Inspiration...

Klockan är 06 på morgonen när jag spänner på joggingskorna för mina 45-minuters joggingrunda. Det är minus 7 grader och luften är härligt frisk. Än dröjer det innan gryningsljuset kommer, men en blek måne ger ledljus på strandstigen. Tanken leker lätt medan fötterna dansar över den vita snön. Dagarna innan har folkbildningens, i geografisk mening största studieförbund, Studieförbundet Vuxenskolan haft inspirationsdagar i Umeå. Anställda och förtroendevalda från 183 avdelningar och mångfaldigt fler kontor spridda över landet har sökt sig samman för den vartannat år genomförda träffen. Ett lugnt sorl hörs överallt, det är trångt kring gräsrotfolkets montrar i Umeå Folkets Hus, när något hundratal deltagare förflyttar sig mellan seminarier och arrangemang. Här syns inga kritstreckrandiga kostymer, folkbildningens genomskådande blick kräver inte såna symboler. Här är den nervositet som börsjournalistiken rapporterar om främmande. Kanske beror det på att folkbildningen tror mer på människan än på Mammon och ständigt stegrade bonusar. Så vilket samhälle vill vi ha? Skall det präglas av en sammanhållning och värdegrund vilande på respekt för individen, tolerans och solidaritet, eller ett ständigt jagande efter den ensidigt upplevda lyckan? Kanske borde de kritstrecksrandiga uniformernas män och kvinnor söka folkbildningens hjälp för att finna en bättre balans i sina liv? Om så vore kanske vi också fick en bättre balans i de beslut som i sina konsekvenser till sist berör oss alla. 2008.11.20 Jarl S