Bobby med trumpinnarna!

Bobby är en strulkille. Att han måste få gå i en speciell klass för att klara skolan är inte så konstigt. Men han har också en speciell begåvning. I den ungdomsorkester där han har en hemvist hanterar han trumpinnarna med glädje och frenesi. Så stor är hans glädje i musiken, att pennor och annat han får tag i på lektionerna helt plötsligt förvandlas till trumpinnar, och bänken till trummor. Det uppskattas inte alltid. Och där har vi en förklaring, en begåvning blir så stark att den överflyglar annat. Det individuella skapandet passar inte in i kollektivets uppgjorda mallar. Därför är det utomordentligt bra att regeringen nu går in för att satsa på de teoretiska begåvningarna. Att yrkeshögskolor inrättas där de praktiska begåvningarna ges utrymme för förkovran. En duktig hantverkare har rätt till samma respekt i sitt yrke och som person som någon teoretiker. Den socialistiska mallen, att alla skall bli teoretiker först, har sedan länge havererat med skolk och ett alltmer svällande individuellt program som följd. Med en satsning på yrkesutbildningarna ges de som så önskar möjlighet att få följa sin begåvnings kompass, Bobby att få utveckla sitt musikkunnande. Kanske blir han en dag en del av den musikexport som gjort vårt land till ett ledande musikland. Men då måste också de hinder som nu reser sig tas bort. Bort med de avgifter till musikskolorna som nu alltfler kommuner infört. Musiken kan bli räddningen för många struliga ungdomar. Var finns logiken i att tala sig varm för upplevelseindustrin, samtidigt som man reser hinder för dem som i framtiden skall vara dess bärare. 2008.09.02 Jarl Strömbäck