyn till de rehabiliterande insatser som erfordras för att de akuta insatserna skall få avsedd verkan. Ur den synpunkten sett oroar vi oss för de förändringar som kan komma att drabba eftervård och psykvård. Vi menar också att i länsuppdraget ingår att ge vården en spridning, som på ett rimligt sätt återspeglar och tar hänsyn till hur befolkningen är fördelad över länet. Den oro för kompetensflykt som en nedläggning av de rehabiliterande verksamheterna i Härnösand kan tänkas medföra är sannolikt berättigad, och kan knappast ersättas av en geriatrisk rehab på länssjukhuset. Med ovanstående vill vi markera vårt stöd för en allsidig och god sjukvård för länets alla medborgare även i framtiden. 2009.05.28 SPF regionstyrelse Jarl Strömbäck -Bonässund Gerhard Cederberg – Alnö Nea-Maria Österlund -Bredbyn Rolf Larsson -Härnösand Maritta Selin -Alnö Kurt Forsberg -Matfors Gull-Maj Jonsson -Ullånger Stig Berntsson -Sollefteå Jan-Eric Nyberg -Sundsvall SPF är intresseorganisation för 6200 seniora länsmedborgare i Y-län.

Historien upprepar sig!

kanonmaten paraderar Så var det dags igen, vi har sett det förr. Kanonmaten marscherar intelligensbefriat och hjärntvättat medan ledarskapet från podiet tittar på. Och budskapet är detsamma som forna tiders huliganer, nämligen ”gör som vi säger annars smäller det”. Nu är det i lilleputtlandet Nordkorea som tuppkammen har tagit sig oanade proportioner. Må det internationella samfundet den här gången ha förnuftet att säga stopp. Forna tiders eftergifter har alltid gjort skadan värre. Hitler fick härja fritt i ett antal år innan den övriga världen insåg att ”piece in our time” för att citera Chamberlain, inte åstadkoms genom ständigt nya offer. Och hur hade världen sett ut idag om sovjeterna fått ta för sig utan motstånd. Diktatur är diktatur och Nordkorea är ett strålande exempel på det systemets totala kollaps. Det är länge sedan man kunde föda sin egen befolkning, men militarismen har man råd med tack vare att omvärlden ställt upp med hjälp i stort och smått. Att man nu genom militär utpressning vill tvinga fram ytterligare eftergifter får inte accepteras. Dags alltså för världens ledarskap att ställa upp till 100 % för freden och för dem som hotas, främst naturligtvis Sydkorea. 2009.05.27 Jarl Strömbäck

Demokratins nödrop

I vitsippors tid I vitsippors och kabelekors tid kommer ett demokratins nödrop från den svenska riksdagen. Den som ropar är Ann-Marie Pålsson. Debattglad och stark skånska, som gjort sig känd för bland annat sin kamp för det som nu kommit att kallas hushållsnära tjänster, men av vänsterpressen fick epitetet pigavdrag. Anne-Marie Pålsson Ann-Marie borde kanske med sin profil och erfarenhet ha varit en given kandidat till en regeringspost efter valet 2006. Istället satsade Reinfeldt på diverse okända kort, allt i rädsla för alltför starka regeringsledamöter. En del av dem blev som bekant tämligen kortvariga och för skattebetalarna kostsamma erfarenheter. Nödropet i det här fallet handlar om den roll riksdagen kommit att få under senare år. Enligt författningen utgör riksdagen landets högsta beslutande organ, i själva verket har makten kommit att helt ligga i händerna på det fåtal i partiledningarna som överenskommer om olika vägval, och sedan kräver av partiets riksdagsmän och kvinnor att de iklär sig rollen som nödvändig röstboskap. Flertalet riksdagsledamöter, lågutbildade och med liten egen integritet likt vårt läns representanter nöjer sig gärna med den rollen. Lönen är ju ofta flerfalt högre än den de kan få i sin eventuella yrkesroll, om de nu platsar i något yrke överhuvudtaget. Ett fåtal med egen stark integritet likt Ann-Marie väljer att lämna den motbjudande cirkus som riksdagen kommit att utvecklas till. Problemen med det är många, riksdagen får en allt svagare roll i allt väsentligt. Regeringen gör sig till riksdagens härskare istället för att vara riksdagens verkställande organ. I allt väsentligt återfinns samma problematik också i relationerna inom fullmäktigeförsamlingarna i landsting och kommuner. Anne-Marie Pålssons upprop är en viktig röst, den borde ges mycket utrymme i media. Läs gärna på www.newsmill.se den 21.5.09. 2009.05.25 Jarl Strömbäck

Strid om rättssäkerheten

USA har under långt mer än 100 år varit målet för miljoner av människor som sökt en ny framtid undan förtryck och rättslöshet i sina hemländer. Den rollen har på allvar kommit att ifrågasättas under de senaste åren av styre, det som nu kan kallas George W Bush-åren. Och symbolen för den rättslöshet som också smugit sig in i det amerikanska samhället har blivit Guatanamo. Nu stundar av allt att döma en hård kamp om vägvalet för framtiden mellan Obama-administrationen och föregångarens paranoia-drivna terroristbekämpare. Samtidigt som Obama håller fast vid tesen att Guantanamo skall stängas, har motkrafterna nu aktiverat sig i kongress och inom säkerhetstjänst. Rimligen är det korrekt när Obama framhåller att Guantanamo skapat fler nya terrorister än om det inte funnits, och USA som rättstat har skadats avsevärt i omvärldens ögon. Inte minst i Ryssland har man använt USA som argument för det brutala kriget i Kaukasus. I dagens (21.5) nyhetsflod får vi ta del av nyheten att amerikansk säkerhetspolis sprängt en terroristcell vars syfte var att spränga någon synagoga. Cellen var infiltrerad av amerikansk säkerhetspolis, som gav dem sprängmedel och bilar för att kunna utföra dådet. Sedan slog man till mot den cell, det terroristdåd man i praktiken åtminstone delvis varit anstiftare till. I vårt rättssystem har infiltrationen som spaningsmetod diskuterats och kritiserats. Värdet av den typen av polisärt arbete måste alltid mätas mot den skada man eventuellt orsakar. Och den mätningen blir i realiteten mycket svår att göra. I slutänden blir det gärna till ”planterade” brott, något som med stor sannolikhet ligger bakom den nya rättegången mot Burmas hopp Aung San Suu Kyi, liksom den sedan åtta år i Eritrea fängslade journalisten David Isaak. Den inrikes strid som nu startat i USA om hanteringen av Guantanamo är i det sammanhanget utomordentligt viktig. Dess utgång kommer att bli avgörande för den framtida utvecklingen av rättssystemet i USA, och därigenom och genom sitt föredöme också i stora delar av den övriga världen. 2009.05.21 Jarl Strömbäck

Den svenska modellens dödskamp???

Globaliseringsrådet, tankesmedja av begränsat värde. För en dryg vecka sedan avled en anhörig 99-årig kvinna på ett boende i Skåne. Hon gjorde det på ett värdigt sätt. Sedd av sin personal och anhöriga, stilla och utan synbar smärta. Samtidigt pågår i vårt land en debatt om synen på äldrevården. Kostnader skall kapas och personalen minskas. I ett par avsnitt av programmet ”Uppdrag Granskning” liksom i media har reaktionerna varit tydliga och kan sammanfattas med begreppet att vi avhumaniserar omhändertagandet av de äldre. De som kvalificerar för en alltmer inskränkt äldreomsorg, är sannolikt vår tids mest utsatta och värnlösa medmänniskor. Men inte bara de äldre är satta under lupp. Också skolan har ett stålbad att se fram emot. Missnöjet med att skolans uppgift alltmer kom att präglas av socialt tänkande på kunskapsinhämtandets bekostnad, bäddade för friskolornas genomslag. Nu segregeras också på sikt skolan, den gemensamma grund för fostran av våra unga som under årtionden utgjort basen för den svenska modellen. I var och varannan kommun sägs nu lärare upp, den viktiga kringpersonalen, kuratorer och skolhälsovård får allt som oftast stå tillbaka. Också på arbetsmarknadens område vädras nya tankar. Med regeringen 2006 kom också globaliseringsrådet. Tanken är god, vi skall ha koll på vår omvärld och vad som händer där. Men den tanken får inte likställas med att de goda exemplen alltid finns någon annanstans. När globaliseringsrådet den 16.5 på DN-debatt tar upp förslag till förändringar av svensk arbetsrätt slår man delvis in öppna dörrar. Var och en som suttit i förhandlingar vet att också arbetstagare har ett intresse av att företag överlever. Inte minst i dessa tider ser vi det i de företagsledare och fack som tillsammans finner kreativa lösningar i form av utbildningssatsningar, minskad arbetstid och därmed kostnader för företagen. Den svenska modellen har stått pall för stora omstruktureringar under årtionden. Teko-kris och varvskris, stålindustrins omstöpning liksom skogsindustrins. Därigenom har också vårt land kommit att bli ett föredöme för många andra länder i deras förändringsarbete. Det som nu sker är något annat än en vanlig strukturkris. Det handlar inte primärt om brist på pengar, den bristen är i så fall mycket ojämnt fördelad. Snarare handlar det om den svenska modellens överlevnad. 2009.05.17 Jarl Strömbäck

Premiärsegling

Med förlig vind mot sommaren Den 15.e maj och det är dags för årets premiärsegling. Frisk NO-lig vind är bra om man skall segla söderut. För en styv bidevind bär det av mot rundningspunkten vid Hörnskaten. Där följer en styrbordsgir om ca 90 grader, det blir dags att släppa på skoten och båten rätar upp sig. Ivrig som en kalv på grönbete forsar min trotjänare fram över det ännu kalla havet. Solen skiner, och med vinden på låringen kan automatstyrningen få ta vid, det är dags att ta en kopp fika, njuta av ögonblick av livskvalite´. Ännu kalla vågor mot underbar strand Väl framme vid ön är bryggan tom. Kanske är jag årets första gästbåt, i vart fall den förste som skriver in mig i kapellets gästbok. Promenaden runt ön tar ett par timmar, en stund av igenkännande, den promenaden har jag gått många gånger. Middag med nubbe och en kväll med mys till värmen från en lätt susande Ardic. Den trolska näckrosdammen blommar först till midsommar. Natten blir lugn, på morgonen har molnskärmen dragit upp över himlen. Sjövädret talar om en rysk molnskärm, vad har den i Sverige att göra?? Vinden har friskat och kvarstår på NO, nu är det dags att segla mot vinden. Revad stor och inrullad fock. Krängning och maxfart på kryssen i en vind som gränsar till kuling. Det går undan men kräver sin man, inget finåka idag inte. Vindjackan på, nu är det inte lika varmt längre, men seglen står fint, den nya triradialfocken ser bra ut också i inrullat skick. Inga inslag i storen att tala om. Det bådar gott inför sommarens utflykter. Väl sjörullad efter några timmar med vind och vågor förtöjer jag i hemmahamn igen. Premiärseglingen för året är gjord. Allt ombord ser ut att funka fint, det är rustat för sommar. 2009.05.16 Jarl Strömbäck

Dags att köpa tårta??

På morgonflyget till Stockholm den 13.5 läser jag DI, där en av nyheterna är att Allehanda medias VD, tillika MoDo Hockeys ordförande Anders Källström nu väljer andra arenor för sin verksamhet. Det påminner mig om händelser för många år sedan, när vi i mitt dåvarande företag fick överta en illa sedd VD från SE-banken. Personalen där firade att de blev av med honom med tårtkalas. För Källströms del blir det rimligen en befrielse att så småningom få lite distans till ett illa sargat MoDo- hockey, vars supporters det senaste året återkommande krävt styrelsens avgång. Och där kvasten har gått tämligen osentimentalt fram över personal och organisation, men den ytterst ansvarige hittills suttit i orubbat bo. Också på lokaltidningarnas redaktioner har utrensningar påbörjats som knappast kan vara speciellt populära. Så om förändringen kommer att firas som en positiv sådan, är tämligen logiskt. För kommunens del försvinner, åtminstone delvis dess kanske störste lobbyist. En lobbyist som genom den massiva satsningen på framför allt Arenan, har försatt kommunen i en situation där miljonernas mångfald varje år måste tillföras anläggningen och dess utövare på de gamlas och skolbarnens bekostnad. 2009.05.13 Jarl Strömbäck

Kustens skördemän

Far och son, två av de utrotningshotade De blir allt färre, kustens skördemän, de utrotningshotade. Redan innan påsken börjat firas sattes båten i sjön. Nu har de redan flera veckor, ur ett isande kallt hav skördat det havets silver, som i varma augustikvällar skall avnjutas till sång och glamman under beteckningen surströmming. Om någon vecka är strömmingsfisket avklarat, säsongen är kort. Då följer några veckor med laxfiske utefter kusten. Det är inget lukrativt fiske, den odlade laxen har för länge sedan gjort laxfisket till mer av ett slit än en inkomst att räkna med. Ändå behövs den inkomsten på marginalen. Den marginalen är nämligen tunn som nattgammal is. Fredningsbestämmelser och en aggressiv sportfiskarlobby som tar upp 3-4 gånger mer lax än de få yrkesfiskarna på kusten, gör vad de kan för att utrota yrkesfisket. Och byråkratin har satt sina tänder i yrkesmännens av slit i vatten och med tunga nät valkiga händer. När höstmörkret återkommer är det så dags för en månad av löjfiske. Då skall varumärket Kalix löjrom spridas ut över landets lyxkrogar sedan fiskarna i iskalla förhållanden och mörker trålat sin fångst, gallrat den och kustbyarnas kvinnor tagit ur fisken den åtrådda rommen. Jagade av byråkratins företrädare med säte på ortens finaste hotell sliter fiskarna med sitt trålande från 4-tiden på morgonen, till sen eftermiddag. Byråkraterna kräver att få reda på när man avser komma i hamn med fångsten för att lyfta på rumpan ur hotellfåtöljen och åka ner för att få sina rapporter över fångster och ta sina stickprover. De kommersiella riskerna bär fiskaren med sin båt och sina utrustningar. Kravsamhällets behov av att ifrågasätta, misstänkliggöra och begränsa fiskets möjligheter behövs i ett internationellt perspektiv. Men respekten för den lilla kustfiskarens överlevnadsmekanismer har inget med storsjöfisket att göra. Det småskaliga kustfisket kan aldrig bli en utrotningsfara för fiskebestånden, den risken ligger helt i det stora havsbaserade industrifisket. Kustfiskaren är en utrotningshotad art, och med den faller också ett tusenårigt kulturarv. Och därmed går också vår möjlighet att äta färsk nyfångad fisk om intet. Dags att tänka om kanske? 2009.05.10 Jarl Strömbäck

Människoöde

Mor Karin och dotter 99 år, 9 månader och 11 dar, så långt blev Karins liv, låt oss kalla henne så, som avslutades för några timmar sedan. Ett liv med många bottnar, många erfarenheter. I dag, när man talar om en pandemi, en farsot med hänvisning till den s.k. svininfluensan, finns det anledning att koppla tillbaka till den influensa, spanska sjukan som på sent 1910-tal skördade miljontals offer på alla kontinenter. Också det en farsot orsakat av ett influensavirus. Bland offren den gången var den unge, starke fabrikören som var Karins far. Hon, ännu inte tio år gammal blev med ens tillsammans med sina yngre bröder faderlös. Bara ett par år senare drabbades hennes mor av cancer. På den klinik i Köpenhamn där hon kom att behandlas, prövade man den då ytterligt omogna strålningstekniken. Den bidrog sannolikt till att hon efter en kort tids sjukdom också försvann ur barnens liv. Tre barn, ännu inte tonåringar fick se sitt hem gå på auktion, knappt något sparades. Själva kom de att bor hos olika släktingar i sin skånska hembygd. Men släkt kan inte ersätta föräldrar. Och just bristen på föräldrar, och saknaden av dem blev en medresenär på Karins resa genom livet. På den resan har hon fått egna barn, hon har hjälpt många människor med deras problem i sitt vårdande yrke. Och hon har varit en stark kvinna, van att från unga år bära sin ensamhet, och därmed det egna ansvaret. Inte bara för sig själv utan också för de yngre bröderna och närstående. Nu, strax innan 100-strecket, fick hon lägga sig till ro. Finna den eviga vilan och hon gör det omgiven av mångas varma omtankar. Och för min del, som fått följa henne under snart 50 år är det med högaktning jag böjer mitt huvud vid hennes minne. 2009.05.08 Jarl Strömbäck

Landstinget maj 2009

Landets största länssjukhus i Sundsvall Ny chef för Härnösand/Sundsvalls sjukhusförvaltning Dags för lite landsting igen. Förra veckan innebar ett par dar med landstingsfullmäktige. Inför mötet hade jag i en interpellation bett att få svar på två frågor. Dels den om hur många som var anställda på våra tre sjukhusförvaltningar, Örnsköldsvik, Härnösand/Sundsvall och Sollefteå (obs inte primärvården) 1995 respektive 2008. Dels också hur stora kostnaderna var för respektive förvaltning samma år. Fråga 1 besvarades, däremot inte fråga 2. Men nog så intressant är det att antalet personal i de tre förvaltningarna ändrats som följer: Härnösand/Sundsvalls Förvaltning -40% Örnsköldsvik Förvaltning -47% Sollefteå Förvaltning -50% De här siffrorna motiverar en del synpunkter. Dels den att det skett stora indragningar av personal under de gångna 13 åren. Dels frågan om vart pengarna tagit vägen, eftersom det normalt är så att landstinget genom skattesystemet tillförs ca 200 miljoner ytterligare i friska nya pengar varje år. Den enskilt största kostnadsposten är personalkostnaderna. Om de utgör ett problem, då borde man kanske titta med särskilt fokus på hur landstinget skött sin arbetsgivarroll? Från dagens möte med ledningen för Sundsvalls sjukhus noterar jag att man nu för första gången medger att koordineringen av sjukhusets verksamhet varit usel. Schemaläggningen har styrts av personalgrupperna, inte av verksamhetens legitima krav. Det har fört till att stora extra kostnader har uppstått genom att personal har underutnyttjats när vitala länkar saknats. Brister inom en personalgrupp har tillåtits blockera verksamheter, ex.vis inställda operationer. Landstinget har snällt fått betala , och patienterna vänja sig vid långa köer. Den omställning som nu framtvingas har ett högt pris för många, och den borde inte ha behövt göras så brutal om man i landstingets politiska och operativa ledning i harmoni långt tidigare visat större ansvar i sina roller. 6.5.2009 Jarl Strömbäck

I Estonias kölvatten

Tallin från Domberget Tallin från havet Solen skiner från en blå himmel när vi går ombord i Tallinks Baltic Queen den 1 maj. Färden genom Stockholms skärgård är som oftast intressant att följa, trots mina otaliga sjöresor där på civila och militära fartygs commandobryggor. De märkliga stoppen på Åland, för att få tullfri status, sker på natten, och tankarna letar sig osökt till Estonia-katastrofen när vi korsar dess vatten. När skall den verkliga och osminkade sanningen om den händelsen komma fram? På morgonen är vi framme i Tallinn och bussen som skall ta oss runt väntar. Det är en gammal kulturstad vi besöker. Det påminner guiden oss om, och det framgår av bebyggelsen. Märkligt ändå är att landet endast varit fritt estniskt i sammanlagt 38 år, dels 22 år före andra världskriget, dels nu de senaste 16 åren. Dessförinnan har det regerats av svenskar, tyskar, danskar och ryssar under århundraden. Det är kanske inte så konstigt att man värnar om sin självständighet. Under den svenska tiden fick Estland sitt universitet, och den tiden ses i dag på med ett stänk av romantik, som den goda tiden. I gamla stan, på Domberget finns historien mer än annars samlad i byggnader och torg. Det vackra vädret har fått utomhusrestaurangerna att fyllas med folk, inhemska och turister i salig blandning. De baltiska staterna tillhör de som drabbats hårdast av den nu aktuella ekonomiska oron. Av det märks inget på turiststråket den här vackra majdagen. Desto tydligare glänser glasfasaderna på bankernas plats, och texterna SEB och Swedbank pryder dem. Det ligger en risk i att i glädjeyra över en nyvunnen självständighet leva med lånta fjädrar. Likaså i att likt dåliga föräldrar gödsla sina unga med pengar för att använda liknelser på de svenska bankerna och de unga staterna i Baltikum. Baksmällan får båda parter bära. Dels de som konsumerat utan att producera när räkningen kommer. Dels de oansvariga utlånarna, bankernas svenska ägare och kunder, när kreditförlusterna skall betalas. Resan var värd tiden och priset, och vädret kunde inte ha varit bättre. Men tro inte att det är så mycket billigare på färjor eller restauranger. En vanlig slät kopp kaffe för 21 svenska kronor på färjan Baltic Queen får väl där tjäna som en illustration. 4.5.2009 Jarl Strömbäck

Solidaritetens dag

I lilla London, den västra kustens huvudstad också kallad Göteborg blommar körsbärsträden och den skira grönskan förebådar sommaren vid mitt besök dagarna före första maj, solidaritetens dag? I generationer har den dagen varit förbehållen en aristokrati med särskild rätt att hävda solidariteten som sin fråga. Och dagen har haft betydelse under år av kamp för de lika rättigheterna i samhället. År 2009 är rimligen ett märkes år i det avseendet, på ett omvandlande sätt. Den ”röda adeln”, för att citera arbetarrörelsens egna skribenter har visat sig vara lika duktiga på att få profiten att hamna i egen ficka, som många av de man genom åren kritiserat. Och hyckleriet blir inte bättre genom förnekanden och undanflykter av de slag LO:s ordförande och den socialdemokratiska ikonen Vanja Lundby-Wedin levererade i AMF-fallet. År 2009 har ett annat parti, det M-märkta förklarat sig vara det nya arbetarpartiet och och innehar regeringsansvar. Hur fungerar då solidariteten mellan människor och generationer? År 1997 fick pensionärerna betala genom att dåvarande S-regering plundrade pensionsfonderna på 258 miljarder kronor, en enorm summa pengar. Och Per Nuder, ledande socialdemokrat deklarerade sin syn på de äldre i samhället som ett ”köttberg”. År 2009, i det nya arbetarpartiets rike betalar pensionärerna 32 miljarder mer i skatt än löntagarna gör för jämförbara inkomster, samtidigt som pensionerna under de senaste 12 åren släpat efter lönerna med ca 40%. Och av talet om att de med små inkomster skulle få det så mycket bättre, blev att en ”fattigpensionär” med 12000 kronor i månadslön får betala 600-700 kronor mer i skatt än löntagaren per månad. På solidaritetens dag borde temat för anförandena vara givet. Diskriminerande lagstiftning borde även omfatta skattelagstiftningen och skydd för pensionsfonderna. 2009.04.28 Jarl Strömbäck Ordförande i Västernorrland SPF, Sveriges Pensionärsförbund

Det är skönt...

Dags för nya låtar Relationer går man in i, och ut ur. Också de relationer som kallas företag eller föreningar. Lika intressant som det kan vara att närma sig en ny organisation, lika skönt kan det vara att lämna den, radera adresser och telefonnummer på personer vilka man insett, inte tillhör de man vill ha fortsatt kontakt med. Ikväll har många kontakter raderats ur min mobiltelefon och mina datorer. Många människor i så måtto förpassats till det förgångna, och det utan minsta vemod. Imorgon tar jag flyget för att möta andra människor, i andra sammanhang och med sina synsätt. Livet går vidare. 2009.04.26 Jarl Strömbäck

Kapitulation

I pakistanska Swat-dalen kapitulerar den pakistanska regeringen för de talibanska extremisternas krav. Resultatet blir framflyttade positioner för extremisterna, som nu snart hotar staten Pakistan. Offret blir demokratin, friheten och de många människor som nu avrättas av talibanerna för sin tro på de demokratiska samhällets friheter av olika slag. I Svenska Rosengård står räddningstjänst och polis som åskådare medan ligistgängen bränner och skövlar. Rädslan och den egna bekvämligheten tillåts vinna över omsorgen om rättssamhället och skyddet för samhällets lagföljande medborgare. Två exempel på signaler som inte borde få finnas. För vart tar samhället vägen när våldet och diktaten blir det vinnande mönstret?? 2009.04.24 Jarl Strömbäck

Maktspråk i vården

Rehabverksamhet pågår Läsarna av den här bloggen har kunnat ta del av synpunkter på det ”omställningsarbete” som likt en våldsam slåttermaskin går över landstingets sjukhus i västernorrland för närvarande. ”När krubban är tom bits hästarna” lyder ett gammalt ordspråk, och det är i sanning också fallet nu. Den starkes rätt är inte alltid med automatik i verklig mening rätt. Det förebyggande och rehabiliterande arbetet är inte bara en fråga om humanitet i det enskilda fallet, det handlar också om stora samhällskostnader. Den som är långtidssjuk eller på väg in i problem kan ofta komma tillbaka till ett meningsfullt och bra liv, om man får ett professionellt stöd. Just de bitarna ser nu ut att få stryka på foten. Ett ytterligare exempel till de jag tidigare anfört kommer från de anställda vid rehabiliteringsmedicin i Härnösand. De fick landstingets uppdrag i november 2006 att utveckla en redan bra verksamhet ytterligare mot nya patientgrupper. Nu föreslås en total nedläggning av antalet vårdplatser i verksamheten, och personalen frågar sig vad som skall hända med patientgruppen. Geriatriska rehab i Sundsvall med sina äldre är knappast rätt miljö för unga som av olycka eller sjukdom hamnat i ett beroende man behöver hjälp för att komma ur. Nu skriver personalen bland annat följande: Vi kan konstatera att Geriatriska kliniken i Sundsvall redan idag tar många patienter och patientbesök som rätteligen hör hemma på vår klinik med tanke på diagnos och ålder. Man har alltså byggt upp en parallellverksamhet. Vi saknar den styrning från landstinget centralt som skulle behövas för att uppnå ett bra samarbete med Sundsvalls sjukhus . Oavsett det ekonomiska läget måste man följa gängse arbetsrättsliga regler när man gör stora förändringar. Informationen till oss har varit undermålig. De farhågor om framtiden som vi framfört förnekade divisionschefen, två veckor senare kom nedläggningsförslaget. Vi känner inte längre någon tilltro till honom, och samma känsla finns i förhållande till flera tjänstemän i Sundsvall. (Härnösand sjukhus styrs från Sundsvall sedan drygt 10 år, under tiden har det avvecklats bit för bit. Verksamheterna har i huvudsak överförts till Sundsvall.) 2009.04.20 Jarl Strömbäck

Vårvintertid

Generationsglädje Det är tidig morgon i nybyggarområdet. Granskogen ligger tät bakom de nybyggda villorna, och doften av nytt trä påminner om att inflyttningen gjorts för bara någon vecka sedan. Drömmen om det egna huset lever kvar, nu som på tidigt -70 tal när jag med min då unga familj flyttade in i Jokerhuset i Onsala. Och bra är väl det, drömmen är en viktig del av det kitt som för samhället vidare. Dit hör också den samverkan mellan generationer som byggt oersättliga broar mellan ung och gammal, förnyelse och traditioner. När därför en ledande företrädare för vårt då största politiska parti, Per Nuder myntade det nu ökända begreppet ”köttberg” om den äldre generation som fött honom och hans likar, gett dem utbildning och möjligheter, då är det mer än en förvillelse. Det är det också när alliansen svarar med att införa en åldersdiskriminerande skattelagstiftning. På det sättet öppnar man Pandoras ask utan att tänka på konsekvenserna. SPF, Sveriges Pensionärsförening är landets äldsta i sitt slag. Långt mindre känd än PRO som en gång i tiden bröt sig ur och bildade en egen, mer socialistisk gren av pensionärsrörelsen. Behövs ålderspecifika rörelser överhuvudtaget? Svaret borde bli nej naturligtvis. Men i en tid när vaktslåendet om respekten för allas lika värde inte längre är självklar, då kan den demokratiska regnbågen av olika synsätt behöva också de äldres representation. För någon dag sedan valdes jag som ordförande för SPF:s 6200 medlemmar i Västernorrland. Det är med lätt hjärta jag åtagit mig uppdraget, ett uppdrag som i allt väsentligt är ideellt. I leken med barnbarnet, den fantasifulle, fantastiske 4-åringen ryms också banden mellan gammalt och nytt, den självklara acceptansen över generationsgapet. Det är sådana stunder som bygger broar över mellan människor. Idag skall vi köpa stenkulor, gamla traditionella lekar skall få möta nya varma barnhänder på den ännu oplanerade nybyggartomten. 2009.04.17 Jarl Strömbäck

Kostsamma vägval

Gerhards bunker invigningsdagen. Innan valet 2006 pågick en debatt om värdet av att satsa pengar på ett naturum vid Skuleberget på Höga Kusten. Initiativtagare till ett världsarvsmuseum togs ursprungligen av konstnären Anders Åberg på Mannaminne, men ideen övertogs tämligen brutalt av dåvarande landshövdingen Gerhard Larsson. Istället för att bidra till att stärka den redan fina position som Åberg skapat med Mannaminne, byggdes nu en betongbunker vid Skuleberget. Kostnaden beräknades ursprungligen till ca 30 miljoner kronor, räkningen slutade på ca 50 miljoner. Nu står bunkern där, vid mina besök har det varit mycket glest med övriga besökare. Mannaminne har ca 200 000 besökare per år, och hade sannolikt klarat driften långt billigare, kanske utan tillskott av skattemedel. Istället för ett världsarvsmuseum på Mannaminne vars byggkostnader enligt Åberg blivit långt lägre, och besöksfrekvensen mångdubbelt högre, har man nu fått en anläggning som kostar skattebetalarna stora pengar i driftsstöd, låt vara att delar av de kostnaderna går via naturvårdsverket. Gerhards monument om man får kalla anläggningen så, hade inte kommit till stånd utan ekonomiskt och politiskt stöd från närliggande kommuner, främst då Örnsköldsvik och Kramfors. Det här är bara ett exempel på agerande av ledande beslutsfattare, där politiker tar risker med skattebetalarnas pengar som inte hör hemma i kommunernas kärnverksamhet. Dit hör kommunalt subventionerade evenemangsarenor och äventyrsbad, liksom ekonomiskt stöd till arrangemang och galor. Lusten att utan egen kompetens leka storföretagare som i SEKAB-fallet, är också delar av samma lek med dina pengar som skattebetalare. Priset för överdrifterna när det går snett får de betala som mister sina jobb inom vård, skola och omsorg, liksom de som är beroende av tjänsterna inom de områdena. Nu är det kärvare tider. Då går det bra för ledande lokalpolitiker att hävda att det behövs ytterligare statliga pengar till kommuner och landsting. Men också de pengarna är skattebetalarnas och måste tas ur deras plånböcker. Det bibliska synsättet att samla i ladorna de goda åren, för att ha att ta av de svåra åren är klokt. Det är däremot inte den iver politiska ledningar i en del kommuner visat i att överglänsa andra i skapandet av monument på områden som marknaden borde få råda över. 2009.04.14 Jarl Strömbäck Relingsvägen 22 891 78 Bonässund 070-6727669

Påskafton 2009

Rutbergshotellet och påsk på fjället En kall natt efter en varm dag har gett morgondimmorna utrymme att breda ut sig. Men vårvintern bär en härligt frisk luft med sig, och kl. 08 sitter jag i bilen på väg till skidåkarnas eget lilla fjäll Nolaskogs, Rutberget. Spåren är isiga och universalklistret fryser och är till ingen nytta. Men glidet är fantastiskt, det blir mycket stakning. Strax efter 09 är jag som förste person uppe på ”hotellet”, så döpt av den lokala humorns vänner. Där är det tyst och stilla, och kaminen får dagens första laddning av bränsle. Snart sprakar det också hemtrevligt och värmen börjar sprida sig i stugan. Skidåkning är en perfekt motion på många sätt, fysiskt allsidig men också mentalt givande. I åkningen ges gott om tid för tankar. Påsken är offrandets helg rent bibliskt skulle man väl kunna säga. Vår tid har också sina offer, ett av dem kunde vi ta del av i media på skärtorsdagen. En 14-årig flicka som blivit våldtagen av en 42-årig man, och i rädsla för att vittna i rätten valde att ta sitt liv. Mannen frikändes direkt, åtalet lades ner. Nog är det märkligt att ett barn, för en 14-åring är ett barn, inte kan skyddas för de förnedrande förhör advokater i allmänhet utsätter den utsatta för i sådana här sammanhang. Ifrågasättandet av uppträdande och klädsel, alltid med offret som den potentiellt skyldige. Nog borde det väl kunna ordnas så att vittnesmålen kunde tas upp på video med hjälp av experter på vittnespsykologi? Någonstans har vi gått vilse i rättssystemet när lagstiftningen i högre grad skyddar förövaren än brottsoffret. Skidturen nerför berget gick farligt fort i de isiga spåren. Men tre vurpor och med armar och ben i behåll lämnade jag parkeringen vid fälltjärn. Hur hade du tagit det om 14-åringen varit din dotter, eller kanske barnbarn? 2009.04.11 Jarl Strömbäck

Skördetid för alliansen

Nu är det dags för påskledighet också för våra politiker. För den regerande alliansen finns det all anledning att korka upp champagnen. Socialdemokraternas idiotiska samgående med Vänstern, tillsammans med LO-topparnas uppenbara girighet har fått effekt i de stora leden. Nu har överströmningen från vänster till höger fått formerna av en vårflod, och Fredrik Reinfeldt är den store vinnaren. Outsidern som placerades i frysbox av Carl Bildt på 90-talet, har fått sin politiska revansch med råge. Nu är det Bildt som går i Reinfeldts ledband, och det med rätta. Det är dags att också den kritiske svensken börjar acceptera, att vi i Reinfeldt fått en statsman, långt större än föregångaren på statsministerposten Göran Persson. Men i skuggan av den storheten håller ett annat traditionellt parti på att spricka rakt itu. Centern under Maud Olofsson ligger vid den senaste oponionsmätningen under 4 %, en katastrofal siffra för det partiet. Anledningen är den att de värdekonservativa i partiet med sin förankring i svensk glesbygd känner sig svikna av ett alltmer liberalt präglat Centern. Och frågan är naturligtvis adekvat, behöver Sverige ännu ett mittenparti med liberalismen som motto? Så i skuggan av framgången lurar ändå en fara. I valet 2010 måste nog samtliga allianspartier klara 4 % -spärren om regerandet skall få fortsätta. Med två av partierna, C och KD i uppenbar fara för att ramla ur riksdagen, räcker det inte med att moderaterna nu är landets största parti. Men tillsvidare kan man ändå fira att den sista tiden varit en skördetid för alliansen. 2009.04.08 Jarl Strömbäck

A beacon of light/ Ett fyrljus av hopp

Obama i Prag 2009.04.04 När regeringschefer samlas för stora möten, som det just timade G-20 mötet, då avslutas det gärna med högtravande resolutioner. Statsmannaskapet skall manifesteras. Så också den här gången. När de 20 avslutat sitt möte var tonen hoppfull. Vi kommer att klara den ekonomiska kris som nu plågar världens alla länder. Vi har medlen och kommer att använda dem. 5 biljoner dollar, alltför mycket pengar för oss normala människor att greppa över. Låt oss alla hoppas att budskapet är väl övertänkt. Att det inte övertänder ekonomin med åtföljande inflation och räntechocker. Ingen vet egentligen facit, bara att något måste göras. Framtidstro och förändring har mottot varit för Barack Obama under valkampanjen som förde honom till presidentposten i USA. Och med det har han väckt enorma förväntningar hos folk i alla länder. Han är den ovanlige presidenten, kommen ur enkla förhållanden och med multikulturell bakgrund. Han bärs fram inte minst av de stora massorna av unga, de som är vår framtid. 40-talisterna hade sin fredliga revolution sent 60- och tidigt 70-tal. Nu, en generation senare är det dags igen för en stor omställning. Och bärare av budskapet är då som nu en yngre generation som vill se ett mer rättvist, solidariskt och varmt samhälle. I ledningen har de fått Obama, ett fyrljus av hopp så viktigt för att leda världen rätt i en svår tid. 2009.04.06 Jarl Strömbäck

De ofelbara

Chefsläkare som i TV4:s kalla fakta medger hierarkiskt betingade problem i vården. För ett par dar sedan publicerade Sundsvalls Tidning och Örnsköldsviks Allehanda den artikel med rubriken ”Kris i vården” som också kan läsas här på bloggen. I den artikeln lyfter jag fram att också läkarkåren har en roll i den ekonomiska kris som utvecklats i landets landsting. Men det borde jag inte gjort tycker i alla fall de två läkare från Övik respektive Sundsvall som i den överlägsna arrogansens stil kommenterat min skrivelse. De ofelbara vill leva kvar i de ofelbaras värld. I den världen ökar klyftorna mellan människor. Där får höga löner och hierarkiska strukturer undanträngningseffekter som drabbar andra anställda och patienter. Kösamhället breder ut sig med ibland fatala konsekvenser för de som drabbas. Dessbättre finns de, också inom läkarkåren som ser problemen också inom den egna kåren och vill förmedla dem till ibland lyssnande landstingspolitiker. 2009.04.04 Jarl Strömbäck

Fåfängans marknad

Jag har tidigare kommenterat SEKAB, det bolag som nu blivit en riksangelägenhet när det gäller att visa på ett misslyckat kommunalt engagemang. Bolaget skall nu slaktas, vissa delar säljas och värderingen av det är nu en synnerligen het fråga. När etanoldelen säljs måste förlusterna på den delen tydliggöras i företagets årsbokslut. Den heta potatisen vill inte Örnsköldsvik kommunledning ha i knäet. Nu undersöker Dan Olsson, oppositionsrådet enligt uppgift om man på juridisk väg kan framtvinga en oberoende värdering, öppen för alla att ta del av. Det är ett utmärkt initiativ men återigen besannas bara den gamla sanningen, ”skomakare bli vid din läst”. Hela satsningen var ett gigantiskt risktagande med kommunala medel från början. Det mediala gatloppet är berättigat men också trist att beskåda. Samtidigt är det en nyttig påminnelse om förutsättningarna för de som putsar sina fjädrar för att få dansa på fåfängans marknad. Man bränner lätt sina vingar. 2009.04.02 Jarl Strömbäck

Klok gammal tant!

Klok gammal tant. En klok gammal tant, eller gammal käring. Så brukar hon kalla sig själv, Marit Paulsen när hon står på barrikaderna och utmålar sina budskap. Och förvisso, det är hon. I dagarna kommer hon ut med en ny bok. En bok proppad med livsfilosofi, matkultur och synpunkter på vår livsföring i stort och smått, lokalt och globalt. ”Det är stort att tänka rätt, det är större att kunna tänka om” skulle man kunna säga om man vill anspela på det klassiska uttrycket ovan ett av våra universitets portar. I hennes fall vill jag gärna citera några rader som följer: ”Det var så enkelt att vara ung - då när svart var svart och vitt var vitt, då när kunskapen var som en granitklippa - jag visste minsann vad som var rätt och fel. Det sägs att ungdomen är flexibel och benägen att lära sig nytt, för mig har livet varit motsatt. Ju äldre jag blir, desto fler nyanser får både livet och kunskapen, och inte bara allt grått mellan svart och vitt- utan alla regnbågens färger. Att tänka om, att tvingas inse att så mycket av det man trodde, av det man ”visste” var sant, inte stämmer med verkligheten – det hör till livets svåra ögonblick”. En klok gumma, väl värd ännu en period i EU-parlamentet som motpol till karriäristernas kader av slätstrukna portföljbärare. Hennes tankar får bli utgångspunkten för en förhoppningsvis bra vecka. 200903.30 Jarl Strömbäck

Kris i vården

Det är kris i vården sägs det. I Örnsköldsvik skall 300 tjänster, 30 % av de anställda bort. Dock inga läkare, de är skyddade. I Sundsvall skall 500 personer bort, ca 20 % av de anställda. Vad händer med patientsäkerheten, frågar sig de intervjuade i TV: s nyhetsprogram. Året är 2006, och tidningen Dagens Samhälle har undersökt vilka i Kalmar läns landsting som har de 100 högsta lönerna. 97 av de högsta lönerna lyfts av läkare, med en hjärtläkare på första plats och en officiell lön i storleken 150 000 Sek/månad. När Sundsvalls tidning gjorde motsvarande granskning på ortens sjukhus häromveckan, visar sig mönstret stämma. Dessutom har nästan var femte läkare direkt koppling till företag med medicinsk inriktning. Det finns gått om tid för extraknäck. I boken ”Den sjuka vården”, granskar författarna officiell statistik från landstingsförbundet och andra källor med vårdrelaterad inriktning. Där konstaterar man bland annat följande: • Antalet läkare har ökar med 300% de senaste 30 åren, under samma tid har Sveriges befolkningssiffra ökat med ca 20 %. • Samtidigt har antalet patientbesök per läkare halverats. • Den svenska sjukhusläkaren har 2,17 patienter per dag. Sjukvårdens kris är också en organisationens och systemens kris. Enorma resurser ställs till vårdens förfogande, men används de på rätt sätt? Ur brev från ett par aktiva läkare lyfter jag några synpunkter. Dels att de bekräftar den bild som ges i ovanstående debattbok. Vidare att läkare under utbildning oftast söker sig mot områden med utpräglad spetskompetens, eftersom där finns den största statusen och därmed ofta också bästa anställningsvillkoren. Ur ett samhällsperspektiv bör istället samhällets utbildningsinriktning styras mot områden där bristen är som störst, allmänmedicin, geriatrik och psykiatri. Sjukvårdens kris är inte enbart en ekonomisk kris. Den är en systemkris där usel ägarstyrning fört till orimligt höga personalkostnader på många håll. Samtidigt en ofta låg patientfrekvens hos de läkare som har den högsta utbildningen, och en intern gränssättning på sjukhusen som bromsat utvecklingen på många områden. De som nu tvingas lämna sina tjänster bär inte skulden för ett dåligt ledarskap, men de får bära bördan. 27.3.2009 Jarl Strömbäck Landstingsledamot Relingsvägen 22 89178 Bonässund 070-672 76 69

En blomma till Vanja

Alliansregeringen borde skicka en stor bukett av de vackraste blommor till Vanja Lundby-Vedin. Genom sitt agerande i bonusskandalen runt AMF och pensionfonderna har hon placerat skuldbördan tungt i arbetarrörelsens knä. Och där kommer den att bli det bästa av vapen för en leende alliansregering. Den skolflickspräktiga fasad hon bär har visat sig vara antingen den aningslöst dummes, eller också handlar det om makt och egen girighet. Med 24 styrelseuppdrag på hennes nivå följer också avsevärda inkomster genom arvoden. Att då inte stå upp för de beslut hon fattat tyder på att hon inte varit påläst när hon gick på sina möten. I och för sig är det uppenbart att det inte går att läsa in sig på så många områden samtidigt som man skall sköta ett vanligt jobb. Hon har valt att dåligt förberedd gå till mötena, där lyssna in stämningarna efter tjänstemännens föredragningar, och sedan luta sig mot att andra visar vägen i beslutsprocessen. Symptomatiskt i det är hennes uppträdande i TV, när hon hänvisar till att styrelsen i övrigt fattat samma beslut. Nu är inte Vanja vem som helst, hon representerar arbetarmoralen i vårt land och skall ur den dra vägledning för sina beslut. Det har hon inte gjort, och vill heller inte förstå konsekvenserna av sitt handlande. Den attityden kommer att ge alliansen många nya vänner. 2003.09.25 Jarl Strömbäck

Hyckleriets profeter

LO-borgen, plats för en del av hyckleriets profeter. De ekonomiska excesser som kallas bonusar, och som ledande tjänstemän i företag, inte minst på det finansiella området utvecklat, har på senare tid blivit en huvudfråga i debatten. Och det med rätta, hur skall man på ett begripligt sätt förklara att chefstjänstemän med månadslöner som överskrider årslönen för stora delar av pensionärskollektivet, utöver den lönen måste ha höga bonusar för att göra ett bra jobb? Vari ligger moralen frågar sig Svensson? Och som ett eko i den debatten har nu den socialdemokratiska ledningen tagit till brösttonerna för att skuldbelägga alliansregeringen i frågan. Dessvärre utan att kolla att man städat utanför egen dörr innan man ropar på grannen att göra detsamma. Det visar sig nämligen Att höga funktionärer med namn som bland annat Dan Andersson och Vanja Lundby-Wedin(LO) och Ilmar Reepalu (S) i sina roller i styrelser för pensionsfonder av stor betydelse för hundratusentals svenskar, har gjort upp om ersättningar utöver lön för ledande tjänstemän, som överstiger varje form av rimlighet. Ersättningar som skulle utgå för särskilt goda insatser, men utbetalats trots usel utveckling i de bolag man haft att styra. Hyckleriets profeter drar skam och ett löjets skimmer över politikens väsen, när man agerar på det sätt man gör. Och socialdemokraternas nye partisekreterare Baylan gör bara ont värre i sitt framhärdande (TV:s Agenda 22.3)av att allt är alliansens fel. 2009.03.23 Jarl Strömbäck

Räkenskapens timme

När räkenskapens timme närmar sig ökar nervositeten hos dem som är ansvariga. Och med det också kampen om dagordningen, eller önskan att flytta bort perspektiven från den egna ansvarigheten om man så vill. Etanol är som vi fick lära oss i skolans kemilektioner i grunden alkohol. I etanolens Mecka, Örnsköldsvik hotar nu en rejäl baksmälla efter att kommunen ”satsat" på alkoholen, nåväl etanolen då, som en hälsokur inför framtiden. Inte en krona har gått till beroendet hävdar det ledande kommunalrådet, men sanningen är att hundratals lånade miljoner tillförts detsamma. Lån måste betalas på ett eller annat sätt. Det kan ske genom besparingar på andra områden, det kan ske genom att de avgifter det frontande bolaget Ö-vik Energi tar ut höjs väsentligt, eller som en skattehöjning rent generellt. Men temat nu är naturligtvis ett annat. Den heta boll som nu hotar att ramla ner i kommunledningens knä skall snabbast möjligt vidare. Adressen är regeringen, den oansvariga alliansregeringen som inte vill släppa till pengar för att betala kommunens kostsamma äventyr i företagsbranschen. Naturligtvis gör regeringen rätt som håller igen. Det får inte bli ett normalt förfarande att regeringen står upp som hjälpgumma åt kommunledningar som likt den i Ö-vik, i någon slags magiskt rus satsat på den ena äventyrliga företeelsen efter den andra. I förlängningen kanske regeringen måste gå in med stöd till kommuner och landsting, men det bör ske först sedan de kommunledningar som misskött ekonomierna fått respass, lämpligen efter 2010 års val. Ibland är det faktiskt både nyttigt och nödvändigt att huvuden får rulla. 2009.03.21 Jarl Strömbäck

Akut eller förebyggande?

Den lilla människan i det stora samhället? I den socioekonomiska debatten är frågan om förebyggande verksamhet ständigt återkommande. Att förebygga olyckor, sjukdom och sociala problem är i grunden både humanare och billigare för enskilda och samhället än att reparera uppkomna skador. På många områden sker också ett ständigt förbättringsarbete. Vägar förbättrats liksom fordon av olika slag. Arbetarskyddet står högt på den svenska agendan. Just inom den konkurrensutsatta sidan, och där myndigheten övervakar det privata är också skyddstanken, det förebyggande tänkandet stark. Just därför är det ett trendbrott, och i grunden väldigt osvenskt när myndighetssverige börjar prioritera bort det förebyggande arbetet. Och det är just det som håller på att ske inom sjukvården. När Örnsköldsviks sjukhus nu skall spara så blir de förebyggande verksamheterna hårt trängda. Öppenvården inom Psykiatrin ifrågasätts, ändå är psykvården billigare i vårt län än i andra län. Den viktiga verksamhet som sköts av talpedagogerna (logopederna) är satt under hård press. Ändå kan deras insatser, inte minst mot barn och unga vara livsavgörande för den unges livskvalite och möjligheter att senare i livet utveckla sina möjligheter. Och över rehabiliteringens viktiga områden vilar stora frågetecken. Just nu har också ett prioriteringsarbete påbörjats i landstingen med syftet att tydliggöra vad som skall var det offentligas roll och ansvar. Det är i grunden bra att den diskussionen förs, så länge som den förs på ett öppet sätt. Visst kan man ifrågasätta att offentliga medel skall användas för könsstympning av barn för att tillgodose främmande kulturella krav. Och visst kan man ifrågasätta i vad mån samhället skall bekosta skönhetsoperationer som inte är medicinskt betingande. Men kvar står att i rationaliteten får man inte glömma den slutsats som man så gärna pådyvlar det civila samhället, nämligen att rehabilitering och förebyggande verksamhet sparar pengar som annars på ena eller andra sättet drabbar samhället som sjukdom eller sociala kostnader. Den aspekten får inte glömmas bort när nu också offentlig sektor får de krav på sig om lönsamhet och effektivitet, som det privata samhället ständigt påminns om. 18.03.2009 Jarl Strömbäck

Cyniskt självförhärligande

Ledarskap innehåller många komponenter som tydlighet, demokratiska synsätt, delaktighet och ödmjukhet för att nämna några. Cynism och självförhärligande brukar inte räknas till positiva ledaregenskaper. Ur den synpunkten sett har det varit intressant att följa SvT i dess satsningar på programledare under senare tid. De goda exemplen finns där. Programmet ”På spåret” har i radarparet Oldsberg/Hellberg två personligheter som gjort programmet stort hos svenska folket. Likaså lagledaren för ”Mästarnas mästare”, ett program som på kort tid blivit en favorit hos tittarna. Motsatsen är det svårförståeliga satsandet på personer som Kristian Luuk och Petra Mede, personer som gett den självförhärligande cynismen ansikten i programledarvärlden. Petra Medes intresse av att ösa sin cyniska skit över allt och alla, och därmed gjorde sig själv till huvudperson och artisterna till statister i årets melodifestival uttagning, var det stora bottennappet i den programserien. Att hon valde att utse Caroline af Ugglas till sin personliga cynisms hackkyckling genom kommentarer över hennes stövlar och 36:e plats var direkt stötande. Ur den synpunkten var det ett härligt hälsotecken att svenska folket i omröstning markerade sitt motstånd mot programledaren och slätstrukna discovarianter av så kallad musik, genom att ge de två bidrag som vågade sticka ut bland bidragen de första två platserna. Och vad gäller Petra Mede och hennes cyniska själsfränder får de gärna hållas kvar på de arenor där den typen av jargong är högsta mode. Som TV-tittare föredrar jag att slippa det ledarskapet fortsättningsvis. 2009.03.15 Jarl Strömbäck

Avslagen sjukhusinformation

När landstingets politiska majoritet S+V tillsammans med kommunens politiska ledning den 12 mars kallade till informationsmöte på Parken, hade torgmanifestationens (15.2) ca 5000 personer minskat till drygt hundratalet intresserade. Ilska, sorg och misstro präglade de frågande. Många av dem naturligt nog anställda på vårt sjukhus. Jag såg inga glada miner hos de som lämnade mötet efter två timmar av information. De besked som gavs var att läkarskrået är befriat från påverkan, bördan för de 100 miljoner som skall sparas får bäras av fotfolket. Begreppet den specialiserade vården användes gärna av sjukhusdirektören som ett mantra av avståndstagande från den basala, men ack så viktiga eftervård som är så väsentlig i läkningsprocessen, både fysiskt och mentalt. Och på direkt fråga om hur rehabverksamheten skulle skötas blev han svaret skyldig, vi får se hur vi ordnar det?? Är tanken att bokstavligen lyfta ut folk på gatan i likhet med vad som skedde vid psykiatrireformen för ca 20 år sen? Det var då gatorna också i vårt land fick sina utslagna, de som inte tog saken i egna händer och avslutade sina liv. Vad är då alternativen? Jag tillhör de som i landstingsfullmäktige drivit frågan om att ge sjukvården i länet en total översyn. Redan för 5 år sedan skrev jag i en motion bland annat följande: • Att landstingsstyrelsen omedelbart påbörjar ett arbete med syftet att klargöra den framtida strukturen på vården med avseende på länets sjukhus • Att i direktiven inskrivs att specialistsjukvården skall fördelas på ett rimligt sätt mellan sjukhusen och befolkningscentra i att Sundsvall-Timrå, Ådalen och Örnsköldsvik. • Att syftet skall vara att ge de olika enheterna en ”egen profil”, dvs. något eller några områden inom vilket de olika enheterna är länets spetsresurs. Motionen fick oppositionens stöd, och tiden har gått. Istället för en spridning av länssjukvården, ser vi en allt mer till länssjukhuset centraliserad sjukvård. Idag går 2/3 av landstingets budget för sjukhusen till Sundsvall, 1/3 till Sollefteå +Örnsköldsvik. I sin oförmåga att ta tag i strukturbegreppen, anser man sig nu hos landstingsledningen vara tvingad till förändringar som får orimliga följder. Att bortse från den betydelse fotfolket i vården har, och bara satsa på spetskompetensen, är liktydigt med att amputera människors ben i tron att de skall kunna gå lika bra ändå om bara huvudet finns kvar. Jag delar den syn som också kom fram under mötet på Parken, nämligen att inga övergripande åtgärder borde vidtas på något sjukhus, förrän man har en långsiktigt hållbar plan för vården i länet i sin helhet, baserad på de punkter jag refererat till ovan. Sjukvården i Örnsköldsvik, och i länet i stort behöver både i avseende på sina anställda och på sina patienter en mer seriös bedömning än att bli offer för en intern maktkamp bland länets ledande politiker. 2009.03.13 Jarl Strömbäck Landstingspolitiker Relingsvägen 22 89178 Bonässund 070-6727669

Den stora skillnaden

Den debatt som startat efter att åklagaren häktat en läkare för dråp genom avsiktligt avlivande av en 3 månaders baby är principiellt mycket intressant. Inte oväntat har delar av läkarprofessionen stått upp för sin kollega, med budskapet bland annat att om inte livsförkortande åtgärder får vidtas, kommer sjukvården att överbelastas. (H Lagercrantz dn-debatt). Från åklagarsidan kommer också kommentarer, de menar att den avgörande skillnaden i ett rättsvårdande perspektiv ligger i synen på skillnaden mellan att avbryta en vårdprocess, och påskynda döden genom att förgifta patienten. Och visst är det så att just där ligger den stora skillnaden. Beroendet av expertisen är sällan större än när man drabbas av sjukdom. Då gäller det att få rätt vård i rätt tid. Inget av det är en självklarhet. Köerna i svensk sjukvård är jämfört med andra välfärdsländer långa. Det medför också att risken för att sjukdomen förvärras i väntan på vård ökar. Dessutom är det belagt i många studier och exempel att kvalitén i vården har stora brister. Felmedicinering och överkompensation av läkemedel är ett problem, inte minst bland äldre. Och seriöst gjorda beräkningar visar på att så många som 2-3000 personer per år får sina liv förkortade på grund av felaktig hantering i vården. Inga verksamheter av större omfång saknar felkällor. Mot den bakgrunden är det särskilt viktigt att regelverken är tydliga och klara. I ett ekonomiskt och bemanningsmässigt pressat läge kan önskan att ta till drastiska åtgärder för att påskynda en ”given” utveckling, leda till beslut som blir fatalt fel om ansvaret helt lämnas utanför rättstatens regelsystem. 11.03.2009 Jarl Strömbäck

Kvinnodagen

Den 8:e mars och internationella kvinnodagen. Behövs den egentligen? I tidningarnas spalter bevisas gång efter gång tesen om det subtila ”könskriget”, för att nu citera ett omdiskuterat TV-program. Och visst finns det all anledning att fundera över de normer som olika länders kulturer skapar. Flickfoster som aborteras eller könsstympas för att de är flickor. För undertecknad blir det obegripligt när jag tänker på mitt underbara 4-åriga charmtroll till barnbarn. Och hur kan kulturer i vissa länder förbjuda flickor att gå i skola, just nu sprängs flickskolor av talibanerna i Pakistans bergsbyar. Kampen mellan barbari och civilisation ryms i hög grad också i synen på mäns och kvinnors lika värde och rättigheter. Men i skuggan av de stora frågorna ryms också ett geschäft, en uppblåsthet som handlar om pengar och konstruerade motsättningar. Som när ett forskningsinstitut avdelar stora medel för att utforska trumpetens symbolvärde och roll i könskampen. I kampen om agendan och pengarna ur de statliga köttgrytorna riskerar medlen bli viktigare än målen. Då blir konstruerade motsättningar och akademiseringen av dem viktigare än att i praktisk handling arbeta för ett mer jämställt och på ömsesidigt förtroende byggt vardagsliv. 2009.03.08 Jarl Strömbäck

Legaliserad korruption!

Munväder eller handling?? Under ett antal år var jag med som löneförhandlare i det företag jag arbetade för. Jag känner mycket för de många medarbetare på olika arbetsplatser, som troget går och gör sitt jobb så gott man kan. Sällan blev det några extra slantar, möjligen någon liten julklapp från företaget, eller kanske en jullunch. För det stora flertalet har inget ändrats, det handlar om plikt och ansvar. Desto mer stötande har framväxten av den svenska varianten av legaliserad korruption varit. För vad skall man annars tycka och tänka om direktörernas och det övriga frälsets bonusar? Kan det vara rimligt att man kräver arbetsmoral av fotfolket, medan de som borde föregå med gott exempel istället så tydligt visar sitt förakt för lönekollektivet, och plundrar företag, anställda och aktieägare (ofta våra pensionsfonder) på stora värden. Att nu vår finansminister har börjat agitera i frågan är mycket bra, men det räcker inte. Allt för många har genom åren demonstrerat munväder, men utan att göra något åt korruptionen. Bonus kallas det, sånt är inte straffbart hur stötande det än blir. Korruption är straffbart, så när skall man sätta likhetstecken mellan de två? Jag väntar på Anders Borgs och hans kollegors handlande. 2009.03.04 Jarl Strömbäck

Sotdöden

Forsmarks kärnkraftverk Energi - och klimatfrågorna har kommit i förnyat fokus genom den överenskommelse som alliansregeringen presenterade för en tid sedan. Därmed har också frågorna placerats i högsätet inför valet 2010. Kommer vi att få en upprepning av 1970-talets debatt som till slut utmynnade i kärnkraftsomröstningen för snart 30 år sedan? Det är berikande att resa sägs det, och så är det nog. Efter besök kommer ofta jämförelser och eftertanke. Att uppleva luftföroreningarna i Chiles huvudstad Santiago, där solen ibland knappt syns genom smogens filter, eller att se stråket av gulbrun dimma över de motorvägar som sammanbinder Istanbuls asiatiska och europeiska delar är en upplevelse i sig. Samma kan sägas om den speciella doft som sprids via förbränningen av torkad kodynga i Indiens städers fattigkvarter. Alla har vi också i TV sett hur människor i de asiatiska länderna försöker skydda sig mot luftföroreningar med primitiva ansiktsskydd. Efter såna resor är det en upplevelse av lycka att kliva av flyget på en norrländsk flygplats och insupa luften där, ren och klar. Men än större fara för människors överlevnad i många områden är enligt FN: s klimatpanel sotdöden. Tusentals förbränningsanläggningar, från stora kraftverk till mindre sådana sprider sot och stoft upp i atmosfären, stoft som enligt dem orsakar hälften av all den uppvärmning som koldioxiden står för. Utöver det beräknas enligt FN 300 000 personer dö ”sotdöden” varje år enbart i Indien och Kina. Sotnedfallet medför också en kraftigt påskyndad nersmältning av glaciärer och frusna vattendepåer, vilket på sikt enligt expertisen kommer att orsaka både översvämningskatastrofer och i ett senare skede torka och ökenutbredning. Ur det föds också folkvandringar som inget land kan förhindra. Klimat - och energifrågorna är intimt sammankopplade, de kan inte enkelt göras till enfrågeproblem. Just därför är det olyckligt om debatten i energifrågorna inför nästa års val blir en debatt ensidigt om kärnkraftens vara eller inte vara. Våra svenska fäder, som på 70-talet byggde ut kärnkraften som komplement till vattenkraften i vårt land tog beslut som gett oss ren elkraft under drygt 30 år. Nog förtjänar den aspekten att också vägas in i samtal och debatt. I rollen som folkbildningen har ligger också de stora samhällsfrågorna. Här har studieförbunden en uppgift att fylla inför nästa års val genom att erbjuda kunskap och mötesplatser. Vägledning och allsidig belysning måste få ersätta ensidighet och tunnelseende i de viktiga energi – klimatfrågorna. 2009.03.02 Jarl Strömbäck Styr.ledamot Folkbildningsförbundet Mittnorrland Reg.ordförande Studieförbundet Vuxenskolan i V-norrland Relingsvägen 22 891 78 Bonässund 070-672 7669