Decembermorgon!

Damen med de kommunala guldbyxorna Decembermorgon. Gryningen dröjer, men när väl mörkret börjar dra sig tillbaka är det dags för årets första skidtur. Snön lyser vit och ren, och spårmaskinen är ute och preparerar spåren. Mina gamla vänner från idrottsföreningens skidsektion gör ett fantastiskt bra jobb med vårt fina skidområde. Tankarna vandrar allt medan kilometrarna läggs till varandra. I ortens lokalblad (4.12) kan man just den här dagen läsa att kommunen skall satsa sig ur krisen. Det skall ske genom att 60 miljoner används till diverse eftersatta områden. Parker, cykelvägar och gator skall snyggas till. Och för att riktigt stämma i bäcken menar kommunens matmor (kommunalråd) att det är viktigt att motverka försurning och pessimism bland medborgarna. Men i politikens verklighet används inte sällan det lilla för att dölja det stora. Samtidigt som den i och för sig vällovliga satsningen på 60 miljoner sker, binder sig kommunen för drygt 700 miljoner kronor i garanti- och borgensåtaganden. Ett av kommunens bolag får 280 miljoner för att till kraftigt överpris köpa en industrikaj. Den numera riksbekanta förlustmaskinen SEKAB får en bankgaranti om ytterligare 100 miljoner SEK, och kommunens energibolag får ytterligare 350 miljoner i borgen och garanti för sin verksamhet. Konsumtionssamhället har också en offentlig dimension, och den demonstreras drastiskt i staden norr om skogen. Knappast någon stad av motsvarande storlek i vårt land har så dramatiskt ökat sina borgens-och garantiskulder som vår S-märkta stad. Nog är det aningen roande, att den överkonsumtion som försatt hela världen i gungning, inte lärt stadens ledarskap någonting? Pengar luktar inte illa, och naturligtvis finns det många som berikar sig av de kommunala miljonerna. Men kostnaderna skall bäras, och görs inte det över skatten, så kommer det som avgifter från de kommunala bolagen. Precis som med den amerikanska överkonsumtionen, är det bara en tidsfråga innan räkningen kommer. 2008.12.04 Jarl S