En smutsig byk.

Estonia på havets botten Uppdrag granskning är ett uppskattat grävande dokumentärprogram. Under de senaste åren har man nystat i många tvivelaktiga händelser, inte minst sådana där myndigheter på ena eller andra sättet är inblandade. När man nu i veckan tog upp den 14 år gamla Estonia-problematiken var det högst befogat. Nu har nämligen ännu en internationell utredning, efter år av undersökningar, modellprov och miljonrullning sökt förklaringen till fartygets snabba förlisning. Slutsatsen man kommer fram till är att för att få full klarhet i förloppet, måsta man få inspektera skrovet på plats i havet. Inget konstigt i det, ärkebiskopen ger sitt godkännande att häva gravfriden över fartyget, den största anhörigorganisationen välkomnar en sådan, och de överlevande som intervjuas liksom den estniska regeringen vill ha förnyade undersökningar/dykningar. När så vår nuvarande försvarsminister, Sten Tolgfors konfronteras med frågan om nya dykningar, låter ha som ett dåligt eko av sina föregångare. Argumentet att säga nej är tunnare än tunt, arrogansen desto större. Tiden har sin gång, och någonstans i framtiden kommer också en annan verklighet runt Estonias förlisning, än den nu framkrystade att kunna presenteras. Men tydligen är beröringsångesten ännu alltför stor. Alltför många i Myndighetssverige har intresse att hålla sanningen om förlisningen på behörigt avstånd. Synd, för det smittar av sig på hela det politiska systemets trovärdighet i vårt land. En smutsig byk blir inte renare av att den smutsas ännu mer. 2008.10.18 Jarl Strömbäck