Likt dominobrickor!

Fallna brickor Det är svårt att undvika att skriva om den finanskris som får ekonomierna att falla, eller i vart fall vackla likt dominobrickor i land efter land. Nu börjar också mer genomtänkta analyser att dyka upp. Den minnesgode kommer säkert ihåg att Bill Clinton brukade skryta över att under hans 8 år vid makten hade USA sin längsta högkonjunktur i modern tid. Så var det också, men ett skäl var att under hans tid vid makten utgick direktiv att särskilda lån (sub-prime) skulle ställas till förfogande för de mindre bemedlade i samhället. Det skulle ske genom att lånen gjordes fördelaktiga vad avsåg amorteringskrav och säkerheter. På det sättet pumpades enorma mängder kapital ut i samhället. Hjulen snurrade på och konsumptionen frodades och så fortsatte det också under Bush presidenttid fram till dess sista skälvande månader. Slutligen gick det inte längre att placera alla dåliga lån i bankkedjan. Vissa institutioner hade nu fått nog, och så börjar raset. Och i en alltmer accelererande takt upptäckte banker och finansinstitut sina dåliga lån, rädslan att få mer av ”Svarte Petter” över sig vid kontakter med desperata kollegor från andra finansinstitut, lamslår nu valutamarknaden. Och där är vi nu. Det engelska receptet att kravet för att gå in och lösa krisen för berörda finasinstitut blir att staten kräver en ägarandel som knyts till stödbeloppet. På det sättet får man den kontroll över dem som krävs för att kunna utöva den styrning som är nödvändig. Kapitalismens högborg, finansmarknaden har havererat och det blir dess främsta förespråkare som också får ”nöjet” att förstatliga den. Nog är det en ödets ironi!! 2208.10.13 Jarl Strömbäck