Solen skiner, det ryska högtryck som brukar komms någon gång
varje sommar, har landat över norrland. Det är början på juli och som en
bålsvärm har de finska båtgästerna kommit över till högakusten. På Ulvöarna där
detta skrivs en stilla morgon, är det syn för sägen. Bryggorna är fulla av
båtar, och hälften är nog finska, men också någon tysk flagga ses.
Vattnet har på bara några dar kommit upp till
badtempaeraturen 20 grader, och plaskandet på eftermiddagarna är legio för de
som uppskattar den svalkan.
I eftermälet från Almedalen kom som en, säkert för den
politiska adeln obekväm present, ett stort reportage i tidningen Dagens
Samhälle. Där skriver man bland annat ”Glöm medlemsavgifter. Det är
skattebetalarna som betalar politiken. På fyra år har partierna kvitterat ut
nästan 5 miljarder i bidrag.”
De politiska partierna är de riktigt stora bidragstagarna och
de skyddsmurar ekonomiskt som man med de pengarna och den påverkan det ger
också på media kan bygga, blir som en oöverstiglig skyddsmur för andra som vill
ta sig in på området. Med det följer också att man inte har något egentligt
behov av att lyssna på obekväma uppfattningar från medborgarna. Ett exempel på
det är ju också det sätt pensionärerna hanteras på.
Under hänvisning till ett nytt pensionssystem som visat sig
vara katastrofalt dåligt, hävdar man fortfarande att det är oantastligt och
måste bibehållas. Verkligheten kommer kanske att tvinga fram andra synsätt, men
mer om det i en kommande blogg.
Återigen ur texten i Dagens Samhälle. Tankesmedjan Timbro
har gjort en rapport om detta. Där hävdar m an att ”i Sverige har partiernas
behov av att rekrytera och engagera medlemmar närmast försvunnit. Bidragen
passiviserar.
Är det så vi bygger en folkrörelsestyrd demokrati?
09.06.2014
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar