Nostalgi...

Det är skönt att i novembermörkret sjunka ner i teatersalongens mjuka fåtölj och följa de skeenden som utspelar sig på scenen. Också till den lilla staden norr om skogen kom häromdagen det resande teatersällskap som kallas riksteatern. Den föreställning man spelade upp, ”Zwea” var perfekt sparsmakad. Samtidigt så bärande i sin handling att publiken efteråt gav aktörerna stående ovationer. Temat var en kvinnas återblickar på sitt liv i den lilla staden, med dess sorger och glädjeämnen. Hon gav publiken femtio års tillbakablickar och ett skådespeleri av högsta klass. Hon hade en röst i sången som var väl så god som någon professionell sångerskas. Har ni möjlighet, gammal som ung, att se föreställningen så gör det.. Min eloge till Catherine Hansson som Zwea, och hennes medverkande musikanter Richard Rolf och Kettil Medelius. God kultur är balsam för själen, den är mental folkhälsa. Just därför är det så viktigt att den inte tillåts drunkna i de kommunala budgetberedningarnas träsk. Ett rikt kulturliv ger en öppnare och mer tolerant befolkning och motverkar den trångsynthet som annars så lätt smyger sig på under förklädnader med namn som exempelvis sammanblandar nationalism med demokrati (Sd). 2008.11.22 Jarl S