Cyniskt självförhärligande

Ledarskap innehåller många komponenter som tydlighet, demokratiska synsätt, delaktighet och ödmjukhet för att nämna några. Cynism och självförhärligande brukar inte räknas till positiva ledaregenskaper. Ur den synpunkten sett har det varit intressant att följa SvT i dess satsningar på programledare under senare tid. De goda exemplen finns där. Programmet ”På spåret” har i radarparet Oldsberg/Hellberg två personligheter som gjort programmet stort hos svenska folket. Likaså lagledaren för ”Mästarnas mästare”, ett program som på kort tid blivit en favorit hos tittarna. Motsatsen är det svårförståeliga satsandet på personer som Kristian Luuk och Petra Mede, personer som gett den självförhärligande cynismen ansikten i programledarvärlden. Petra Medes intresse av att ösa sin cyniska skit över allt och alla, och därmed gjorde sig själv till huvudperson och artisterna till statister i årets melodifestival uttagning, var det stora bottennappet i den programserien. Att hon valde att utse Caroline af Ugglas till sin personliga cynisms hackkyckling genom kommentarer över hennes stövlar och 36:e plats var direkt stötande. Ur den synpunkten var det ett härligt hälsotecken att svenska folket i omröstning markerade sitt motstånd mot programledaren och slätstrukna discovarianter av så kallad musik, genom att ge de två bidrag som vågade sticka ut bland bidragen de första två platserna. Och vad gäller Petra Mede och hennes cyniska själsfränder får de gärna hållas kvar på de arenor där den typen av jargong är högsta mode. Som TV-tittare föredrar jag att slippa det ledarskapet fortsättningsvis. 2009.03.15 Jarl Strömbäck