Nyligen har en ny studie med namnet ”Longterm effects of class size” presenterats av en professor Peter Fredriksson. Studien tar som titeln antyder sin avstamp i klassernas storlek i skolorna, och hur de påverkar de enskilda barnens utveckling på sikt. Till saken hör att svenska myndigheter så här långt vägrat se något samband mellan klasstorlek och barnens studieresultat på kort och lång sikt.
Nu visar Fredrikssons studie att klasstorleken under barnaåren tydligt påverkar både studieresultat och lön senare i livet. Konstigt vore det väl annars.
Barn som blir sedda, som får stöd i skolarbetet och känner trivsel presterar naturligtvis mer och bättre än de som upplever skolmiljön som stressande, med dåligt lärarstöd på grund av alltför många elever i klasserna i förhållande till vuxen/lärarstödet.
I ÖA, lokaltidningen på den ort där detta skrivs kunde man dagens datum finna en artikel under rubriken ”total anarki på Alneskolan”. "Hot, könsord, hög musik på lektionstid och rädsla för vissa elever är ordningen för dagen”.
Och skolledningen har inget märkt innan den purras ut av oroliga föräldrar till en del drabbade barn.
Det vore lätt att peka finger år den enskilde läraren,men då glömmer man det egentliga problemet. Nämligen det att man tillåtit klasserna att växa år efter år. Samtidigt har man skurit ner de särskilda resurser som krävs i en skola där de med särskilda behov också måste få plats. Tendensen att spara på eleverna men satsa på annat är en del av vår tids kommunala sjuka.
2011.10.21
Jarl Strömbäck
1 kommentar:
Detta fenomen eller faktum att skolan har utvecklats till ett förvaringsställe började i och med kommunaliseringen 1991. Sedan har det bara gått utför. Bristande respekt för lärare, usel löneutveckling,klasser i storleksordningen 30-34 inte ovanligt, brist på läromedel, alla dessa konferenser på eftermiddagar,arbetslags-,ämnes-, arbetsplatsträffskonferenser, minst en konferens varje eftermiddag där det snackas och informeras inför döva ,trötta öron som vistats en hel dag i en bullrig och stimmig lektionssal. Öron som bara önskar att få tyst omkring sig, rätta och planera för kommande dag. Allt detta ihopsytt av denna kader av rektorer som måste visa att de har en uppgift även de. Ringa eller ingen tid till planering för kommande lektioner.Alneskolan är ett typexempel på denna utveckling.För att klara situationen tillsätts mängder av övrig personal.Skolområdeschefer,rektorer till ett oräkneligt antal,kuratorer,psykologer,specialpedagoger,tal-syn-hörselpedagoger,kamratstödjare, etc.Alla kunniga på sitt sätt. Ord och titlar,allt för att dölja den grymma sanningen, skolan fungerar inte som den en gång gjorde för länge sedan. För, trots alla dessa resurspersoner, när lektionen börjar står du som lärare ensam med dina trettiofyra elever. Efter haverier, i form av slagsmål,skadegörelse och grova könstrakasserier i klassrum skall du då få goda råd av dessa resurspersoner om "hur du egentligen borde undervisa". Hur du egentligen borde ha uppträtt när eleven A lade sig att onanera på katedern under pågående lektion. Det där med att du handgripligen bar ut eleven ur klassrummet var av dessa specialister inte rätt metod. Som lärare kränkte jag nu elevens integritet. Mycket oprofessionellt uppträdande av erfaren lärare etc.Råd av personer som aldrig har undervisat.Möjligen någon gång för länge sedan. Att dessutom på sin dagliga arbetsplats mötas och få tillmälen,svordomar och könsord kastade mot sig som yrkesutövare.Varje dag,varje timme.Kläder nedsmutsade,cyklar förstörda.Ingen orkar i längden denna förnedringens Golgatavandring. Kritik och klagomål göms undan, döljs "oh nej, vi har absolut inga sådan problem på vår underbara skola. Här är vi alla som en enda stor familj, vi tar verkligen hand om varandra och följer verkligen upp om det skulle vara nåt etc" Droppen som fick mig att lämna skolans värld efter trettiofem år i yrket som lärare i grundskolan, var när jag framförde kritik till skolområdeschefen rörande elevernas verbala utfall mot oss lärare och fick då som svar:"Man får den respekt man förtjänar"
Skicka en kommentar