onsdag, maj 09, 2012

Skilda världar


Den gångna helgen var i ett politiskt perspektiv viktig. Två val inom EU i och med Frankrikes presidentval och det grekiska ödesvalet. Men också på det sättet att Ryssland fick tillbaka sin nygamle president.

I demokratierna Grekland och Frankrike skedde valen utan våld på gator och torg. Demonstrationer var tillåtna men inte speciellt omfattande. Media var tillåtna att skriva och tala enligt eget skön. Och naturligtvis, i det grekiska parlamentsvalet fanns mångfalden av partier som utmanade de två stora Pasok och Neo Demokratia. Partiföreträdare och presidentkandidater rörde sig fritt bland sina anhängare. Så som det bör vara i en levande demokrati.

 Annat var det i Ryssland. Där har valet av Putin retat upp både gammal och ung, ur alla samhällsklasser. Det första Putin gjorde när han för drygt 10 år sedan tillträdde, var att utplåna det frö till demokrati som den då nya författningen förestavade. Han såg till att kritiska medier antingen köptes upp av ”trogna vänner”, eller trakasserades, inte sällan med mord på skrivande journalister.  Anna Politkovskaja på tidskriften Novaja Gazeta är i det avseendet den mest namnkunniga, men det finns många fler som stupat för sin rätt till det fria ordet.

Och när han nu trädde in för att svära eden som president för andra gången, nu med mandattiden förlängd till sex år, då var det med obehag man såg ceremonin. Likt en kejsare med ja-sägarna kantande gången, skred han fram med ett kroppsspråk som signalerade här kommer jag. Alltmedan polis och inrikestrupper spöade upp eller fängslade de som försökte demonstrera eller på liknande sätt markera sitt ogillande på gator och torg i det ryska imperiet.

Och i talarstorlen svor han att tjäna det ryska folket, när han istället i sak kräver att folket tjänar honom. Så demonstreras politikens skilda världar och den ryska tragedin, men också skillnaden mellan verklig demokrati och skendemokrati.

09.05.2012

Jarl Strömbäck

Gruppledare SPI

1 kommentar:

Anonym sa...

Kan någon se likheter med ordföranden i Örnsköldsvik kommunstyrelse?
Jag bara undrar.
När makten är en given, vem vågar bry sig?
När inte ens det skattemedelsbetalda oppositionsrådet vågar eller ens bry sig, vem skall då våg ropa:

Kejsaren har inga kläder!

Så den stora frågan kvarstår, vem vågar bry sig? Vem vågar säga ifrån? Vem vågar ställa frågan; vi alla skattebetalare kräver nu förändring? Hur länge kan ett samhälle tolerera en S -märkt sabotör som till sist ekonomiskt förstört och raserat ett helt samhälle av goda medborgare.