I påsktider

Påsktider, ljusets och vårens återkomst. Så borde det vara, och är också i den första bemärkelsen. Ljuset och sommartiden är här, men på morgonpromenaden denna långfredag, visar temperaturen minus 5 grader också på landets västra kust.

 

Gryningsljus i påsktid

Årets påsk blir säkert minnesvärd och fin för de många i vårt land som värdesätter snö, skidor och skoterfärder till kaffestugor och rastställen där man kan njuta av strålande solsken i ett gnistrande snövitt landskap. Det är vårvinter när den är som bäst.

Samtidigt längtar nog många i landets sydliga delar på att få sätta igång med sitt trädgårdspyssel, och båtfolket att få börja arbetet inför sjösättning. Något som inte gärna görs när kylan biter i kinderna, och den globala uppvärmningen håller till på annat håll.

Annars är veckans snackis i stort fokuserad kring ett begrepp de flesta väl känner till, nämligen Facebook. Det globala nätverk som blivit en del av det normala kommunikationsmönstret för en majoritet av befolkningen i de utvecklade länderna. Ett nätverk där man har vänner och bekanta, byter tankar och åsikter i stort som smått. Men också ett företag som tjänar mycket stora pengar på reklam och försäljning av info om oss som medborgare. Information som kan skräddarsys för att styra riktad reklam till oss eller i förekommande fall utnyttjas av lobbyister och politiska partier för att styra de val vi gör, utan att vi egentligen förstår det.

Det som vi kallar sociala medier har kommit för att stanna, men på vilka villkor? Om de utnyttjas till att undergräva den demokrati vi tror oss leva i och med, kanske utvecklingen blir mer ett hot än en möjlighet? Hat och hot som en återkommande del, och ett problem i chattar och kommentarsfält gör också att mediet blivit en belastning och börda för många.

Dags att återgå till det interna arbetet och firandet av påsken med nära och kära, och att ännu ett år få önska läsarna en riktigt trevlig påsk.

2018.03.30

Jarl

Turkiska folkmord

Turkiet är ett stort och mäktigt land i mellanöstern. Bryggan mellan öst och väst, och tillika medlem i försvarsalliansen NATO. Det är också ett land med en brokig och blodig historia. Utrensningen av armenierna och grekerna ur det turkiska samhället för ca 100 år sedan, har med stort fog kallats folkmord. Senare tiders undersökningar har också av oberoende internationella organ klassat det som hände för folkfördrivning och folkmord. Men den som i Turkiet hävdar den synpunkten i Erdogans (dagens) Turkiet, kan räkna med stränga fängelsestraff.

När Erdogan för ca 20 år sedan kom fram som ledare med politiska anspråk, klassades han som islamist av det dåvarande ledarskapet, och tilläts inte utveckla sin politik. För att i någon mån tvätta bort den stämpeln, allierade sig Erdogan med kurderna i Turkiet. Kurderna som är en minoritet med starka egna rötter och eget språk, har politiskt motarbetats och undertryckts av den turkiska majoriteten. Genom löften om rätten till en egen politisk plattform till kurderna, lyckades Erdogan legitimera sig som en öppen och demokratisk politiker, och manövrera ut den militära kontroll som ständigt funnits i Turkiet.

När väl valen var vunna, ändrade Erdogan spelplan, nu gällde det att få med sig det militära etablissemanget. Han öppnade upp för samarbete med militären, och mot de kurdiska miljoner som i valrörelserna lyft upp honom som ledare. Så agerar de maktpolitiker för vilka makten är det viktiga, inte principerna.

När så kampen mot ISIS fördes som hårdast i gränsstaden Kobane i Syrien, stod den turkiska militären med sina resurser och betraktade de hårda och bittra strider som slutligen vanns av kurderna. Där började ISIS tillbakagång i Syrien, i vilken kurderna varit en viktig militär faktor.

Kurderna har med stort mod och sitt blod försvarat de territorier man har kvar att leva på, och lyckats med uppgiften. Det irriterar Erdogan och hans anhang, som nu startat den “upprensning” han avser göra i det syriska gränsområdena mot Turkiet.

Turkiets diktator Erdogan

Det vi nu ser början på är samma grymma uttryck för folkmord och folkfördrivning som turkarna utsatte tidigare nämnda minoriteter för ca 100 år sedan.

Mönstret går igen tyvärr, och monstret som leder den utvecklingen har ett givet namn, Erdogan.

Men vi lever i en ny tid, och frågan värd att ställa är bland annat denna, hur länge skall NATO, FN och omvärlden blunda för det anfallskrig Turkiet startat?

2018.03.24

Jarl

I valtider

Strålande vacker denna mars söndag på landets västra kust. Valtider tillika på olika sätt. Redan vid 7.30-tiden är kön till de som vill bli del av IDOL-programmet i TV4 minst 100 meter lång utanför den lokal där prov och sållning av de förväntansfulla skall ske under dagen. Det är glad och god stämning förefaller det undertecknad när jag passerar kön av pratande, trots de ca 10 minusgraderna. Och solens strålar förebådar en fin dag.

Under dagen skall också vinterns sista internationella längdskidtävlingar avslutas i Falun. I gårdagens tävling över 10 km för damer presenterade sig årets stjärnskott

Ebba Andersson än en gång, när hon från en dålig startposition spurtade in på 4-e plats, och bland många andra, vann över sin stora idol Charlotte Kalla. Det har varit mycket intressant att följa Ebba under de senaste åren, från en given begåvning till genombrottet i år.

Och i vårt stora östra grannland Ryssland går man till val igen. Ryssland, ett land som så länge levde under sovjetiskt förtryck, men så under Gorbatjovs ledning sent 80-tal och början på 90-talet bytte spår i ett försök att skapa en västerländskt präglade demokrati. Det försöket varade knappt 10 år, men misslyckades och föll samman på grund av det vakuum som uppstod under Jeltsins, av alkoholproblem söndrade ledarskap.

I det vakuumet fanns det starka krafter inom de ryska säkerhetstjänsterna som placerade Putin, en för allmänheten helt okänd person, som sin företrädare när Jeltsin skulle avsättas. Resten är historia av klassiskt slag. Demokratin som formell institution används för att legitimera ett auktoritärt ledarskap och förtryck. Ryssland är idag ett land som lider alla av alla de brister man förknippar med diktaturer.

Pressfriheten och yttrandefriheten är villkorad av att man delar ledningens uppfattningar. Politiska partier i den mån de förekommer, är en del av den skuggteater som används för att inför omvärlden ge intryck av demokrati. Verkliga oppositionella fängslas, tvingas till landsflykt eller mördas. Listan med namn som Nemkov, Politkovskaja och Navalnyj kan göra mycket längre.

Och likt många diktatorer anser man sig ha rätten att likvidera personer man anser vara störande, vilket nervgasattacken i England nu är ett tydligt och återkommande exempel på. Den internationella skandalen i det här sammanhanget vägrar man ta ansvar för. Mönstret går igen och har sina paralleller i annekteringen av Krim och Östra Ukraina, nedskjutningen av det civila Malaysian Airwaysplanet för några år sedan, och många andra händelser..

Ryssarna, de som bryr sig om att rösta, kommer att ge Putin förnyat förtroende. Någon annan verklighet är inte möjlig. Men det är ett förtroende som i internationell mening numera är utomordentligt smutsat av den politik Putin och hans uppdragsgivare står för.’

2018.03.18

Jarl

Marsdagar 2018

Marsdagar, det här året präglat av vinterns grepp över landet. Från vänner i norr rapporteras att mer snö kommit än någonsin förr. Och ännu har inte vårvinterdagarna med takdropp kommit igång. Det kan bli en lång väntan i år innan vårblommorna tinar fram.

För oss på landets västra kust har vinterna gjort ett lamt försök att fördröja våren. Men ljusets återkomst och fåglarnas ökande sång i träden bär bud om varmare och än ljusare dagar.

Och ute i den stora världen pågår maktkamperna på låg och hög nivå. Ryssarnas val att förgifta personer i England med nervgas skapar än en gång rubriker och påminner om den ryska ledningens totala brist på respekt för de människor man inte gillar. Morden på Litvinenko, Politkovskaya och Nemkov, vilka kommenterats i tidigare bloggar, är bara toppen på isberget. Att sedan den ryska ledningen förnekar all inblandning, saknar helt trovärdighet. Nog är det hög tid att omvärlden börjar reagera på riktigt.

När så den amerikanska utrikesminister Rex Tillersson agerar med ett fördömande riktat mot den ryska ledningen, avsätts han av Trump. Samme Trump som i valrörelsen hyllade Putin som ett föredöme. En person att se upp till och samverka med.

Den amerikanska demokratin som den utvecklats under mer än 200 år, är nu satt under attack av en president som vill se sig i samma grandiosa sits som Putin. De som opponerar mot hans politik, sparkas och ersätts med “egna ja-sägare”. Samma process pågår på många olika områden, inte minst inom de rättsvårdande myndigheterna.

Men sannolikheten att två alfahannar som Trump och Putin på sikt kommer att vara överens, är nog lika sannolik som på sin tid överenskommelsen mellan Stalin och Hitler. I ett  visst givet läge kommer konfikten mellan de två att blossa upp. Ett expansivt Ryssland har med bombflygets hjälp fört fram sina positioner i Syrien. Och de beslut som tagits i FN om vapenvila respekteras överhuvudtaget inte av Assad och Putin.

Den utvecklingen är nog något som upprör inte bara FN.

2018.03.14

Jarl

Troll spöet

Förkylningstider denna marsvinter. Många är de som drabbas av riktigt besvärliga dagar med halsont, hosta och muskelvärk. Så också undertecknad, men de plågorna brukar vara övergående.
Intressant då att följa skeendet i den stor världen. Stefan Löfven och Donald Trump har träffats. Två alfahannar som parerade pressens frågor på ett rimligt sätt. Det som sägs i slutna rum är ofta helt annorlunda, än den mesiga soppa som presenteras pressen.

Nu stundar än mer intressanta händelser i ett politiskt perspektiv. När Nordkorea kontaktade sina grannar i Syd, och samverkan uppstod runt Vinter-OS i februari, var det en händelse som fick omvärlden att häpna. Men det utspelat från nord var naturligtvis ingen slump, det var del av en strategi som nu fortsätter. Man glömmer ofta i media det självklara fakta att utan stöd från Ryssland och Kina skulle Nordkorea aldrig kunna bestå under alla dessa år av isolering från omvärlden i stort. När därför krigs retoriken och utmaningen mot USA möttes av distinkta möjligheter av en militär konflikt med USA, då blev frågan en regional fråga också för Kina och Ryssland. Det är inte den lille mannen i Nordkorea som håller i trollspöet, det gör andra krafter.

Kim Jong-Un, Nordkoreas ledare.

Få människor demonstrerar sina svagheter mer än Donald trump. Hans behov av självbespegling är närmast oändliga, och hans respekt för förankring i organisationen av rapporter att döma minst sagt liten. När därför den delegation som kommit till USA för att rapportera från samtalen med den nordkoreanska ledning hade en inbjudan till ett samtal med den nordkoreanska ledaren, var lockbetet riggat.

Donald Trump, skulle göra det ingen annan president i modern tid gjort, träffa den Nordkoreanska ledningen? Han väljer att slå upp detta stort i pressen, utan varken analys eller förankring i den egna ledningen, politiskt och säkerhetsmässigt.

Och snabbt är också det två nationer som håller trollspöet, Ryssland och Kina,  framme och välkomnar ett sådant möte.
Om det nu blir ett möte, trots allt bestäms inte allt enbart av presidenten, så kommer det med stor sannolikhet  att ske på neutral mark. Sverige som skyddsmakt i Nordkorea för bland annat USA, blir då ett naturligt alternativ. I det ljuset skall ses den aktivitet med olika möten av diplomatisk karaktär som nu initieras och pågår.

Dags för en dag av umgänge i backarna med glada barnbarn utan någon tanke på annat än det nära skeendet. Tack också till de många läsare från olika länder som trots att jag väljer att skriva på svenska, läser min blogg.

2018.03.10

Jarl

Vasaloppssöndag

Vasaloppssöndag, en av  årets högtider för många människor. Dels de som skall åka de 9 milen mellan Sälen och Mora, dels en stor publik, vänner och anhöriga som följer kampen i de vita spåren. En kamp som är lika mycket en prövning av den egna förmågan, som någonting annat.

Visst är det intressant att notera att nästan alla som intervjuas, är så positiva till deltagandet. Även de som uppenbart tagit sig vatten över huvudet, och inte kommer att åka skidor ner till Mora. För dem väntar busstransport dit, och mat och ombyten.

Med egna erfarenheter från 13 lopp mellan Sälen och Mora är det lätt att dras med i rapporteringen, och kanske också lusten att göra om prestationen ännu finns där.

Årets lopp blev speciellt, genom den utbrytning som 2 åkare gjorde med en gång. Dom hade ett försprång på mer än 5 minuter som mest, men innan Hökberg var den utbrytningen infångad. Nästa försök att smita från de övriga gjordes då av en norsk löpare, och det såg länge ut som att han skulle lyckas. Men krafterna tog slut och någon km innan Mora var han också infångad av klungan av åkare.

Som så många gånger förr blev det en rafflande spurt som avgjorde vem som blev vinnare i världens mes prestigeladdad skidlopp. Norrmannen Nygaard var riktigt rörd av glädje över sin prestation.

Damernas lopp blev också en verklig solskenshistoria . En av de kvinnliga svenska skidåkare som funnits med i många år Lina Korsgren, fick äntligen triumfera. Länge ledde en norsk åkare damklassen, men vid Oxberg, 3 mil från Mora var Korsgren ifatt henne. Segermarginalen här blev ovanligt stor, med än 4 minuter.

Förhållandena i spåren den här gången var utmärkta. Alla som var med fick nog uppleva skidåkning när den är riktigt bra, och organisationen runt Vasaloppet, eller för den delen Vasaloppsveckan, är föredömlig. Vid undertecknads första lopp 1965, var antalet deltagande drygt 4000. En snörik vinter även den, men utan den maskinutrustning som man nu har för att preparera spåren. Ännu finns i minnet jobbet med att ta sig fram i djupsnön i dåligt preparerade spår.

Men av någon anledning blev det återkommande besök och deltagande. I år var 16000 anmälda deltagare. Och anmälningarna till loppet kommande år fylls snabbt under de kommande veckorna.

Visst är det ett intressant fenomen.

2018.03.05

Jarl

Arbetarpartierna

Rejäl vinterkyla i gryningsljuset under min morgonrunda. Minus 13 och en snål blåsande vind får det att bita i kinderna. I landet i övrigt råder snökaos på många håll. Men denna i övrigt så snötunga vinter, lyser den vita varan nästan helt med sin frånvaro i landets andra stad. Vi får nöja oss med att se skidåkningen på Tv.

Nu när OS-yran är över, tränger sig vardagen på med andra “viktigheter”. En sammanvägning av de olika opinionsmätningar som gjorts i vårt land den senaste månaden visar fortsatt att KD med sina 2,9% är starkt hotat att få lämna riksdagen. Inte heller Miljöpartiet eller Liberalerna kan känna sig trygga, de balanserar båda på spärrgränsen 4%. Höstens val ser ut att bli en rysare på många sätt, inte minst vad avser bildandet av regering efter valet den 9 september. Nu träder också företrädare från både det “gamla och det nya” arbetarpartiet fram med förslag om att de båda partierna går samman och bildar regering efter höstens val. Tanken är naturlig och slående. Både SAP och M anser sig ju vara de riktiga företrädarna av det arbetande folket, och är naturligtvis det också om än i beteckningen arbetare och tjänstemän med en annan grov skattning. Men inget av partierna har troligen råd att officiellt gå ut med synpunkten av risk för att förlora röster av det skälet. ‘

Situationen efter valet kommer att kräva annat än valpropaganda.

Och ute i den stora världen fortsätter Putins Ryssland terrorbombningarna av de rester av demokratikämpar som ännu håller ut i Syrien. I det avseendet kan man med fog likna Putins agerande med den hjälp Hitler gav högerkrafterna i det spanska inbördeskriget på 1930-talet. Att västvärlden och FN inte vågar tala klarspråk i den här frågan, visar än en gång hur oändligt tandlös den organisationen är när det  gäller verkligt handlande. Av vilket demokratiskt skäl har stormakterna veto i säkerhetsrådet? Är inte alla röster lika värda??

Och i Trumps galleria av medarbetare har nu avhoppen tagit ordentlig fart. Den ena efter den andre lämnar nu det “sjunkande skeppet”, bildligt talat. Rådgivaren Hope Hicks är nu den senaste, samtidigt som granskningen av Trumps relationer med Putin Regimen blir allt mer närgången och svår att försvara.

År 2018 har alla förutsättningar att bli ett mycket spännande, och kanske omvälvande år.

2018.03.01

Jarl