Lövsprickningstid

Det är en vacker tid denna när vår övergår till sommar. Blommornas mångfald lyser upp marken, och lövsprickningen tycks rasande snabb när vi får några sommarvarma dagar. Livet återkommer som det gör varje år när vinterns kyla och mörker tvingas dra sig tillbaka. Nog är det tröstesamt i vår av mänskliga tillkortakommande plågade tid.

Årets första sjöresa genom skärgården och mellan öarnas mångfald från landets enda fjord, Gullmarsfjorden, ner till hemmahamnen blev också den fina upplevelse man önskar sig. Trafiken är inte tät som på sommaren. Det ges gott om tillfällen att läsa av landskapen, och låta tankarna flyga fritt i detta av historik så fyllda landskap.

Bohuslän, i ett historiskt perspektiv är ungt som svenskt landskap. Dess historia kopplat till det norska är desto mer omfattande. Och konstigt är det kanske inte, havet som ligger mellan de två, Kattegatt var ju också den källa till föda och välgång som befolkningarna runt dess kuster i nord och ost levde av.

Böckernas mångfald har också skrivits för att ge minnen stöd i vår framrusande tid. Och det som en gång var fattiga fiskarsamhällen, har nu oftast prägel av välmåga om än med stora variationer över året.

Sommarens invasion av sommarboende kontrasteras av vinterns loja och tysta liv, givet att så många av de hus som en gång hyste åretruntboende, nu ägs av rikemansbarn frrån städerna och används som sommarhus. Ett förhållande som inte enbart är av godo, men som ändå accepteras i de flesta fall.

Nu i Corona-tider blir dessa boenden också i många fall en flykt bort från de stora städerna, i hoppet om att tryggheten skall vara större på kusten. Kalenderna och vädret öppnar upp för ännu en sommar, hur den skall arta sig kan nog ingen spå, mer än att den blir olik någon annan man upplevt.

Gränsskydd mellan vänligt sinnade länder är en märklig företeelse, i ett område där gränserna likt havet varit helt öppna för samvaro mellan de närliggande länderna.

Hur den här sommaren kommer att arta sig hör framtiden till.

2020.04.24

Jarl S