Om lånet till hockey-museet

Så har då media i rötmånadstid valt att bekräfta det förhållande undertecknad interpellerade om i kommunens fullmäktige under våren. Nämligen det förhållandet, att det lån som så brådskande behövde tillföras MoDo Hockey i februari, ingalunda behövdes för något hockey-museum.

Vem är mest klandervärd, den lycksökare och visionär som målar upp bilden av lyckolandet på olika sätt, förutsatt att kommunen betalar ett för tillfället lämpligt antal miljoner. Eller de beslutfattare/politiker som sväljer budskapet, även när argumenten är på gränsen till bedrägliga. Frågan är än en gång aktuell i kommunen norr om skogen, kommunen som gjort sig känd för sin extremt snabba skuldsättning.

I media har och på annat sätt har under de senaste åren redogjorts för affärer som ligger långt utanför den kommunala kompetensen och det kommunala ansvaret.

Hockey-laget MoDo är inge liten förening. I verkligheten är det en av landets största sett till sin omsättning. Man borde med andra ord ha alla möjligheter att klara sin ekonomi, men varför skall man bekymra sig om det, när ett samtal med det ledande kommunalrådet och lite visionära dimbankar löser problemet?

Under åren har besluten om stöd till klubben varit återkommande. På lämpligt sätt har de varit draperade, ibland som ett lån, någon gång som köp av en ishall. Amorteringsfrihet på lån, rabatter på energi etc..

Den här gången gick visionen ut på att bygga ett hockey-museum, ett lån på 7 miljoner behövdes för det, inte banklån naturligtvis utan ett lån av den utfattiga kommunen. Och när beslutet väl var taget, lyftes snabbt som ögat 4 miljoner för att betala krisande skulder. När och om det kommer att skapas något museum återstår att se.

Tillbaka till den inledande frågan, vem är mest klandervärd, den som vill dra nytta av kommunkassan och därmed kommunmedborgarnas pengar, eller de beslutsfattare som gör det möjligt?

Lycksökare kommer alltid att finnas. Det enda rimliga svaret är beslutsfattarna/politikerna. Det är där storstädningen måste göras.

2013.08.29

Jarl Strömbäck/SPI

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

070 6727669

 

 

Angeläget om vård o omsorg.

Den nu i SvT startade serien om svensk äldrevård är ett mycket angeläget program. Det kommer att kasta ljus över många av de förhållanden som berör den kanske viktigaste komponenten i det vi kallar välfärdssamhället, nämligen svensk äldrevård.

Den som är intresserad har med säkerhet noterat att vi enligt välfärdsindex har tappat vår position som ett ledande land på området. Enligt ett av dessa index håller vi nu platsen 13, efter att ha varit bland de allra bästa. Vägen till den förändringen är naturligtvis kantad av politiska beslut, ett av dessa den nedmontering av äldreboenden som skett de senaste 15 åren. Den mellanform av boende som kallades serviceboenden har fasats ut succesivt, andra boenden har lagts ner utan att ersättas, och det har medfört att plats på boenden nu är förbehållet de med mycket stora behov. Men även med den bakgrunden går det att göra skillnad.

En av de stora bovarna i den svenska omsorgen är medicineringen av de berörda. Enligt expertis på området skall ingen behöva mer än 10 läkemedel, redan det en mycket tung medicinering. Ändå finns exempel på många som på boendena tar fler än 20 läkemedel, i vissa fall läkemedel som är direkt olämpliga. Resultatet blir personer som mister sina förmågor, de blir passiviserade och allt tyngre vårdmässigt. Det finns upprörande fall, där döende personer som fråntagits sin medicin, istället tillfrisknat och fått nytt liv.

Inom SPF har vi sedan länge arbetat med de här frågorna, och driver kravet på läkarledda läkemedelsgenomgångar hårt. Det är viktigt att de genomgångar av läkemedlen som skall göras, också görs på plats med den berörda och med ansvarig läkare och MAS (sjuksyster) närvarande.

När det är sagt är också en nyckel till bättre äldrevård tydliggjord. Om vi skall återta vår ledande roll som ett välfärdsland i topp, måste de här frågorna få ökat fokus. Våra äldreboenden måste bli värdiga arbetsplatser för de som skall arbeta där, och den trygga och välkomnande famn som vårdbehövande medmänniskor behöver. Naturligtvis finns i detta också det ansvar som ligger i biståndsbedömd hemtjänst. Det finns ett stort mänskligt egenvärde i att ”klara sig själv”, även när det innebär hjälp och stöd med delar av livet.

2013.08.24

Jarl Strömbäck

Distriktsordförande SPF Västernorrland.

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

070 6727669

Mörk natt

Den gångna helgens tragiska händelse i höga kusten som kostade ett antal personer livet berör nog alla med anknytning till hav och skärgård.

Det finns i det ingen anledning att sprida salt i redan svidande ömma sår, men ändå ett mått av lärdom att ta ur händelsen. En sådan grundläggande lärdom är att ha respekt för havet och de förhållanden som gör hav och skärgård. Väder ändras snabbt, plötsligt kan dis och dimma förkorta synfältet kraftigt, i synnerhet på natten när tempreraturskillnaderna gör sig gällande. Avståndsbedömning på havet och i mörker, är svår även för den som är tränad.

Sjölagens bestämmelser att man inte får framföra farkost fortare än att man gör det också säkert, hör till den bilden. I vår tid när så mycket skall göras så fort är den lagtexten en nyttig påminnelse i flera bemärkelser.

2013.08.21

Jarl Strömbäck

Sjökapten, reservofficer i flottan

Osakligt om vindkraften

Vindkraftsexploatören Hans-Erik Flodin berömmer i ett inlägg i TÅ den 13.8 den artikel angående vindkraftsutbyggnaden miljöpartiet hade i tidningen den 9.8. När det gäller miljöpartiets artikel, var den en mycket dåligt motiverad skrift. Tydligen lever man i miljöpartiet kvar i en ideologisk ankdamm, som för länge sedan har mist sin aktualitet.

De vindkraftsparker som byggs nu, är av en karaktär och kostnad som ligger långt från vad ”närboende” har ekonomisa muskler att ta del av. Nu handlar det om en omfattning som är industriell och bygger på starka ägare och stora subventioner. Hans Erik Flodins uppmaning till deltagande i den uppbyggnaden liknar mest en verklighetsfrämmande muta för att köpa sympati.

Den utveckling som nu sker med de mer än 200 meter höga verk som skall byggas, har lite gemensamt med de småsnurror som i vindkraftens barndom för drygt 10 år sedan, sattes upp av idealister i kooperativ form.

Den skövling av stora naturvärden som följer på den nuvarande utvecklingen, följs nu också av rapporter om stora medicinska problem orsakade av det lågfrekventa buller som sprids av de stora verken över stora avstånd. Intresserade bör ta del av den väldokumenterade artikel som finns i läkartidningen i frågan. Den finns på webben för datoranvändare, annars via bibliotek. Bullerproblemens påverkan finns också dokumenterade i många inlägg på You Tube (internet).

Vindkraften kommer att starkt driva upp elkostnaderna i vårt land i takt med att uppbyggnaden sker och kostnaderna flyttas över på konsumenterna. Den obetydliga bygdepeng som utgår, kompenserar inte på något sätt för de kostnader och den skövling av stora naturvärden, och de lidande som närboende, mer eller mindre kommer att få dras med.

2013.08.16

Jarl Strömbäck/SPI Välfärden

Weissensee

Weissensee

 

Havet är spegelblankt, bara en lätt dyning rör det när vi lämnar ön med namn efter de tre sunden. Vi går genom det trånga sundet som sällan används av gäster från annat håll. En handfull årsungar av måsar lyfter när vi blir för närgångna, de känns så väl igen genom att de ännu bär sin gråbruna skyddsfärg, till skillnad från de äldre fåglarnas vita vingar.

Jag kommer att tänka på en annan sommar för länge sedan. Året var 1961, jag hade fått mitt livs första befälsjobb som styrman på Broströmskoncernens fartyg Tento. Jag hade vakten den här fina sommarmorgonen och lyssnade som så ofta på radion, när helt plötsligt rapporteringen fick en mycket dramatisk ton. Något väldigt avgörande höll på att hända, skulle vi få ett nytt krig mellan öst och väst. Östtyskarna hade börjat bygga en mur mellan östra och västra zonerna i det delade Tyskland. Hela dagen malde analyserna på. Så småningom visade det sig att västmakterna inte ville ta steget att stoppa bygget av muren, die Mauer.

Muren skulle bli ett effektivt hinder för de som ville lämna DDR under 30 år. Mängder av människor skulle plikta med sina liv för sin önskan att söka en framtid utanför det östtyska ”fängelset”. Men många skulle också som företrädare för partiet och dess politiska polis Stasi, kunna lev ett liv i förhållandevis stort välstånd.

Under alla år med resor i öst och väst har det funnits gott om tid att göra jämförelser, och att föra samtal med människor i de stängda länderna. För oss med vår, åtminstone enligt lagen självklara rätt till självständighet och medborgerliga rättigheter, är en tv-serie som den tyska prisbelönade Weissensee, en mycket nyttig påminnelse om en verklighet som fortfarande lever i vår närhet, i Vitryssland.

Klassamhället är inte något förbehållet endast kapitalliststater, det var och är oerhört starkt i de kommunistiska diktaturerna. Att ha avvikande uppfattningar var, och är än idag i vissa länder och miljöer förenat med stora risker.

Av de skälen är tv-serien Weissensee mycket sevärd. Den speglar en verklighet som inte ligger långt borta, och som alltid ligger runt hörnet givet att fel krafter får för stort utrymme i samhället. Se gärna TV-serien, den finns på SVT-play för den som missat de första 4 avsnitten. När det här skrivs återstår 2 avsnitt att visas i svt-1.

2013.08.13

Jarl Strömbäck/SPI Välfärden

Makten och bulvanerna 14

Sommartid är tid för möten och upplevelser. Så också i år. I juli blev det för undertecknad 19 dagar med båtliv och en besättning i åldrar från 9 månader och uppåt. Att umgås med små barn är speciellt. Väljer man att bejaka deras fantasi i lek och aktiviteter, så ger det så oerhört mycket i form av livsglädje. Det är balsam för själen, något vi nog alla i grunden behöver. Och i andra möten, de med vuxna inslag, finns tid för reflektion och tankar för dagen.

För samhället i stort fortsätter ju sin gång. Under sommaren har behandlingen av samhällsikonen Alice Babs varit föremål för uppmärksamhet i riksmedia, och det med rätta. Att genom förvaltarskap bli fråntagen sin rätt att besluta i egen sak, och dessutom belagd med besöksförbud, är liktydigt med isolering. Något som annars auktoritära regimer brukar använda som del i sin tortyr. Nu har av medias rapportering att döma, myndigheterna tagit sitt förnuft tillfånga, och meddelat att besöksförbud på generella grunder inte får användas. Det borde vara en självklarhet, men är inte det i den gråzon som göms under sekretessens svarta mantel.

Förvaltarskapen skulle ju enligt lagstiftningen vara en yttersta åtgärd, ett undantag där gode män inte räckte till. Men i vissa kommuner av vilka kommunen norr om skogen är en, har tillsättningen av förvaltare fått epidemiska proportioner. Och nästa steg i den utvecklingen är nu att kommersialisera den verksamheten, genom köp av tjänster på kommersiell basis. Därmed bryter man arm med den lagstiftning som råder på området, en lagstiftning som länge tolkats på ett mindre smickrande sätt att döma av kritiken från bland annat riksrevisionen.

Varför den stora tystnaden i de här frågorna, kanske läsarna undrar? Förvaltarskapen initieras oftast via kommunernas socialförvaltningar, anhöriga i den mån de finns, vågar sällan ta strid i frågan. Myndighetssverige har alltid haft ett starkt grepp över sina medborgare.

Så återstår då frågan om vilken väg vi i vårt land skall vandra? Är målet att de som på ena eller andra sättet inte passar in i en given social mall, skall underkastas förvaltarskap? I så fall rör vi oss i en riktning som för bort från demokrati, mångfald, tolerans och självbestämmande.

2013.08.04

Jarl Strömbäck

SPI-Välfärden