Län i upplösning

Tvångsäktenskap brukar inte bli lyckliga. I det sammanhanget kan nog Västernorrlands län ses som ett tvångsäktenskap mellan de två landskapen Medelpad och Ångermanland.

Ångermanland med sin gamla traditon och residensstaden Härnösand, ett administrativt centra för i begynnelsen delar av norra Sverige, senare Västernorrlands län. Skolstaden och bildningens stad nummer ett i norr, intill den rollen övertogs av Umeå. Den statusen har retat och stört ledarksapet i Sundsval genom årtionden. 

Medelpad med sin växande huvudort Sundsvall, som så strävar efter att bli Norrlands huvudstad, att man officiellt går ut med den beteckningen. I det ligger också en medveten eller omedveten strävan att med storstadens iver ta åt sig så mycket man bara kan av resurser och inflytande.

De konflikter som kommit ur detta skulle nog för länge sedan fört till separation, om det funnits rimliga lagstöd för en sådan utveckling. Några exempel ur olika tidsåldrar kan naturligtvis lyftas fram. När sjukvården på 90-talet behövde ett nytt länssjukhus, placerades det inte i länets mitt vilket skulle inneburit Ådalen, utan i dess södra hörn i Sundsvall. Med timslånga transporter till länssjukhuset som följd för de som bor i länets norra del.

När Mitthögskolan, de som nu är Mittunversitetet byggdes upp, gjordes det med den inskrivna förutsättningen att det skulle bli ett nätuniversitet, alltså ett universitet med verksamhet och säte i länets större orter, Örnsköldsvik, Härnösand och Sundsvall, samt Östersund. Verksamheten i Örnsköldsvik är nerlagd, nu hotas den av nerläggning också i Härnösand, vilket är en åtgärd som strider mot Mittuniversitets grunder.

Och många har de utspel varit om att länsstyrelsen borde flyttas till Sundsvall, nu kommer med stor sannolikhet länsstyrelsen istället att få sin tyngdpunkt i ny organisation i Östersund.

Allt sammantaget åtgärder som hårt drabbat och drabbar Ådalen i allmänhet, och Härnösand i synnerhet.

De konflikter som kommer ur det här tvångsäktenskapet kan också ses i det sätt på vilket man hanterat regionfrågan i länet. Sundsvallsregionen har i det avseendet inte kunnat se samarbete norrut som en möjlig lösning.

Nu går den nordligaste kommunen Örnsköldsvik sin egen väg genom att ansluta till Umeå i allt högre grad. Man vänder ryggen åt den södra länsdelen. Och för Härnösand och Ådalen är det hög tid att man börjar finna samanarbetslösningar som gynnar just Ådalen. Har man råd att utarmas än mer?

Västernorrland är som län ett misslyckande, dess ständigt pågående konflikter talar sitt tydliga språk.

2013.02.08

Jarl Strömbäck