Den stora skillnaden

Den debatt som startat efter att åklagaren häktat en läkare för dråp genom avsiktligt avlivande av en 3 månaders baby är principiellt mycket intressant. Inte oväntat har delar av läkarprofessionen stått upp för sin kollega, med budskapet bland annat att om inte livsförkortande åtgärder får vidtas, kommer sjukvården att överbelastas. (H Lagercrantz dn-debatt). Från åklagarsidan kommer också kommentarer, de menar att den avgörande skillnaden i ett rättsvårdande perspektiv ligger i synen på skillnaden mellan att avbryta en vårdprocess, och påskynda döden genom att förgifta patienten. Och visst är det så att just där ligger den stora skillnaden. Beroendet av expertisen är sällan större än när man drabbas av sjukdom. Då gäller det att få rätt vård i rätt tid. Inget av det är en självklarhet. Köerna i svensk sjukvård är jämfört med andra välfärdsländer långa. Det medför också att risken för att sjukdomen förvärras i väntan på vård ökar. Dessutom är det belagt i många studier och exempel att kvalitén i vården har stora brister. Felmedicinering och överkompensation av läkemedel är ett problem, inte minst bland äldre. Och seriöst gjorda beräkningar visar på att så många som 2-3000 personer per år får sina liv förkortade på grund av felaktig hantering i vården. Inga verksamheter av större omfång saknar felkällor. Mot den bakgrunden är det särskilt viktigt att regelverken är tydliga och klara. I ett ekonomiskt och bemanningsmässigt pressat läge kan önskan att ta till drastiska åtgärder för att påskynda en ”given” utveckling, leda till beslut som blir fatalt fel om ansvaret helt lämnas utanför rättstatens regelsystem. 11.03.2009 Jarl Strömbäck