Sista helgen i augusti, och den stora
båtmässan med namnet “Öppet Varv” på Orust går av stapeln.
På bryggor och i bodar minglar mängder av folk. Båtarna som besöks
är stora, vackra och nya. Det stora konsumentsamhällets trofeer,
för de som har medel och kunskap att hantera dem. Och det är många
som är intresserade, trots prislappar som ligger över miljonklassen
i de allra flesta fall.
Annars har nu också de olika partierna
hållit sina sommartal. Sist ut var Sverigedemokraternas affischnamn
Jimmy Åkesson. Han pläderade nu för ett samarbete med Moderater
och Kristdemokrater inför valet 2018. Och läser man krönikor och
ledarsidor så görs också den analysen alltmer. Alliansens olika
partier har så väsenskild olika syn på invandring och integrering,
att den konstellation rimligen borde få det mycket svårt att
samarbeta i en ny regeringperiod.
Så alternativet är öppet, många
förespråkar en regering av S och M, de två stora partierna, men
den kombinationen skulle i så fall bli något unikt i vårt land.
Visserligen samarbetar man i många sakfrågor, exempelvis när det
gällt att plundra pensionsfonderna. Men i det stora hela, lever båda
de partierna på föreställningen att de är radikalt annorlunda.
Så är det emellertid inte. Under
Reinfeldts 8 år som regeringschef, kallades ju Moderaterna det nya
arbetarpartiet. Nog skulle det kunna samarbeta med det gamla
arbetarpartiet om man så önskade. Men rädslan för vart väljarna
skulle gå i ett sånt scenario skrämmer nog. S-väljarna som
itutats att Moderaterna är den stora landsfaran, och M-väljarna som
i S ser en konfiskatorisk skattepolitik. Ett samarbete mellan de två
skulle med största sannolikhet gynna SD. Det parti som nu är
tydligt 3-e störst, och fortfarande håller för mediatrycket.
Halvvägs in i valperioden skall nu
argumenten slipas inför de kommande valpalttformarna 2018. Sällan i
modern tid har osäkerheterna varit större, när det gäller att
förutse utvecklingen. Och i den miljön växer ofta ogräs, också i
politiken.
2016.08.28
Jarl
