Den svenska modellens dödskamp???

Globaliseringsrådet, tankesmedja av begränsat värde. För en dryg vecka sedan avled en anhörig 99-årig kvinna på ett boende i Skåne. Hon gjorde det på ett värdigt sätt. Sedd av sin personal och anhöriga, stilla och utan synbar smärta. Samtidigt pågår i vårt land en debatt om synen på äldrevården. Kostnader skall kapas och personalen minskas. I ett par avsnitt av programmet ”Uppdrag Granskning” liksom i media har reaktionerna varit tydliga och kan sammanfattas med begreppet att vi avhumaniserar omhändertagandet av de äldre. De som kvalificerar för en alltmer inskränkt äldreomsorg, är sannolikt vår tids mest utsatta och värnlösa medmänniskor. Men inte bara de äldre är satta under lupp. Också skolan har ett stålbad att se fram emot. Missnöjet med att skolans uppgift alltmer kom att präglas av socialt tänkande på kunskapsinhämtandets bekostnad, bäddade för friskolornas genomslag. Nu segregeras också på sikt skolan, den gemensamma grund för fostran av våra unga som under årtionden utgjort basen för den svenska modellen. I var och varannan kommun sägs nu lärare upp, den viktiga kringpersonalen, kuratorer och skolhälsovård får allt som oftast stå tillbaka. Också på arbetsmarknadens område vädras nya tankar. Med regeringen 2006 kom också globaliseringsrådet. Tanken är god, vi skall ha koll på vår omvärld och vad som händer där. Men den tanken får inte likställas med att de goda exemplen alltid finns någon annanstans. När globaliseringsrådet den 16.5 på DN-debatt tar upp förslag till förändringar av svensk arbetsrätt slår man delvis in öppna dörrar. Var och en som suttit i förhandlingar vet att också arbetstagare har ett intresse av att företag överlever. Inte minst i dessa tider ser vi det i de företagsledare och fack som tillsammans finner kreativa lösningar i form av utbildningssatsningar, minskad arbetstid och därmed kostnader för företagen. Den svenska modellen har stått pall för stora omstruktureringar under årtionden. Teko-kris och varvskris, stålindustrins omstöpning liksom skogsindustrins. Därigenom har också vårt land kommit att bli ett föredöme för många andra länder i deras förändringsarbete. Det som nu sker är något annat än en vanlig strukturkris. Det handlar inte primärt om brist på pengar, den bristen är i så fall mycket ojämnt fördelad. Snarare handlar det om den svenska modellens överlevnad. 2009.05.17 Jarl Strömbäck