Som man bäddar...

SEKAB-affären fortsätter genom sin brist på lönsamhet att vara en kvarnsten om halsen på sina politiska anstiftare. När frågan om köpet skulle avgöras i Örnsköldsviks kommunfullmäktige för några år sedan valde undertecknad att rösta nej till affären. Såväl S-majoriteten som huvuddelen av övrig opposition valde att rösta för kommunens deltagande i köpet av SEKAB. Politikernas lust att leka internationella företagare var alltför lockande för att lyssna till den varnande rösten. Nu sitter man med svarte Petter i knäet, och den politiska tystnaden är bedövande. Det man i det politiska systemet i Övik gjorde när man gick in i SEKAB, var egentligen en magnifik uppvisning av brist på respekt för den kompetens som internationell affärsverksamhet kräver. Den självgoda attityd som det ledande kommunalrådet uppvisat, kompletterades tyvärr också av egenintressen kopplade till de delar av bil- och skogsindustri som trodde på snabba egna inkomster. Som man bäddar får man ligga heter det. Priset för den här, liksom andra affärer där kommunen gått in för att rädda det som räddas kan får medborgarna betala. I skolorna genom att räkna pennor och suddgummin i kostnadsjaktens tecken, i omsorgen genom allt hårdare tryck mot personal och brukare. Och av alla medborgare i de avgifter för samhällservice som gärna höjs hellre än att höja skatterna. 2009.09.11 Jarl Strömbäck