År av hopp och förtvivlan!

Putinjugend på träningsläger. År 2008 kan med rätta kallas förhoppningarnas och förtvivlans år. Årets valrörelse i USA var i verklig mening folkets valrörelse. Och den entusiasm som väcktes under resans gång har snarare stärkts än avtagit. När Barack Obama tillträder ämbetet den 20 januari, gör han det med det största förtroende någon tillträdande president någonsin haft. Förväntningar som vi bara kan hoppas också kommer att infrias. USA är och förblir ännu under överskådlig tid den ekonomiska motorn i världsekonomin, och där ligger också den stora utmaningen för den nya administrationen. Sammanbrottet i banksystemet och den uppblåsta konsumptionsekonomin har i grunden varit en flykt från verkligheten. Nu återstår att ta tag i produktionsfaktorerna i samhället och världen, i fredsfrågorna, energi och klimatfrågorna. Utmaningarna är många och erkända, framtiden blir intressant att följa. På den andra sidan av historiens blad ser vi förtvivlan breda ut sig i ett sargat Zimbabwe, där ett internt folkmord pågår. Samma sak i Darfur och delar av Kongo. Afrika har blivit den moderna världens avstjälpningsplats för överskottsvapen, och därmed grogrund för allsköns väpnade konflikter. Det är en skam och olycka att vapenindustrin tillåts tjäna sina blodbesudlade dollar på det sättet. I vårt närområde nermonteras demokratin i Ryssland steg för steg av Putin och hans gamla KGB-vänner. NGO:s, (non-government organisations) har sedan länge varit portförbjudna i landet. Det kritiska tänkande de ofta medför tåls inte av den auktoritära staten. Media är sedan länge i allt väsentligt kontrollerad. Regimkritiker tystas på olika sätt, antalet mördade journalister under senare år är förfärande högt. Nu slår människorättsaktivister, de som ännu finns kvar larm om en ny lagstiftning som införs. Nu skall ”motstånd mot den ryska ledningen” bli liktydigt med spioneri. Därmed är också enpartistaten återinförd och demokratin avskaffad. När enskilda västliga journalister med verksamhet i Ryssland väljer att tona ned utvecklingen, skall det vägas mot att ackrediteringsrätt att verka i landet utan tvekan påverkas av rapporteringen. En alltför kritisk rapportering ger inga nya tillstånd. Så kan också rapporteringen på sikt styras i regimens riktning. Den ryska utvecklingen nu har alltför stora likheter med den tyska på 1930-talet för att kunna viftas bort. Återstår att vänta på kommande års facit. 29.12.2008 Jarl S