Vårdagjämning 2020

Solig och verkligt fin morgon denna 2020 års vårdagjämning. Så har vi då den dag på våren när dag och natt är lika lång jorden runt. På sitt sätt en påminnelse om att vi alla är beroende av samma ljus och samma globala förutsättningar. Det här lilla klotet i universell mening, som är vårt hem, borde vi verkligen uppskatta och vårda.

Men i politikens värld och kampen om herraväldet återkommer ständigt på olika sätt händelser som stör och förstör. Den nu mest aktuella är det lilla och osynliga virus, som är på väg att rasera människors livsförutsättningar genom den skräck det skapat i land efter land.

Verksamheter stängs, kommunikationslinjer läggs ner och stoppas. Försörjningslinjer bromsas och panik och ångest hos en stor del av mänskligheten skapar hamstring och flyktreaktioner. Men hur flyr man från det man inte ser eller vet att undvika.

Nu talar man på sina håll om den största samhällsskada sedan WW2, det stora kriget för 75 år sedan. Hur det blir med det kommer att visa sig om någon månad. Blir förloppet kort och begränsat i tid och omfattning, kommer skadorna och förtroendet till de samhällssystem vi vant oss att ha tillit till återställas. Ju längre inskränkningarna och åtstramningarna ligger kvar, desto större skador kommer det att ge på ekonomier, samhällssystem och tillit till de styrande organen.

Visst är det viktigt att värna om människors liv, också gamlas. Men hur man gör det bäst sett i ett stort och övergripande perspektiv, blir mycket en fråga om bedömningar på svajande grunder. En pandemi som släpps lös har sina givna risker.  Och samhällen som saknar resurser för att möta den, kommer att prövas hårt.

För stora delar av världen har den prövningen på allvar börjat. Utfallet kan vi bara hoppas på blir snabbt och bra. Men än så länge är det bara ett hopp utan egentligt stöd.

2020.03.20

Jarl S

Moment 22 i politiken

Politiken bygger i sin demokratiska form på kompromisser och anpassning. Det är både en styrka och en svaghet. Styrkan i det att olika synpunkter kan komma upp och begrundas. Svagheten i att också djupt olyckliga beslut kan drivas igenom av många olika skäl. Inte minst det att politiken har oftast en påtaglig långtidsverkan, de beslut som fattas idag, ger effekter som visar sig först på många års sikt.

Där någonstans landar också den fråga som nu i global mening börjar framstå som den allra hetaste just nu, nämligen klimatet på vår gemensamma planet.

En drivande person och katalysator har blivit tonåringen från Sverige Greta Thunberg, som med sin spegling i media, och offentlighet nu påverkar dagordningen på högsta nivå. Hennes tal i FN vid öppnandet av dess klimatkonferens 23 augusti, har analyserats och diskuterats. Och i de flesta fall mötts av stor respekt, något som det också förtjänar.
Den rörelse som hon startat,”Fridays for future”, med dess demonstrationer i 170 länder runt om på vår planet, är en enastående manifestation till stöd för en stabilisering av klimatet, och stopp för de klimatförändringar som också en majoritet av vetenskapssamhället varnar för.

Likväl skall de kraven brytas mot de realpolitiska verkligheter som gäller runt om i världen. En kraftig inbromsning av konsumtionen skulle göra miljoner människor arbetslösa i länder som har ett stort behov av dessa arbetsplatser. Utvecklingsländer skulle se sina industrier på olika områden få läggas ner, och folkvandringar mot mer priviligierade områden skulle bli följden. 


Samtidigt gör det förhållandet att klimat och väder, allt eftersom det försämras, kommer att göra stora delar av jorden obeboelig, om nu vetenskapens majoritet får rätt i sina bedömningar. Också det kommer att leda till folkvandringar mot områden med bättre levnadsvillkor.

Kommer då de länder som fortfarande lider mindre av förändringarna att öppna sina gränser för de som flyr dem? Inget i den nuvarande utvecklingen tyder på det. Så i allt detta hamnar politiken i den paradox som brukar kallas moment 22.

Finns överhuvudtaget möjligheterna att möta kraven?

2019.09.28

Jarl S