I Corona tider

Vacker vårmorgon denna aprildag i Corona-tider. Den mediala verkligheten, liksom mycket av det officiella präglas helt av det osynliga viruset, och dess påverkan på oss som samhälle och individer. Finns möjligen trots all vår kunskap en yttre makt som ser till att det ”naturliga urvalet” gör sig gällande med sin kraft att avgöra i frågan om liv eller död? Den frågan tillhör möjligen den teologiska sfären, och jag lämnar den där.

Men väl värt att kommentera och reflektera över är i vart fall det förhållandet att de som skall vårda de sjuka, nu också börjar frukta för sina liv, sin existens. Då ökar sjukskrivningar och frånvaro bland vårdpersonalen, och lockbetet nu blir mer än fördubblade löner.

Sjukvårdspersonal

Det kommer att räcka för en del, men inte för alla de som värderar sin egen hälsa viktigare än en högre lön. Därför vill nu regeringen ha rätt att tillgripa extra ordinära åtgärder. Man vill kunna reglera trafikflöden i landet i stort. Man vill kunna styra resurserna i regionerna, underförstått att ta resurser från landet i stort, för att stärka sjukvården ytterligare i Stockholm, alternativt utlokalisera svårt sjuka patienter från Stockholm till sjukhus i andra regioner. Så visar det sig än en gång att Stockholm är viktigast och skall värnas, även om det kommer att ske på bekostnad av hittills skonade regioner.

Och i Kina har man genom ett 3 minuter långt stopp i hela det stora landet, hållit en minnesstund för offren för farsoten i det land där smittan uppkom. Hedrat alla de som hittills fallit offer för den. Man anser sig ha besegrat smittan, återstår att se om det kommer att stämma.

Och samtidigt som USA nu är på väg att bli hela världens centrum för covid-19 smittan, kommer den att överglänsa det presidentval som också står på agendan för kommande höst? Och Donald Trump som trampat i klaveret så många gånger också i den här frågan, gör nu allt för att framstå som landsfader.

Det lyckas kanske för den del av USA som väljer honom före någon annan och oberoende av utvecklingen. Men det bäddar dåligt för USA som den demokratiska stormakt man en gång var.

2020.04.04

Jarl S

Falsk klimatpolitik

Ännu en blåsig och regnig februaridag på landets västra kust när detta skrivs. Strax dags att gå på ett gympapass och en stilla stund i bastun. Eftermiddagen kommer att krönas av någon timma med umgänge och lunch/middag med barn och barnbarn. Men först några reflektioner i vår tid
.
Våra folkvalda politiker kan knappast förväntas ha expertkunskaper på alla de områden de är satta att besluta i. För att råda bot på den bristen finns i vårt land som i andra demokratiska länder institutioner som bidrar med expertutlåtanden, utredningar och forskning.

En av dessa viktiga institutioner är riksrevisionen. Dess uppgift är att i efterhand utvärdera de politiska arbetets följder, och meddela synpunkter till stöd för nya och bättre beslutsunderlag för de politiskt ansvariga.


I sin senaste rapport tar riksrevisionen upp de miljardkostnader som för närvarande används ur statskassan för att subventionera en övergång till det som kallas elbilar. Trenden med elbilar startades på allvar för några år sedan när japanska Toyota kom med sin hybridbil Prius. Hybridbilarna har utöver en normal motor också ett batteripaket som används för framdrivning i låg fart och vid start/stopp. Motorn startar när uttaget från batteriet når en viss nivå, vilket i grunden innebär att bilarna större delen av tiden, drivs med hjälp av förbränningsmotorn. Den bränslebesparing man åstadkommer blir på det sättet marginell, gentemot lättare och bränsleeffektivare alternativ.

De stora subventioner som staten nu tillskjuter ( upp till 60.000 sek/fordon) räknar naturligtvis biltillverkarna med när de sätter priset på bilarna, vilket gjort att elbilarna är väsentligt mycket dyrare än motsvarande modeller med förbränningsmotor. Samtidigt har elbilarna blivit större och tyngre, vilket ökar förbrukningen oavsett el-stödet.


Slutsatsen i riksrevisionens granskning blir att satsningen på stora och kostnadsslukande subventioner av Elbilar inte är i linje med vare sig ekonomiska mål eller klimatmål. Subventionerna borde tas bort, och marknaden få styra den utvecklingen.


Det är i grunden en mycket rimlig slutsats, men kommer politierna att lyssna? I en tid när behoven är så stora inom vård-skola och omsorg liksom på andra offentliga områden, borde  inte stora subventioner ges till landets rikaste del av befolkningen, nämligen de som enligt statistiken köper de subventionerade bilarna, ofta för att genast efter registrering sälja dem vidare till våra grannländer med stora vinster.
På så sätt har subventionerna blivit en handelsvara som berikar kapitalstarka personer, på bekostnad av andra viktiga samhällsfrågor.

2020.02.22

Jarl S

Makten och bulvanerna 14

Sommartid är tid för möten och upplevelser. Så också i år. I juli blev det för undertecknad 19 dagar med båtliv och en besättning i åldrar från 9 månader och uppåt. Att umgås med små barn är speciellt. Väljer man att bejaka deras fantasi i lek och aktiviteter, så ger det så oerhört mycket i form av livsglädje. Det är balsam för själen, något vi nog alla i grunden behöver. Och i andra möten, de med vuxna inslag, finns tid för reflektion och tankar för dagen.

För samhället i stort fortsätter ju sin gång. Under sommaren har behandlingen av samhällsikonen Alice Babs varit föremål för uppmärksamhet i riksmedia, och det med rätta. Att genom förvaltarskap bli fråntagen sin rätt att besluta i egen sak, och dessutom belagd med besöksförbud, är liktydigt med isolering. Något som annars auktoritära regimer brukar använda som del i sin tortyr. Nu har av medias rapportering att döma, myndigheterna tagit sitt förnuft tillfånga, och meddelat att besöksförbud på generella grunder inte får användas. Det borde vara en självklarhet, men är inte det i den gråzon som göms under sekretessens svarta mantel.

Förvaltarskapen skulle ju enligt lagstiftningen vara en yttersta åtgärd, ett undantag där gode män inte räckte till. Men i vissa kommuner av vilka kommunen norr om skogen är en, har tillsättningen av förvaltare fått epidemiska proportioner. Och nästa steg i den utvecklingen är nu att kommersialisera den verksamheten, genom köp av tjänster på kommersiell basis. Därmed bryter man arm med den lagstiftning som råder på området, en lagstiftning som länge tolkats på ett mindre smickrande sätt att döma av kritiken från bland annat riksrevisionen.

Varför den stora tystnaden i de här frågorna, kanske läsarna undrar? Förvaltarskapen initieras oftast via kommunernas socialförvaltningar, anhöriga i den mån de finns, vågar sällan ta strid i frågan. Myndighetssverige har alltid haft ett starkt grepp över sina medborgare.

Så återstår då frågan om vilken väg vi i vårt land skall vandra? Är målet att de som på ena eller andra sättet inte passar in i en given social mall, skall underkastas förvaltarskap? I så fall rör vi oss i en riktning som för bort från demokrati, mångfald, tolerans och självbestämmande.

2013.08.04

Jarl Strömbäck

SPI-Välfärden