Strid om rättssäkerheten

USA har under långt mer än 100 år varit målet för miljoner av människor som sökt en ny framtid undan förtryck och rättslöshet i sina hemländer. Den rollen har på allvar kommit att ifrågasättas under de senaste åren av styre, det som nu kan kallas George W Bush-åren. Och symbolen för den rättslöshet som också smugit sig in i det amerikanska samhället har blivit Guatanamo. Nu stundar av allt att döma en hård kamp om vägvalet för framtiden mellan Obama-administrationen och föregångarens paranoia-drivna terroristbekämpare. Samtidigt som Obama håller fast vid tesen att Guantanamo skall stängas, har motkrafterna nu aktiverat sig i kongress och inom säkerhetstjänst. Rimligen är det korrekt när Obama framhåller att Guantanamo skapat fler nya terrorister än om det inte funnits, och USA som rättstat har skadats avsevärt i omvärldens ögon. Inte minst i Ryssland har man använt USA som argument för det brutala kriget i Kaukasus. I dagens (21.5) nyhetsflod får vi ta del av nyheten att amerikansk säkerhetspolis sprängt en terroristcell vars syfte var att spränga någon synagoga. Cellen var infiltrerad av amerikansk säkerhetspolis, som gav dem sprängmedel och bilar för att kunna utföra dådet. Sedan slog man till mot den cell, det terroristdåd man i praktiken åtminstone delvis varit anstiftare till. I vårt rättssystem har infiltrationen som spaningsmetod diskuterats och kritiserats. Värdet av den typen av polisärt arbete måste alltid mätas mot den skada man eventuellt orsakar. Och den mätningen blir i realiteten mycket svår att göra. I slutänden blir det gärna till ”planterade” brott, något som med stor sannolikhet ligger bakom den nya rättegången mot Burmas hopp Aung San Suu Kyi, liksom den sedan åtta år i Eritrea fängslade journalisten David Isaak. Den inrikes strid som nu startat i USA om hanteringen av Guantanamo är i det sammanhanget utomordentligt viktig. Dess utgång kommer att bli avgörande för den framtida utvecklingen av rättssystemet i USA, och därigenom och genom sitt föredöme också i stora delar av den övriga världen. 2009.05.21 Jarl Strömbäck