Makten och bulvanerna 10

Låt oss fortsätta att ta del av riksrevisionens granskning av överförmynderiet, sådan den kom till uttryck i rapporten 2006. Dess 90 sidor text kan inte ges fullt utrymme i bloggen, men väl sentensen i skrivelsen. Intresserade kan läsa rapporten i sin helhet genom att googla på riksrevisionen 2006.5.

Om överförmyndarens roll skriver man som följer:

Överförmyndare har tillsynsansvar för att ställföreträdarna utför sina uppdrag gentemot huvudmännen i enlighet med gällande regler.

I det ansvaret finns bland annat följande ur Föräldrabalkens 11 kap.§7:

Förvaltarskap får dock inte anordnas, om det är tillräckligt att godmanskap anordnas, eller att den enskilde på något annat, mindre ingripande sätt får hjälp.

Det hävdas ofta från ansvariga att man har grönt ljus från länsstyrelsen för sitt agerande. I riksrevisionens rapport får vi läsa följande om den dess syn på länsstyrelserna:

Länsstyrelsernas tillsyn säkerställer inte likabehandling och rättssäkerhet. Glesa inspektioner av överförmyndarna trots stora behov.

Inspektioner utgör den centrala delen i regleringen av länsstyrelsernas tillsyn av överförmyndarna. Inspektionerna måste därmed, enligt Riksrevisionens uppfattning, vara länsstyrelsens främsta verktyg för att upptäcka problem i överförmyndarnas verksamhet.

Riksrevisionen är kritisk till att inspektionerna ofta inte genomförs på ett sådant sätt att länsstyrelserna kan använda dem för att upptäcka olämpliga överförmyndare. Riksrevisionen anser att länsstyrelserna måste följa förmynderskapsförordningens krav på att granska ett stickprovsurval av akter, vilket inte alla länsstyrelser gör.

Vidare anför man som följer:

De brister som länsstyrelserna har upptäckt i överförmyndarnas akter i samband med inspektionerna handlar i huvudsak om att överförmyndaren brister i sin dokumentation av verksamheten samt i sin granskning av ställföreträdarnas ekonomiska redovisning. Med dessa brister ökar riskerna för att ställföreträdarna kan missköta eller t.o.m. missbruka huvudmännens tillgångar. Länsstyrelserna har dock i mycket liten grad använt tillgängliga åtgärder för att korrigera upptäckta fel. Därigenom har man inte heller förhindrat att fler huvudmän ska komma att drabbas.

Och man summerar sina synpunkter i de här avseendena med följande:

Riksrevisionen bedömer sammantaget att länsstyrelserna låter allvarliga brister passera genom att inte vidta de åtgärder som står till deras förfogande. Riksrevisionen anser att länsstyrelserna i avsevärt högre grad än hittills bör använda tillgängliga åtgärder för att korrigera och förebygga fel i överförmyndarnas verksamhet.

Nog för det här avsnittet, rättsäkerheten är tydligen enligt Riksrevisionens mening inte säkrad för en stor grupp av våra medborgare, nämligen de som med eller mot sin vilja tilldöms ställföreträdare.

 2012.12.11

Jarl Strömbäck