Det blåser i det politiska landskapet i vårt land.
Utvecklingen mot ett två-partisystem fortsätter, på de mindre partiernas
bekostnad. Och i grunden är det kanske inte så konstigt. Om man från partiernas
sida går fram med blicken riktad långt över de gräsrötters nivå, vilka man tror
sig företräda. Då är utvecklingen inte svår att förstå.
Och egentligen borde man väl inte beklaga utvecklingen. För
är det inte så att vi egentligen och i vanliga fall ser positivt på utveckling
och förnyelse. Utan de synsätten hade vi inte haft den standard på olika
områden vi har idag. Men även i de snabbt växande, sker snabba omställningar.
Eriksson och Nokia som var kungar för några år sedan, är numera omsprungna på
sina områden av Samsung och Apple.
På politikens område tycks emellertid rädslan för förändring
vara särskilt stor. Där samlas tyckandet och motståndet mot förändring på ett
sätt som skiljer. Tydligen finns en inbyggd motvilja mot förändring i de egna
trygga systemen, samtidigt som man utan sentimentalitet lägger ner skolor,
försämrar i omsorgen av de äldre, och hanterar offentliga medel på sätt som får
gräsrötterna att resa ragg och söka förnyelse.
På senare tid har vi fått ta del av en närmast hjärtlös
hantering av utvisningsärenden, där små barn utan förankring i andra länder
hotas av utvisning. Samtidigt betalas av ansvarig myndighet 30 000 kronor per
månad för primitiva campingstugor utan toalett för att ge boende till nya
asylsökande.
En svindlande summa som närmast för tankarna till ocker. Är
det konstigt att gräsrötterna söker ny politisk hemvist? Var finns det
politiska ansvaret?
Det skadar inte med blåst också i de politiska
systemen.
2013.01.24
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar