Det händer mycket i Örnsköldsvik, säger min vän på promenaden. Ja visst är det sant. De senaste 10 åren har nytt tempel till hockeykrigarna byggts, det kommunalt subventionerade äventyrsbadet har utbyggts i omgångar och arbetet med Botniabanan fortgår. Snart skall också ett nytt resecentrum påbörjas, med anslutning till spåret och ny bussterminal. Och den socialdemokratiska kommunledningen är ivrig att få bekräftelse på sin framgång. Utmärkelser för bästa stadskärna, eller parker eller vad helst man kan tänkas få framgång med, söks med viss framgång.
I samma anda byggs ett kraftvärmeverk, en satsning med prislappen långt över miljarden, och med oviss framtid råvaru-och leverantörsmässigt. För att säkra en position som etanolens Mecka, har man köpt en av Akzo dumpad fabrik för etanolproduktion. Den hänger nu som en kvarnsten runt den kommunala ekonomins hals, låt vara nödtorftigt kamouflerad via kommunala bolag.
Underskotten i SEKABS verksamhet räknas i hundratals miljoner, och verksamhetens inriktning förefaller av den begränsade rapportering som släppts, mer präglad av desperation än av ansvarsfull företagsledning.
Den kommunala glamouren har ett högt pris, och nu dras skruvarna allt hårdare åt på det kommunala kärnområdet omsorgen. Sommaren och hösten har lokaltidningens insändarsida präglats av en strid ström av besvikna, ilskna eller desperata inlägg mot de skärpningar man upplever är på gång. Skolans värld är heller inte skonad. Det sparas på material, på medel för utflykter med barnen, och den tidigare avgiftsfria musikskolan som är så viktig för barns utveckling känslo- och kulturmässigt blir en plånboksfråga.
De kommunala underskotten, väl draperade i kommunala bolags färger, i formen av borgen och via pensionsskulder ökar dramatiskt år för år. Den kommunala bubblan blåses upp mer för vart år, frågan är inte när, utan hur den kommer att brista. Då kommer de kommuninvånare som så troget och okritiskt har följt med på resan att få räkningen i efterskott. Och precis som i den amerikanska finanskrisen kommer anstiftarna, de politiska beslutsfattarna att gömma sig i kulisserna.
2008.09.25
Jarl S
torsdag, september 25, 2008
Glamourens prinsessa?
Elvy Söderström, kommunalråd och glamourens prinsessa.
Det händer mycket i Örnsköldsvik, säger min vän på promenaden. Ja visst är det sant. De senaste 10 åren har nytt tempel till hockeykrigarna byggts, det kommunalt subventionerade äventyrsbadet har utbyggts i omgångar och arbetet med Botniabanan fortgår. Snart skall också ett nytt resecentrum påbörjas, med anslutning till spåret och ny bussterminal. Och den socialdemokratiska kommunledningen är ivrig att få bekräftelse på sin framgång. Utmärkelser för bästa stadskärna, eller parker eller vad helst man kan tänkas få framgång med, söks med viss framgång.
I samma anda byggs ett kraftvärmeverk, en satsning med prislappen långt över miljarden, och med oviss framtid råvaru-och leverantörsmässigt. För att säkra en position som etanolens Mecka, har man köpt en av Akzo dumpad fabrik för etanolproduktion. Den hänger nu som en kvarnsten runt den kommunala ekonomins hals, låt vara nödtorftigt kamouflerad via kommunala bolag.
Underskotten i SEKABS verksamhet räknas i hundratals miljoner, och verksamhetens inriktning förefaller av den begränsade rapportering som släppts, mer präglad av desperation än av ansvarsfull företagsledning.
Den kommunala glamouren har ett högt pris, och nu dras skruvarna allt hårdare åt på det kommunala kärnområdet omsorgen. Sommaren och hösten har lokaltidningens insändarsida präglats av en strid ström av besvikna, ilskna eller desperata inlägg mot de skärpningar man upplever är på gång. Skolans värld är heller inte skonad. Det sparas på material, på medel för utflykter med barnen, och den tidigare avgiftsfria musikskolan som är så viktig för barns utveckling känslo- och kulturmässigt blir en plånboksfråga.
De kommunala underskotten, väl draperade i kommunala bolags färger, i formen av borgen och via pensionsskulder ökar dramatiskt år för år. Den kommunala bubblan blåses upp mer för vart år, frågan är inte när, utan hur den kommer att brista. Då kommer de kommuninvånare som så troget och okritiskt har följt med på resan att få räkningen i efterskott. Och precis som i den amerikanska finanskrisen kommer anstiftarna, de politiska beslutsfattarna att gömma sig i kulisserna.
2008.09.25
Jarl S
Det händer mycket i Örnsköldsvik, säger min vän på promenaden. Ja visst är det sant. De senaste 10 åren har nytt tempel till hockeykrigarna byggts, det kommunalt subventionerade äventyrsbadet har utbyggts i omgångar och arbetet med Botniabanan fortgår. Snart skall också ett nytt resecentrum påbörjas, med anslutning till spåret och ny bussterminal. Och den socialdemokratiska kommunledningen är ivrig att få bekräftelse på sin framgång. Utmärkelser för bästa stadskärna, eller parker eller vad helst man kan tänkas få framgång med, söks med viss framgång.
I samma anda byggs ett kraftvärmeverk, en satsning med prislappen långt över miljarden, och med oviss framtid råvaru-och leverantörsmässigt. För att säkra en position som etanolens Mecka, har man köpt en av Akzo dumpad fabrik för etanolproduktion. Den hänger nu som en kvarnsten runt den kommunala ekonomins hals, låt vara nödtorftigt kamouflerad via kommunala bolag.
Underskotten i SEKABS verksamhet räknas i hundratals miljoner, och verksamhetens inriktning förefaller av den begränsade rapportering som släppts, mer präglad av desperation än av ansvarsfull företagsledning.
Den kommunala glamouren har ett högt pris, och nu dras skruvarna allt hårdare åt på det kommunala kärnområdet omsorgen. Sommaren och hösten har lokaltidningens insändarsida präglats av en strid ström av besvikna, ilskna eller desperata inlägg mot de skärpningar man upplever är på gång. Skolans värld är heller inte skonad. Det sparas på material, på medel för utflykter med barnen, och den tidigare avgiftsfria musikskolan som är så viktig för barns utveckling känslo- och kulturmässigt blir en plånboksfråga.
De kommunala underskotten, väl draperade i kommunala bolags färger, i formen av borgen och via pensionsskulder ökar dramatiskt år för år. Den kommunala bubblan blåses upp mer för vart år, frågan är inte när, utan hur den kommer att brista. Då kommer de kommuninvånare som så troget och okritiskt har följt med på resan att få räkningen i efterskott. Och precis som i den amerikanska finanskrisen kommer anstiftarna, de politiska beslutsfattarna att gömma sig i kulisserna.
2008.09.25
Jarl S
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar