Människoöde

Mor Karin och dotter 99 år, 9 månader och 11 dar, så långt blev Karins liv, låt oss kalla henne så, som avslutades för några timmar sedan. Ett liv med många bottnar, många erfarenheter. I dag, när man talar om en pandemi, en farsot med hänvisning till den s.k. svininfluensan, finns det anledning att koppla tillbaka till den influensa, spanska sjukan som på sent 1910-tal skördade miljontals offer på alla kontinenter. Också det en farsot orsakat av ett influensavirus. Bland offren den gången var den unge, starke fabrikören som var Karins far. Hon, ännu inte tio år gammal blev med ens tillsammans med sina yngre bröder faderlös. Bara ett par år senare drabbades hennes mor av cancer. På den klinik i Köpenhamn där hon kom att behandlas, prövade man den då ytterligt omogna strålningstekniken. Den bidrog sannolikt till att hon efter en kort tids sjukdom också försvann ur barnens liv. Tre barn, ännu inte tonåringar fick se sitt hem gå på auktion, knappt något sparades. Själva kom de att bor hos olika släktingar i sin skånska hembygd. Men släkt kan inte ersätta föräldrar. Och just bristen på föräldrar, och saknaden av dem blev en medresenär på Karins resa genom livet. På den resan har hon fått egna barn, hon har hjälpt många människor med deras problem i sitt vårdande yrke. Och hon har varit en stark kvinna, van att från unga år bära sin ensamhet, och därmed det egna ansvaret. Inte bara för sig själv utan också för de yngre bröderna och närstående. Nu, strax innan 100-strecket, fick hon lägga sig till ro. Finna den eviga vilan och hon gör det omgiven av mångas varma omtankar. Och för min del, som fått följa henne under snart 50 år är det med högaktning jag böjer mitt huvud vid hennes minne. 2009.05.08 Jarl Strömbäck