Klockan är 0730 när jag den 21.2 sätter mig i bilen för att
köra de 17 milen till Sundsvall. Sydosten blåser från havet och för med sig en
blöt, tung snö. Plogbilarna har inte hunnit ut, och det blir en slaskig och hal
bilresa. De känns bra att vara ensam i bilen, marginalerna är små när man kör
om långtradare och andra i en dåligt plogad omkörningsfil.
Den normala körtiden en halvtimme längre än normalt, och det
blir en kopp kaffe i näven på väg in i konferensrummet. Där väntar företrädare
från den stora seniororganisationens rikskansli. Man har kallat företrädare
från Västernorrland, Västerbotten, Jämtland och Härjedalen till ett möte om
valen kommande höst.
Under några timmar grillas vi av konsulter och
förståsigpåare. Det är intressant och tankeväckande. Visst finns det anledning
att fundera över en utveckling, där klyftorna ökar i samhället, och den äldre
generationen straffbeskattas. Något som i sig är unikt för vårt land. Den
kalkylatormodell som påvisar det, kommer att få genomslag när den i intrimmat
skick släpps om ett par månader.
Påverkan i politisk mening kan ske på många sätt, frågan är
ändå om man väljer att påverka genom ombud, eller själva ta ett eget ansvar?
Där går en skiljelinje i de stora pensionärsorganisationernas sätt att tänka
och agera.
På eftermiddagen blir det också tid till en timmes prat med
vänner i Sundsvall om de kommande månadernas arbete, innan återfärden påbörjas.
Nu har dagens ymniga snöande gjort snötäcket än större. Omkörningar av de som
väljer att ligga kvar i körfilen ännu äventyrligare. Och i bilradion kommer den
ena trafikvarningen efter den andra, fler än någon annan gång jag varit ute på
vägen. Och norr om skuleskogen är det stopp. I ett par timmar blir vi stående
och köerna milslånga, innan proppen äntligen släpper, och vi i sakta mak kan
rulla vidare mot norr.
Hemma vid 20-tiden. En lång dag av oavlönat arbete och givna
trafikrisker är slut. Allt i det goda folkhemmets namn och anda.
2014.02.22
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar